Vore intressant att höra, eftersom att de flesta (i mina ögon) som vurmar för genus och jämlikhet, verkar vara kvinnor. Finns det män som håller med? Om inte - hur tänker ni?
Nu tänker jag genus och jämlikhet både när det gäller barn & ungdomar (det jag själv är mest intresserad av), men också i vuxenlivet.
So long!
/ 
Genus är en term som betyder den sociala konstruktionen av kön.
Jämlikhet är ett ord av samma slag som rättvisa. Utan innehåll i sig självt utan ständigt i behov av en överenskommelse av dess betydelse.
Feminism är ett väldigt gammalt och fortfarande starkt levande arbete för att tillvarata kvinnors rättigheter och synliggöra kvinnors situation samt hur kvinnor förfördelas i olika situationer. Denna har haft en mängd olika riktningar, mål och arbetssätt.
Så vad är det egentligen vi pratar om?
Genus i sig är helt neutralt i förhållande till sexuellt kön. Det beskriver inget annat än ett sätt vi kategoriserar varandra. Denna kategorisering ser inte till individen utan delar in alla i endera av två grupper. Konsekvenserna av denna kategorisering kan kännas av alla.
Yvonne Hirdman skrev om Genuskontraktet. Detta är det sätt vi använder genus på i vår kultur just nu. Det är inte en permanent och fixerad modell för hur vi ska kategorisera enligt kön. Det som är speciellt med Hirdmans genuskontrakt är dess två premisser. Kvinnans underordning och den manliga normen. När därför denna modell för beskrivning av genuskontraktet ligger till grund för synen på genus så blir det problem.
När man pratar genus så ska man komma ihåg att kategoriseringen:
1. Drabbar alla
2. Tillerkänner vardera könet rättigheter och skyldigheter
3. Det är de individuella förutsättningarna som avgör om individen kan utnyttja sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter.
4. Kategoriseringen förändras över tid.
5. Endast en fördelning som upplevs som jämn kommer att kunna leda till en samexistens med få konflikter.
6. Parterna måste uppleva sig som jämbördiga för att kunna agera jämbördigt.
7. Det handlar om hur vi lever nu och inte vad som varit.
Jag är man och ser mig själv som feminist. För mig är det en självklar följd av mina humanistiska värderingar. Jag försöker att ständigt utöka min genusmedvetenhet och har ju en direkt och personlig koppling till det hela i och med att jag innerligt hoppas att min dotter skall få chansen att utvecklas till en person med alla möjligheter öppna och att hon inte skall fösas in i någon slags kvinnofålla.
Jag erkänner att jag ständigt blir lika förvånad när jag stöter på kvinnor som argumenterar EMOT feminism och jämnställdhet...
När vi ändå är inne på förvåning så kan ju jag för min del konstatera att jag dessvärre inte längre blir förvånd över att det är så många snubbar som argumenterar mot genusmedvetenhet och feminism.
Däremot har jag fortfarande inte lyckast förstå hur de tänker. Får en känsla av att en del killar är rädda att Shulamith Firestonetyper ska ligga gömda i buskarna och bara väntar på en möjlighet att knippsa av snoppen på dem....
Menar, vad är det dom är rädda att förlora? Finns ju inte dirket några förlorare i att samhället blir mer jämställt, bara vinnare.
Jag är för jämlikhet på alla punkter, jag är inte för allt skräp som kommer ur en del av dem som säger sig handla i jämlikhetens intresse.
Jag är definitivt inte för dessa människors egenpåtagna offerroll eller retoriken som de använder, jag är inte intresserad av att bli kallad "genusfientlig" eller "okunnig" när jag kritiserar resonemang som inte håller. Ändå är det något som sker och inte bara från de mer extrema kretsarna utan även bland ljumma anhängare.
Som tidigare har sagts så är hela frågam infekterad och det hjälper ingen. De gånger det går att föra en rationell diskussion kan det dock vara mycket givande.
Jag tycker vi skall samla alla karlar i läger och gasa ihjäl dom, eftersom könet bara är en social konstruktion spelar det ju ingen roll då inget med tiden har förlorats.
Jag är man, feminist och intresserad av genusfrågor.