Blir det ALDRIG vår tur att få en bebis??? Har snart kämpat i två år och den biologiska klockan tickar högre och högre för varje dag...
Finns det fler än jag som är 30 år och kämpar med första barnet???
Inte långt kvar för dig nu tant groda :)
Idamarie: nä det går i en rasande fart nu. Hänger inte riktigt med faktiskt
Äralltupptaget: håller tummarna
Tant Groda - spännande att det snart är dags för er, vet ni vad det blir ? :)
Isättningen igår gick bra, gjorde bara lite ont då jag fortfarande är väldigt svulllen sedan äggplocket.
Men det gick snabbt och jag har fått en testdag nämligen 13 maj, och jag har lovat mig själva att INTE tjuvtesta innan. :)
Äralltupptaget: Det blir antagligen liten tjej. Men vi får se vid förlossning.
Stort lycka till. Ska hålla alla tummar och tår.
Äralltupptaget: skönt att det gick bra :) det där med att testa sig... Inte lätt att hålla sig! Jag testa 2dar innan och fick plus redan då men det där är ju så himla olika med! Även om man skulle få ett neg där så skulle man ju kunna få plus ett par dagar senare iaf :)
Jag hade som mensvärk innan jag testade mig och var helt säker på att få ett negativt besked men blev glatt överraskad när det blev positivt :)
Tant groda: har ni kollat alltså eller är det bara gissning? Jag var helt säker på att få en kille men läkaren sa tjej när vi kolla i v 36. Alla myter och metoder på vad man skulle få stämde in på pojke :) haha så sånt ska man inte gå på ;)
Har ni tänkt ut några namn?
Idamarie: Vi kollade vid rul och det det visade ganska tydligt en tjej, men man kan ju aldrig vara 100%
Jo det blir ju en bit att åka ifall man ångrar sig! Vad jobbigt det måste vara att ha den känslan! :( hoppas du hittar en lösning så ni kan få ert efterlängtade barn ändå!
kan berätta att vi har 32 mil , enkel väg, till våran klinik som utför IVF :) Så det kan vara bra också, då känner man att man " måste" för man har åkt så långt!
Min svägerska spolade äggledarna och sa att det gjorde ondare än att föda barn, så.. jämför inte med det! :)
Men är man rädd så är man, men min erfarenhet ( som rädd) är att personalen är väldigt förstående, dom träffar alla dessa par dag ut och dag in. Vissa är livrädda medans vissa är hur lugna som helst.. men dom har nog lärt sig att "hantera" alla på bästa sätt..
Jag var hemskt spruträdd innan min Ivf, nu är jag botad! Känns bra nu att inte vara rädd längre.
För mig kändes själva äggplocket ingenting! Hade också oroat mig för det men det gjorde inte ont alls. Sammantaget var inte mina Ivf er särskilt jobbiga alls. Bara mentalt. Då är det 1000 gånger jobbigare att vara barnlös.
Så det är synd om du låter bli Ivf pga rädsla.