• MolleMalin

    Prästen berättade att tomten inte finns på skolavslutningen!

    Igår hade vi skolavslutning för vår sexåring i kyrkan. Årskurs 0-6 var där. Tvåorna höll i ett julspel. När allt var färdigt höll prästen ett litet tal inför församlingen o vet ni vad han sa???

    "Det vet ni väl alla här inne att Tomten inte finns på riktigt... Det är bara föräldrarna som klär ut sig till tomtar..." o så tog han på sig tomtemask för att riktigt demonstrera hur det går till. Fortsatte att mala om det ytterligare lite o jag blev så förbannad!

    Vad tycker ni om detta? Är det ok att ngn annan (prästen!) berättar för våra små barn att tomten inte finns???

  • Svar på tråden Prästen berättade att tomten inte finns på skolavslutningen!
  • Amelie av Paris

    Tycker det var lite obetänksamt av prästen. Möjligen tänkte han att de små barnen ändå inte lyssnade och att de stora inte trodde på tomten. Ett ganska intressant grepp faktiskt för att väcka intresse. Men vad sa han mer, alltså vad var kontentan i det han ville säga? Kan ju knappast finnas något teologiskt intresse att ta illusionerna av barnen så något annat ville han nog säga???

  • klurifax

    Jag tycker tro är bra, både att tro på tomten och gud. För mig handlar tro om hopp och tillförlit och det tror jag människan behöver.

  • Linda1976

    Men herregud - en 6åring som tror på tomten? Nä, nu får ni gå och kamma er

    Min unge har helt magiska jular, utan att tro på tomten - jag har svårt för att blåsa henne rakt av. 


    Min smak är mycket enkel - jag nöjer mig bara med det bästa.
  • MolleMalin

    Thaleia: Bra sagt. Håller med dig:)

    Frågan handlade ju eg inte om det är ok att ljuga för barnen eller ej utan om vem som ska berätta för dom. I skolan säger dom väl tex aldrig att gud inte finns, eller allah el vad det nu kan vara. Där är det väl ok att tro på det man gör?
    Har ju som sagt en sexåring o är inte så insatt i hur det funkar senare i skolan men är nyfiken om ngn vill berätta!

  • iconic

    Jag hade blivit jättearg, speciellt om man satt där med småsyskon! Jag fattar inte vad prästen hade för poäng med att göra som han gjorde... Nämn ett vettigt skäl att som präst åta sig uppdraget att avslöja "tomtebluffen" för alla närvarande barn några dagar före julafton. Varför???

    Jag skulle inte arbeta för att få en sexåring att tro på tomten, men för min treåring är det hela grejen med julen. Jag har aldrig hört talas om något barn som kännt sig sviken av föräldrarna för att de lät dem tro på tomten när de var små. Barn har stor fantasi och att skapa lite "positiv magi" kring tomten och julen är något fint tycker jag. Jag ser tillbaka på min egen tomtetro med stor värme och vill att min son ska få uppleva samma känsla. Många barn vill också tro på tomten långt upp i åren även om de egentligen "vet" att han inte finns. Jag tycker inte man ska förstöra detta genom att förlöjliga tron på tomten. När jag var sex visste jag att det var pappa som var tomten. Ändå kittlade det i magen när han kom, för kunde jag verkligen vara riktigt säker...? När jag tvivlade på tomtens äkthet så ville jag gärna fortsätta tro på att det fanns småtomtar som klättrade ner genom skorstenen på natten till julafton, det trodde jag på länge. Jag fick tro ifred och det är jag glad för. Mina föräldrar försökte aldrig övertala mig om att tomten fanns elelr inte fanns, när jag ifrågasatte tomtars existens såg de mest lite kluriga ut och sa "man kan aldrig riktigt veta". Och så är det väl om man ska hårddra det hela. Man kan tro på mycket som man aldrig sett, Gud är ju ett ypperligt exempel.

  • Thaleia
    MolleMalin skrev 2010-12-22 09:01:54 följande:
    Thaleia: Bra sagt. Håller med dig:)

    Frågan handlade ju eg inte om det är ok att ljuga för barnen eller ej utan om vem som ska berätta för dom. I skolan säger dom väl tex aldrig att gud inte finns, eller allah el vad det nu kan vara. Där är det väl ok att tro på det man gör?
    Har ju som sagt en sexåring o är inte så insatt i hur det funkar senare i skolan men är nyfiken om ngn vill berätta!
    Som pedagog i förskolan säger jag aldrig åt barnen att tex gud och tomten inte finns. Tycker inte det är min uppgift att upplysa dom om det. Om ett barn frågar mig om tex tomten finns på riktigt så kör jag på samma svar som jag ger mina barn dvs vissa tror, vissa tror inte och båda två är helt ok. Man måste få bestämma det själv.

    .
  • Amelie av Paris
    iconic skrev 2010-12-22 09:06:33 följande:

    Jag hade blivit jättearg, speciellt om man satt där med småsyskon! Jag fattar inte vad prästen hade för poäng med att göra som han gjorde... Nämn ett vettigt skäl att som präst åta sig uppdraget att avslöja "tomtebluffen" för alla närvarande barn några dagar före julafton. Varför???

    Jag skulle inte arbeta för att få en sexåring att tro på tomten, men för min treåring är det hela grejen med julen. Jag har aldrig hört talas om något barn som kännt sig sviken av föräldrarna för att de lät dem tro på tomten när de var små. Barn har stor fantasi och att skapa lite "positiv magi" kring tomten och julen är något fint tycker jag. Jag ser tillbaka på min egen tomtetro med stor värme och vill att min son ska få uppleva samma känsla. Många barn vill också tro på tomten långt upp i åren även om de egentligen "vet" att han inte finns. Jag tycker inte man ska förstöra detta genom att förlöjliga tron på tomten. När jag var sex visste jag att det var pappa som var tomten. Ändå kittlade det i magen när han kom, för kunde jag verkligen vara riktigt säker...? När jag tvivlade på tomtens äkthet så ville jag gärna fortsätta tro på att det fanns småtomtar som klättrade ner genom skorstenen på natten till julafton, det trodde jag på länge. Jag fick tro ifred och det är jag glad för. Mina föräldrar försökte aldrig övertala mig om att tomten fanns elelr inte fanns, när jag ifrågasatte tomtars existens såg de mest lite kluriga ut och sa "man kan aldrig riktigt veta". Och så är det väl om man ska hårddra det hela. Man kan tro på mycket som man aldrig sett, Gud är ju ett ypperligt exempel.


  • Rockan
    MolleMalin skrev 2010-12-22 09:01:54 följande:
    Frågan handlade ju eg inte om det är ok att ljuga för barnen eller ej utan om vem som ska berätta för dom. I skolan säger dom väl tex aldrig att gud inte finns, eller allah el vad det nu kan vara. Där är det väl ok att tro på det man gör?
    Har ju som sagt en sexåring o är inte så insatt i hur det funkar senare i skolan men är nyfiken om ngn vill berätta!
    Skolan ska inte ta ställning i religions- och trosfrågor så det korrekta svaret från en lärare ska vara att alla tror olika och det är okej vilket som, men det tycks finnas en hel del lärare som inte följer det...

    Enligt skollagen ska skolan vara religiöst obunden, och jag kommer bli en sån där jobbig förälder som tjatar om att det ska följas när mina barn börjar skolan. Jag hade t.ex. tyckt det var ett riktigt gränsfall att en präst talade på en skolavslutning i en kyrka...
  • MolleMalin
    Rockan skrev 2010-12-22 09:18:08 följande:
    Skolan ska inte ta ställning i religions- och trosfrågor så det korrekta svaret från en lärare ska vara att alla tror olika och det är okej vilket som, men det tycks finnas en hel del lärare som inte följer det...

    Enligt skollagen ska skolan vara religiöst obunden, och jag kommer bli en sån där jobbig förälder som tjatar om att det ska följas när mina barn börjar skolan. Jag hade t.ex. tyckt det var ett riktigt gränsfall att en präst talade på en skolavslutning i en kyrka...
    Tack för informationen:)
  • MolleMalin
    iconic skrev 2010-12-22 09:06:33 följande:

    Jag hade blivit jättearg, speciellt om man satt där med småsyskon! Jag fattar inte vad prästen hade för poäng med att göra som han gjorde... Nämn ett vettigt skäl att som präst åta sig uppdraget att avslöja "tomtebluffen" för alla närvarande barn några dagar före julafton. Varför???

    Jag skulle inte arbeta för att få en sexåring att tro på tomten, men för min treåring är det hela grejen med julen. Jag har aldrig hört talas om något barn som kännt sig sviken av föräldrarna för att de lät dem tro på tomten när de var små. Barn har stor fantasi och att skapa lite "positiv magi" kring tomten och julen är något fint tycker jag. Jag ser tillbaka på min egen tomtetro med stor värme och vill att min son ska få uppleva samma känsla. Många barn vill också tro på tomten långt upp i åren även om de egentligen "vet" att han inte finns. Jag tycker inte man ska förstöra detta genom att förlöjliga tron på tomten. När jag var sex visste jag att det var pappa som var tomten. Ändå kittlade det i magen när han kom, för kunde jag verkligen vara riktigt säker...? När jag tvivlade på tomtens äkthet så ville jag gärna fortsätta tro på att det fanns småtomtar som klättrade ner genom skorstenen på natten till julafton, det trodde jag på länge. Jag fick tro ifred och det är jag glad för. Mina föräldrar försökte aldrig övertala mig om att tomten fanns elelr inte fanns, när jag ifrågasatte tomtars existens såg de mest lite kluriga ut och sa "man kan aldrig riktigt veta". Och så är det väl om man ska hårddra det hela. Man kan tro på mycket som man aldrig sett, Gud är ju ett ypperligt exempel.


    Ungefär så känner jag inför mina jular som barn o det är jag glad för!
Svar på tråden Prästen berättade att tomten inte finns på skolavslutningen!