Vad skulle ni gjort om skolan ringer och säger att nu måste ni hämta erat barn?

jag har inga som helst problem med min barnuppfostran eller min människosyn, det är just den somgör attjag anser att tvångshåller man ett barn i en timme har man missat nått grundläggande

Uppenbarligen är det DU som har missat något grundläggande med tanke på alla svar du har fått i tråden. Men men, ha du på dina skygglappar lille vän.

Vad har jag missat menar du?

Och vad gör att du tycker att du behöver använda härskartekniker emot mig? har du svårt att försvara holding som metod?

Jag hörde inte riktigt. Sa du HOLDING?

Men du har hur många barn med ordentliga utbrott har du träffat?  Jag är mamma till fyra barn, två av dem får utbrott som du inte ens kan drömma om att barn får, de kastar klossar eller vad de kommer åt på mig, syskon eller andra, de river sig själva, försöker gå ut på balkongen för att hoppa, de river sina rum och då menar jag verkligen att de river ner allt....hur tycker du att man ska ta hand om dessa utbrott? Vi har pratat med BUP både läkare och psykologer där och de är väldigt överns om att det enda man kan göra är att hålla i barnet så det inte skadar sig själv eller andra, tror att de har lite mer utbildning i det här än vad du har.

Lätt att sitta och döma andra när man inte har varit i den situationen själv  

rätt många och jag kan lova dig att jag visst kan föreställa mig dina barn utbrott efterso jag har en dotter med autism!

Vår HAB, M´s läkare etc har varit med och utarbetat en handlingsplan för hennes utbrott då hon kan bli väldigt aggresiv och farlig om man inte hanterar henne rätt och ingenstans finns fasthållning i en timme med!

Desutom hade jag såna utbrott själv som liten och minns den otroliga paniken när mina föräldrar höll fast mig, jag ryser än i dag inför de minnena

Mina töser har ADHD, asperger och tourettes så då har vi fått helt olika infon från HAB och BUP då, men hur tusan ska du hantera din dotter om hon skadar sig själv om du inte håller i henne eller skadar andra allvarligt?
Min ene dotter har gett sin lillebor hjänskakning två gånger när jag inte har hunnit med att skydda honom....du tror inte att alla barn är olika och en del behöver andra saker än vad just din dotter behöver??? 

Naturligtvis håller jag inte i ett barn med autism eller liknande drag om det innebär att barnet mår dåligt av det och det finns andra sätt som funkar.. Men ett barn som inte tål att andra människor tillrättavisar med ord eller handling har nog svårt att klara den vanliga förskoleklassen utan stöd.

Jag saknar fortfarande de fakta som Rufsas efterfrågade.
Det känns som om Saramed M Har fastnat på ämnet holding... Och att den sker i en timma....

Flera personer här i tråden har efterlyst alternativa lösningar, finns det några bra exempel? Jag skulle gärna få höra hur jag löser situationen om jag som ensam pedagog ska kunna skydda andra elever då en elev får raseriutbrott och sparker , slåss och spottas, kastar saker på de andra utan att ta i barnet.

Om barnet av någon anledning är så argt så brukar de inte vara riktigt kontaktbara (och nu pratar jag inte om barn med autism!) förrens jag påkallar deras uppmärksamhet genom att ta dem i hand, hålla dem i armen, eller liknande. DÅ får jag deras uppmärksamhet. Det betyder inte alltid att de slutar på en gång. Jag har nog fått en hel del blåmärken och bitmärken under mina år då jag valt att ställa mig emellan barnen för att skydda de andra, betyder det att bara för att jag har valt att arbeta som pedagog så får jag skylla mig själv!!!??? Det var INTE detta jag utbildade mig till! (jag älskar för övrigt mitt jobb, och känner att den dag jag inte tycker det är roligt längre så byter jag jobb!!!)

Ska jag vid dessa tillfällen lämna barnen åt sitt öde för att hämta rektorn i en annan byggnad och inte finnas närvarande hos barnen, eller ska jag lösa situationen? Genom att som jag skrev i ett tidigare inlägg hålla barnet till dess att det lugnar ner sig för att sedan reda i situationen.( Inte för att som någon skrev tidigare skapa ångest och rädsla, utan en chans till att lugna ner sig utan att "tappa"ansiktet alltför mycket inför de andra.) Jag finns där hela vägen! Barnen jag jobbar med tycker om mig, de kommer frivilligt och av sig själva och kramar om mig både när de kommer och när de ska gå. Jag är noga med att tala om för barnen när de gör något bra, både med ord och kroppsspråk. MEN, jag tillrättavisar även felaktiga beteenden. Jag för alltid en en bra dialog med föräldrar och berättar för dem om det har varit något speciellt under dagen. BÅDE positiva och negativa saker som hänt. Uppmuntrar även föräldrar att ringa när de vill om de har funderinga eller känner sig oroliga av någon anledning.

Rufsas: Jag tror att jag skulle vilja ha dig som arbetskamrat!

Hurra!

Jag hade åkt och hämtat barnet. Jag tycker det är rätt av skolan att ringa.