Vad skulle ni gjort om skolan ringer och säger att nu måste ni hämta erat barn?

Ja, jag tycker att det är rätt att läraren ringer efter föräldrarna om ett barn är helt hysteriskt och man inte får stopp på utbrottet trots att man försökt ordentligt. Som förälder vill jag då komma och hämta alternativt tala med mitt barn och se vad som pågår. Sen tycker jag att det är självklart att man i efterhand har ett samtal mellan föräldrar och lärare om vad som hände, hur det hanterades och vad man kan göra i framtiden för att situationen inte ska upprepas. Den typ av utbrott som beskrivs i TS bör ju inte vara vardagsmat utan är något mycket avvikande som måste diskuteras och bemötas.

Om det handlar om ett barn som har sådana här utbrott upprepade ggr så tycker jag att det är skolans och föräldrarnas ansvar tillsammans att arbeta fram en plan för hur man ska komma tillrätta med problemen. Kanske behövs en ordentligt utredning av barnet, resurs etc etc. Ingen lärare kan själv hantera ett barn som har utbrott ofta samtidigt som läraren ska ha hand om en hel klass. Skolan har här en hel del skyldigheter också att uppmärksamma barns speciella behov.

Sen tror jag absolut att "helt vanliga" sexåringar har utbrott, tappar besinningen och slåss, säger fula ord och ritar på väggar någon gång. Det är inte ok utan helt fel och som förälder måste man markera det tydligt genom att prata och förklara och banna osv. Men man måste också som förälder lyssna på sitt barn, förstå vad som gjorde barnet så himla upprört och älska och respektera sitt barn trots att det har felat. Barnet är ju bara sex år och alla gör vi misstag och ibland blir det mer fel än annars. Man kan inte förvänta sig att en sexåring ska vara perfekt.

När det gäller holding så är det såklart helt sjukt att "hålla fast ett barn med syfte att skapa rädsla och ångest". Man får aldrig hålla ett barn så hårt eller så länge att man gör det illa eller skrämd. Att dessutom ha som syfte att skapa rädsla eller ångest är horribelt. Att däremot hålla i ett barn och tala lugnande och försöka fråga om vad som är fel för att förhindra detta barn från att skada sig själv eller andra tycker jag är något helt annat. Som den person som tidigare beskrev att den håller i och talar med ett hysteriskt barn och klargör att den kommer sätta ner barnet på bänken så fort den lugnat sig lite. För mig är det rimligt. Syftet i det fallet är såklart att ta hand om barnet och få barnet att känna sig trygg nog att berätta varför barnet är argt samtidigt som man hindrar barnet från att skada någon. Jag kan dock inte för mitt liv förstå hur den typen av "fasthållning" kan pågå i en timme? I så fall fungerar det ju inte, det är inte ok. Då måste man göra något annat. Förslagsvis släppa barnet, hålla sig nära och akut stoppa barnet varje gång den försöker ge sig på någon annan eller sig själv och så släppa igen osv samtidigt som man ringer efter hjälp (föräldrar/sjukvård/psykolog/kurator). Men ett barn som har den typen av beteende att den situationen uppstår behöver mer långsiktig hjälp också sen.

Hade jag haft barn i skolåldern och läraren hade ringt för att min son eller dotter inte kunde uppföra sig hade jag hämtat hem barnet. Är det så illa att de ringer, då är det något som inte stämmer. Mitt barn, mitt ansvar.
Jag är själv lärare och det ska mycket till om jag ringer efter en stökig elevs mamma eller pappa.