Vi med manlig infertilitet som ska göra/har gjort ICSI

Hej på er!
Jag avvaktar fortfarande att höra ifrån kliniken för att planera in ett första besök. Vi har väntat i 1 1/2 månad nu och det börjar kännas riktigt segt... suck. Vill ju bara ha en dag inplanerad så att man har något att se fram emot. Nu känns det som att allt står still!!! Jag lär ju inte hinna komma igång nu i Januari så kommer få vänta till minst Februari skulle tro... märks det att jag är OTÅLIG!!!
Men kliniken öppnar efter juluppehåll på måndag igen, så förhoppningsvis hör jag av dem den veckan, annars ringer jag snart och frågar!

Förresten, jag har läst att statistiken för år 2004 visar att var femte embryoåterföring ledde till ett levande barn efter IVF- och ICSI-behandlingar. För risken för missfall är ju något större vid IVSI/IVF-graviditeter.

MariaMiia: Förstår att det känns otäckt att vara sövd, det har jag heller aldrig varit, men det fixar du! Vad beror polyperna i livmodern på?

habanita: LYCKA TILL! Nära nu :)

villsågärna: Vad är det för biverkningar du har fått? Hur länge till ska du spraya och när är insättning? Håller tummarna!

Hej

Är risken för missfall verkligen större med ICSI- metoden? Det har jag inte hört?

anlijoos: Jag skall spraya i ca två veckor till sedan är det besök för att se att jag är nedreglerad. Om jag är det är det dags för sputor och då får man ett datum för ÄP. Förhoppningsvis om allt går som det ska blir det ÄP för vår del i slutet av denna månad.
Biverkningarna jag har fått är - ont i axlar och leder, huvudvärk, ömma bröst samt hjärtklappning. Alla sitter inte i hela tiden det kommer och går. Huvudvärken är väl det som hänger med nästan hela tiden skulle jag säga..

MariaMia: Jag har varit sövd och det är ganska skönt, oroa dig inte för det! Det som kan vara lite besvärligt är att man kan må illa när man vaknar men det finns medicin mot det du kan be om! Jag tycker det tråkigt att du ska behöva tänka på detta nu, hoppas det går smidigt! Hör gärna av dig och berätta!

Det här med att känna sig otålig känner jag igen. Det känns som att vi har väntat så länge på att bli gravida! Och nu när vi äntligen kommit igång med sprayningen känns det som en evighet, trots att man "bara" sprayar i en månad. Var på IKEA en sväng idag, där gick det bara runt en massa gravida kvinnor som säg lyckliga ut. Det är så jobbigt att det är det enda man ser tycker jag!

Ha en skön kväll alla!

Jag har läst det lite här och var, men jag har inte kontrollerat min källa så vi väljer att inte tro att det är så tycker jag :)
Däremot står det så här på www.fertilitetsguiden.nu som för övrigt är en bra sida tycker jag:

Vid en IVF-behandling är chansen att bli gravid i genomsnitt 35 procent per cykel. Detta beror i hög grad på individuella omständigheter som ålder, spermiernas kvalitet, antalet embryon och deras kvalitet. Dessutom leder inte alla graviditeter till en förlossning av ett levande barn. En fjärdedel av alla begynnande graviditeter slutar i missfall (20 procent av alla graviditeter) eller utomkvedshavandeskap (5 procent). Varje cykel innebär en ny chans och i genomsnitt får 65 procent av alla par barn efter tre försök.

villsågärna: jag förstår att du också är otålig... tycker själv det låter länge innan vi här får veta hur det gått Kan/får du äta tabletter mot huvudvärken? Har du orkat jobba som vanligt eller har du behövt vara sjukskriven nåt?

Jag har fruktansvärt mycket på jobbet framöver så jag hoppas inte att det ska drabba jobbet får då blir det ännu mer psykiskt påfrestande!

Ha en trevlig kväll!

Jag försöker att inte läsa för mycket om oddsen. Vi frågade på kliniken men man får ju inga direkta svar. Vi har väl oddsen på vår sida då vi båda är unga (29 resp 30år). Vi är båda normalviktiga och lever hälsosamt.

Jag har tagit treo och alvedon mot huvudvärken men det hjälper inte. Jag tror att den hormoniella huvudvärken är svår att medicinera bort.

Jag har inte varit sjukskriven ännu. Jag började till råga på allt ett nytt jobb nu i januari, trivs inte alls och det känns verkligen jättejobbigt! Jag jobbar på vikariat och det är sjukt jobbigt. Där jag är nu trivs jag inte alls, varken med uppgifterna eller kollegorna. Jag letar nya jobb, men hur mycket energi har man till det egentligen?? Jag vill ju bara kunna fokusera på IVF:en nu, jobb känns så oviktigt just nu!

Hur har du det privat? Har ni det bra tillsammans?

Jag försöker också att inte läsa så mycket, men det är svårt.

Jobbigt att börja nytt jobb. Jag fick faktiskt nytt jobb i slutet av förra året, som jag valde att tacka nej till då jag inte vill göra detta "äventyret" jobbigare än vad det redan är. Men samtidigt vill jag inte låta detta ta över mitt liv, och jag tycker faktiskt att jag har klarat det bra hittils, men kan tänka mig att det blir annorlunda när man väl är igång.

Vi har det bra privat, varit tillsammans väldigt länge och vet vart vi har varandra och vad vi vill. Hur har ni det själva?

Nej hade jag haft ett val hade jag inte bytt jobb nu! Fy det är verkligen inget bra att vara ny på en arbetsplats i den här situationen.

Vi har det mycket bra tillsammans, vi är nygifta sedan ett halvår så vi njuter av det. Vi har också varit tillsammans ett tag och vet väl var vi har varandra. Men visst är det påfrestande för realtionen. Sexlivet påverkas och när man nu är konstans hormoniell så tär det på humöret. Men vi kämpar på och tar hand om varandra så gott det går! Vi pratar mycket och det tror jag är viktigt.

Har du berättat för din chef? Har ni berättat för familj?

Jag håller med om att det är påfrestande för relationen, men hittils så tror jag att det är jobbigare för sambon för han känner sig skyldig då det är han allt detta beror på, enligt hans sätt att se på det. Jag är mest målinriktad just nu, men då vi precis fått beskedet var vi båda helt knäckta, men det värsta har fått över. Nu vill vi sätta igång!
Sexlivet påverkas absolut, det kommer inte av sig självt längre utan är endast en process för att få bebis. Fruktansvärt tråkigt, men vi accepterar att det är så båda två och tror det kommer gå över om vi inte lägger för mycket energi och tanke på det.

Vi har inte berättat för några alls, och kommer försöka låta bli att göra det. Tror att jag skulle tycka det var alldeles för jobbigt med den pressen att folk skulle veta om det också, och likaså skulle det vara jobbigt för alla runtomkring att veta hur de ska bete sig... så vet de inget så är allt som vanligt, så vanligt som det kan vara iaf.
Vi kanske ångrar oss, men så känner vi nu.

Har ni berättat?

Ja vi har faktiskt berättat för familj och jag för mina närmaste vänner. Vi tyckte det var skönt då alla runtomkring oss frågade när vi skulle ha barn, om vi inte ville ha barn osv. Nygifta brukar vara = vilja ha barn. Jag tycker det är skönt att kunna ventilera med några få förutom min man. Men visst alla reagerar ju inte smo man önskar...

Vi försöker släppa sextvånget nu då vi inte behöver göra det för att göra bebis, jag tror det kommer att bli mycket bätre nu.

Nu sa vi mysa lite i soffan

Ha en skön kväll!

Hejhejhej! 
jag har tjyvläst er tråd ett tag och tänkt att hoppa in länge!  Vi börjar med ICSI nu i januari, eller, vi kommer att köra korta metoden så jag ska börja ta Gonal-F spurtor min andra mensdag nästa mens. Vägen hit har varit lång men tjoff så var vi igång fortare än vad jag trodde! Att vi dessutom ska köra korta metoden är skönt på så många plan, jag slipper massa extra hormoner och dessutom kommer processen gå snabbare! 
Jag vet inte vad det beror på om man får köra korta eller långa, vet ni? Läkaren sa bara att han med tanke på min (unga) ålder var rädd att jag skulle bli överstimulerad.  Vi har planerat ÄP i vecka 5! Redan! Jag kan knappt fatta att det är sant! 

I alla fall: Vad som fick mig att hoppa in i diskussionen nu var att jag såg att ni skrev att sexlivet är tråkigt och går på rutin i barnagörandet och att det blir som ett tvång. Åh! Vad jag känner igen mig! MEN! När vi var på det första läkarmötet och fick veta att det krävdes ICSI och IVF för att vi ska kunna få barn släppte vi allt det där! Inget mer tvång i sänghalmen! Inga jävla ÄL-test och tuppjuckande en vecka innan och efter ÄL!!! Så jäkla skönt! Nu har vi BARA sex när vi själva har lust (och det är OFTA eftersom allt tvång och all press har släppt) och vi har bättre sex än någonsin för vi vet att vi har sex BARA för vår egen skull! Jag tycker det är fantastiskt befriande och barnagörandet har vi lagt på läkarna, haha!
Hoppas att ni kan försöka tänka så också! Läkaren berättade att vi har ett par tre procents chans att bli gravida på egen hand varje månad och att under ju kan ske! Så sker det sker det, men framförallt kommer vi att få barn genom ICSI! :)

Kram på er kämpar! Hoppas ni kan ta till er av mitt sex-tips!