Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!

jag orkar inte leva mer, vill bara strejka livet
jag är kanske patetisk men min älskade fästman vill göra slut
han vill inte mer
orkar inte va tillsammans mer
orkar inte med bråk alls säger han
spelar ingen roll att jag kommer med massa förslag och lösningar på problelmen som skulle hjälpa
jag kan inte göra mer
han vill inte

och jag orkar inte leva såhär
utan honom
han har gjort slut förr så jag vet hur det är
de åren var så meningslöst och hemskt vill aldrig uppleva det igen
det var bara tidsfördriv och överlevnad
inte att leva

har sökt hjälp på alla sätt ni kan tänka er alla sätt som finns
det räcker inte
det enda som hjälper är att han vill ha mig och att vi kan fortsätta leva tillsammans då var jag lycklig

Hejsan allihopa!

Jag hoppar gärna med in här då jag nyligen fått konstaterat att jag har en återkommande depression.
Senast jag var helt sjukskriven pga utmattningsdepression var för sju år sen. Sen dess har jag haft längre bra perioder, men alltid fallit ner sas mer eller mindre.
Efter flera års barnlöshet nu så kom allt tillbaka...vi fick vårt första barn i fjol dock och väntar nu andra barnet, så jag får inga antidepressiva eller annan medicin, då läkaren i ett första skede vill att jag har någon samtalskontakt så får vi fortsätta följa upp under graviditeten och sen se vad vi kan göra.
Jag har försökt slå undan allt under ledigheten men tvingade mig själv till slut till läkaren då jag fortsatte med mina skov och min ångest över att fortsätta jobba blev för stor.
Sover dåligt som många av er, ältar en massa bekymmer, speciellt kvälls och nattetid... kan få ilskeutbrott gentemot min man mitt i ältandet och anklagar oss för att vi gick så länge med bekymren (barnlösheten) innan vi tog hjälp... så det blev till slut för mycket för mig att bära själv.
Jag är jätteglad över mitt barn och mitt kommande barn, men tidigare händelser och just det utlösande att jag insåg sen hur mycket tid vill slösat på att inte söka hjälp... det rev alltså upp min värld... ja fick sån grym ångest och har varit allmänt nere senaste tre åren nu till och från.

Så, det var min historia. Då jag tidigare varit sjukskriven ska jag ta tillfället i akt nu med en bra läkare att få göra fler prover som kanske kan påvisa något annat än depression... då det som sagt har gått upp och ner en längre tid egentligen. Jag har helt enkelt bara lärt mig leva under de förutsättningar som finns, med korta sjukskrivningsperioder och peppande uppåt...

Jag har yrsel,, ångest och är så rädd... Klarar ej av att ens gå i centrum längre pga yrsel har gjort alla tester men läkarna påstår att jag har levt under för mycket stress, nyligen separerat , småbarnsmor, ensam, rädd, finns de nån som är som jag, nån som inte har livskvalitet kvar, drabbas av yrsel och ångest flera ggr per dag ibland yrsel hela dagar..gråter massor

Hej.
Jag undrar om det är en depression jag har, jag är så trött hela tiden, ingen lust eller ork, nedstämd var dag och sitter bara av tiden känns det som.
Jag har varit sjuk i kroppen i snart 4 år med smärtor och yrsel och kan inte på något sätt stabilisera mig. Jag vet inte vad felet är och doktorn hittar inget som kan han kan peka på.

Jag har ett bra liv men kan inte njuta av det för det är precis som att jag är omlindad i ett mörkt täcke, jag har inga tankar på att skada mig själv men tankar om en värdelöshet är där hela tiden. 
För ett tag sedan hade jag viljan att göra det bättre men ingen motivation och som det ser ut nu så finns inget av det.
Det är bara tomt.
Jag sover 8 timmar varje natt och sedan 2-4 timmar under dagen för att ens orka med att vara "social" på eftermiddagen. Var gång folk hör av sig till mig för att se hur jag mår så blir jag anti och otrevlig mot dem för jag orkar inte med att förklara något som inte går att förklara, vill inte att de skall vara oroliga.
Jag kan inte säga att det är detta som gör mig ledsen eller arg för det finns ingen speciellt som triggar detta, det bara är där.

Skall till vårdcentralen och se om de kan hjälpa mig då jag snart inte orkar med mig själv längre, bara hoppas på att jag hittar en doktor som har intresse, brukar ha lite problem med att hitta en som vill lägga energi och hjälpa mig.

Behövde bara skriva av mig en stund och hoppas att det var okey att jag gjorde det här...

Ledsen och vilsen

Var hos en kurator idag och hon sa att hon misstänker utmattningssyndrom och depression.. Bara hoppas att jag kan få någon hjälp nu med fick lite papper som jag skulle fylla i och har en ny tid nästa vecka

Har varit trött och nedstämd hela våren och har inte sökt hjälp och tänkte att det blir bra på semestern när jag får vila. Jag ska börja jobba på måndag och fasar verkligen för det är så här. Jag är likblek, har blemmor i ansiktet och mörka ringar under ögonen och stripigt hår som förlorat toningen. Första veckan gick jag ut fast det tog emot. Andra veckan började jag vända på dygnet. Jag började gå i samma kläder här inne och slutade att bada och duscha varje dag. Gick ut sent på kvällen till seveneleven och handlade. Slarvat med maten och ätit soppa och broccolipaj mest och druckit vatten. Ingen alkohol för jag är rädd att jag skulle bli allkolist. Jag har inte prata med någon på fyra veckor nästan. Jag bor själv med en jättesöt katt och har inte barn eller pojkvän. Jag har fått mörka tankar och ibland tror jag att jag kommer att rasa ner i svart hål och inte kunna komma upp. Får diareé när jag tänker på att jag ska tillbaka och jobba på måndag och de kommer att undra varför jag ser sliten ut efter att solen har skinit hela sommaren. På nätterna har jag virkat grytlappar, tittat på tv och suttit en stund på terassen. Jag känner som jag tappat taget och kontrollen på mig och vill bara dö men jag tänker inte ta livet av mig. Tack för att ni ville läsa.