• Anonym (Mamma Trötter)

    Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!

    Jag har hel sjukersättning, tidigare kallat sjukpension. Jag lider av återkommande depressioner, tvångssyndrom, ångest. Bor med min sambo och 6-åriga dotter.


    Jag startar den här tråden med förhoppningen att vi ska bli ett gäng som kan prata av oss om våra problem med likasinnade. Ni som har de här besvären vet ju att dessa besvär går upp och ner. Jag är just nu inne i en sämre period där orkeslösheten och tröttheten är stor. Har börjat träna på gym 2 ggr i veckan, och promenera minst 4 dagar i veckan men inte 17 blir jag piggare för det., som alla säger att man ska bli. Snarare tröttare Obestämd Klarar med nöd och näppe av det nödvändigaste i hushållet. Orkar inte med något vidare socialt umgänge.


    Är så trött på att må så här. Skulle så gärna önska att jag vore "som alla andra",  d v s orkade med ett jobb, sköta hushållet bra och ha ett någorlunda aktivt fritidsliv.


    Välkomna att skriva! ....och glöm inte att skriva en tillfällig signatur så vi kan "känna" igen varandra när vi skriver här


     

  • Svar på tråden Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!
  • Anonym (Trasig)

    Imorgon ska jag ringa läkaren om ny tid...är sjukskriven tom på söndag den 20:e och jag känner verkligen inte att jag klarar av att jobba än....! Fick panik bara utav att höra min chefs röst i bakgrunden, när jag pratade med tjejen som jobbar istället för mig. Blev helt slut och fick lov att gå och lägga mig och sova 2 rimmar...!

    Skulle helst vilja bli sjukskriven längre tid än 2 el. 3 veckor i taget, känner att jag inte hinner koppla bort jobbet, innan jag ska börja oroa mig igen, över att jag snart ska dit igen.

    Har nu, tillsammans med barnens far, bestämt att dom ska vara där varannan helg, fre kväll - mån morgon. Bara hoppas på att han fixar det och att barnen fixar det, vill inte att dom ska må dåligt!!!

    Nej, jag ska väl försöka sova...men det kommer ändå inte att gå! Nån annan som har svårt med sömnen...? Jag får krypningar i hela benen och armarna, typ "restless legs", jag kan bli tokig...! Igår somnade jag halv 6 på morgonen, försökte gå och lägga mig massor av gånger, men när klockan var halv 5, då gick jag upp och satte mig och läste i vardagsrummet.

    Alltså, det verkar som om det här med sömnen kom ordentligt, när jag bytte medicin...

    Nej, usch, nu kryper det så jag knappt kan skriva på datorn...Godnatt...!

  • Anonym

    har ni yrsel?
    jag får yrsel till och från....

  • Anonym (en tjej)

    jag har yrsel som dig det kommer och går...

  • Anonym
    Anonym (en tjej) skrev 2010-06-17 11:29:23 följande:
    jag har yrsel som dig det kommer och går...
    flera gånger om dagen?när blir det som värst för dig?med yrseln?när du är uppe och går eller vilar?
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (Trasig) skrev 2010-06-17 02:06:20 följande:
    Kan du höja och sänka din dos lite som du vill...?
    Jag vågar inget sånt alls jag... Förvånad

    Sen när jag väl har gjort höjningar, så har det tagit ett tag innan det verkat och sen kan det med dom mediciner jag ätit, bli ungefär som i början, att man går ner första 2 veckorna ca.

    Konstigt vad olika det kan vara...
    Nej det var läkaren som ordinerade det.
  • Anonym (en tjej)
    Anonym skrev 2010-06-17 11:50:06 följande:
    flera gånger om dagen?när blir det som värst för dig?med yrseln?när du är uppe och går eller vilar?
    2-3 gånger om dagen och det är endast när jag är uppe och går..
  • Anonym
    Anonym (en tjej) skrev 2010-06-17 17:51:22 följande:
    2-3 gånger om dagen och det är endast när jag är uppe och går..
    okej samma för mig!när jag blir stressad av att tex barnen skriker eller nåt så så slår hjärtat superfort och det snurrar till i huvudet...
  • Anonym (en tjej)

    är det nån av er som fick ta blodprover för att se om medicien hjälper eller så??
    jag har tagit medicin i 6 veckor och jag känner inte att det hjälper

  • Anonym (Trasig)

    Jag fick bara ta blodprov för att kolla upp om jag hade struma...fast det var ju innan medicinering.

    Igår och idag har jag känt mig riktigt okey, har t.o.m haft en massa energi...! Min dotter (12 år) har varit ute i stugan med en vän sen i onsdags och det har bara varit jag, lilleman (6 år) och min sambo hemma. Lilleman har ju varit på dagis till 3 på dagarna.

    Har ätit medicinen i drygt 2 veckor nu och räknar väl inte med att den ska hjälpa så mycket än, men jag tror att omständigheterna just nu har gjort det lättare att leva (bara ett barn hemma och inget jobb) och det hemskt...! För ikväll kom min dotter hem och det behövde bara gå några timmar innan jag kände ångesten komma... Min son håller ju på att ställa in rätt dos på sin ADHD-medicin och han har jättesvårt att somna på kvällarna....det innebär att min dotter väntar i timtals på att han ska somna, så att hon får mig för sig själv. Min sambo lägger honom så ofta han orkar, men på helgen har han honom oftast hela dagarna och när kvällen kommer vill sonen att jag lägger honom. Det är så frusterande när han inte kan sova och jag känner mig så värdelös som mamma, när jag inte kan finnas där för min dotter, som oxå har det jobbigt...!

    Ska mitt liv behöva se ut så här...att jag bara klarar av att ha hand om ett barn i taget och inte klarar av att jobba. Stress verkar vara totalt omöjligt att hantera just nu, men jag hoppas för guds skull att det inte kommer fortsätta att vara så här...!

    Finns det nån som har bra erfarenheter av anti-depp, som har fått börjat äta dom, ätit en längre period, trappat ner för att slutligen sluta helt och idag mår bra...? Eller ska man äta dessa hela sitt liv nu...?

    Känns bara helt förvirrat...! Tungt...! Imorgon ska jag på KBT igen, det känns bra....kanske kan vi reda ut en del igen. Han är verkligen kanon, den kille som har terapin med mig!

    Nej nu ska jag nog försöka sova...

    Godnatt!

  • Anonym (LillaJag)

    Mår inge bra idag!
    Allt känns så jäkla tungt, ångesten bara river i mig.
    Livet känns så meningslöst just nu. Inte bara för hur jag mår,
    det är tungt även på andra plan. Att gå sjukskriven i 2 år tär
    rejält på ekonomin, och just nu är det värre än någonsin. Det
    mår man ju inte direkt bättre av!

    Jag fick ju en ny medicin av min nya läkare. Hade Sertralin, 100 mg
    per dag. Nu äter jag (sedan 2 dagar tillbaka) Citalopram och ska
    börja med 20 mg/dag för att öka till 40 mg/dag.
    Har en sån ångest, är så "konstig" i huvudet....känner mig yr och
    vimsig. Är trött men kan inte sova. Och så ångesten och deppen.
    Fan att den aldrig kan gå över!! Är så less att må så här, är så less
    att inte kunna vara en hel människa.

    Hur lång tid ska jag ge medicinen? Varför måste det vara så att man
    mår sämre innan det blir bättre??! Jag vill inte må sämre!

    Nä, kan nästan inte andas för att ångesten är så stark!

Svar på tråden Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!