• Anonym (Mamma Trötter)

    Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!

    Jag har hel sjukersättning, tidigare kallat sjukpension. Jag lider av återkommande depressioner, tvångssyndrom, ångest. Bor med min sambo och 6-åriga dotter.


    Jag startar den här tråden med förhoppningen att vi ska bli ett gäng som kan prata av oss om våra problem med likasinnade. Ni som har de här besvären vet ju att dessa besvär går upp och ner. Jag är just nu inne i en sämre period där orkeslösheten och tröttheten är stor. Har börjat träna på gym 2 ggr i veckan, och promenera minst 4 dagar i veckan men inte 17 blir jag piggare för det., som alla säger att man ska bli. Snarare tröttare Obestämd Klarar med nöd och näppe av det nödvändigaste i hushållet. Orkar inte med något vidare socialt umgänge.


    Är så trött på att må så här. Skulle så gärna önska att jag vore "som alla andra",  d v s orkade med ett jobb, sköta hushållet bra och ha ett någorlunda aktivt fritidsliv.


    Välkomna att skriva! ....och glöm inte att skriva en tillfällig signatur så vi kan "känna" igen varandra när vi skriver här


     

  • Svar på tråden Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!
  • Anonym (Vera)
    Anonym (Mamma Trötter) skrev 2010-06-14 12:53:44 följande:
    Jag tycker det är pinsamt när jag tex går på bio/komedi med en kompis och varje gång när både hon och resten av publiken skrattar så sitter jag bara tyst och ler lite Obestämd  Jag är överhuvudtaget väldigt återhållsam och kontrollerad inför andra människor; det är bara min dotter och sambo jag kan slappna av med...

     Fler som känner igen sig, förutom jag och "Lilla Jag"  ?
    Jag kan också känna så. Man kan varken vara överlycklig eller gråta fast än man innerst inne vill det. Avtrubbad känner jag mig...
  • Anonym (Trasig)

    Förra gången jag åt antidepressiva, så kunde jag inte gråta...det var fruktansvärt frustrerande! När jag skulle började igen med samma medicin i höstas, så sa jag det till doktorn, att jag inte ville ha den biverkningen igen och ville pröva nån annan medicin.

    Då sa hon att jag förra gången haft för låg dos...så jag provade igen, höjde dosen och biverkningen försvann. Hon sa att man måste upp i rätt dos, för annars har man bara hjälp av tabletterna för att hålla sig flytande, inte för att börja leva.

  • Anonym (Trasig)

    Jag kan oxå känna att jag inte orkar...men jag känner aldrig att jag vill ta mitt liv, endast att jag vill försvinna, att nån tog hand om mig, la in mig på nån avdelning och inte släppte ut mig förens jag mådde bättre...!

    Känns som om man gör sina barn mer illa än gott, när man finns här hos dom. Orkar inte engagera mig i nånting, orkar inte handla, tvätta, ta diskussioner, eller någonting. Min sambo har varit jättebra dom här 5 veckorna jag varit hemma från jobbet, men nu börjar han tröttna på att göra allting själv...! Och jag vet inte hur jag ska göra med nånting...!

    Som jag skrev tidigare så har jag oxå problem med barnens pappa, som just nu inte verkar vilja ha barnen och dom verkar heller inte vilja vara där. Vet inte om han bara fått något psyk-bryt, eller om det verkligen är så han känner. Känner ändå att det hjälper ju inte direkt för att få mig att må bättre, tycker bara att allt bara blir värre och värre. Kan inte sortera ut vart jag ska börja för att mitt liv ska kunna bli lite lättare.

  • Anonym (ida)
    Anonym (LillaJag) skrev 2010-06-14 12:26:21 följande:
    Ja, visst är det en underlig känsla, som om att alla känslor är inkapslade. Jag kan varken gråta eller skratta. Jag är bara - stum - jag känner, djupt inne i mig, känner jag alla känslorna, men jag kommer inte åt dom.
    Jag kunde inte gråta på flera år innan. Men sen började jag gråta vid fel tillfällen, trots att jag inte var ledsen egentligen så kom tårarna.När jag var ledsen på riktigt däremot så grät jag fortfarande inte. Blev lite komiskt när det var en komedi på tv och jag började gråta utan någon anledning .
  • Anonym (Mamma Trötter)

    Vad äter ni för antidepressiva och vilken dos?

    Jag äter Sertralin (samma ingrediens som Zoloft men de är ju så förbaskat dyra). Det är 50 mg:s tabletter som jag just nu äter 3 om dagen av, alltså 150 mg. Har som mest varit uppe i 4 tabletter (200 mg) men har själv velat försöka trappa ut så som lägst var jag nere i 50 mg, men nu tyckte läkaren jag skulle höja upp till 3 tabletter igen eftersom jag mått sämre igen de senaste månaderna. Känns som att jag aldrig kommer kunna bli medicinfri!

    ...och hur är det, blir inte kroppen van vid tabletterna så de slutar verka efter en tid? Så känns det för mig iaf. Har ju ätit Sertralin av och till i cirka 8-10 år!

  • Anonym (Trasig)

    Jag har ätit Citalopram 40 mg tills för 1 1/2 vecka sen, då jag fick byta medicin eftersom mina inte verkar funka längre, eller inte på det som händer i min kropp just nu iallafall.

    Nu äter jag Venlafaxin 150 mg, det är visst samma sak som Efexor. Jag känner just nu varken bu eller bä, men jag har inte blivit nå sämre, men heller inte nå bättre. Men det har ju heller inte gått särskilt lång tid. Hoppas fortfarande på underverk tillsammans med KBT-terapin (eller hur man nu säger).

  • Anonym (Trasig)

    Glömde säga att jag har ätit Citalopram sen i augusti förra året.

  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (Trasig) skrev 2010-06-14 21:54:19 följande:
    Jag har ätit Citalopram 40 mg tills för 1 1/2 vecka sen, då jag fick byta medicin eftersom mina inte verkar funka längre, eller inte på det som händer i min kropp just nu iallafall.

    Nu äter jag Venlafaxin 150 mg, det är visst samma sak som Efexor. Jag känner just nu varken bu eller bä, men jag har inte blivit nå sämre, men heller inte nå bättre. Men det har ju heller inte gått särskilt lång tid. Hoppas fortfarande på underverk tillsammans med KBT-terapin (eller hur man nu säger).
    Hur länge åt du Citalopram?  och vad är minimi- respektive maximidosen på denna medicin? Vad är det för styrka per tablett?
  • Anonym (Trasig)

    Jag började på 10 mg, men det är en "barndos" som man ökar ganska snabbt till 20 mg. Maxdosen är 60 mg, men min läkare tyckte inte att jag skulle öka mer än till 40 mg, utan tyckte istället att jag skulle byta medicin.

    Äter du nån antidepp?

    Sen undrar jag om någon vet om man kan dricka alkohol när man tar Efexor eller Venlafaxin?
    Någon som har erfarenhet...i deklarationen står det att man inte ska göra det, men det står det ju på nästan allt.

  • Anonym (Trasig)

    Svarade ju inte på din första fråga...är lite förvirrad...jag åt Citalopram från augusti förra året tills för 2 veckor sen...så 10 månader ungefär.

Svar på tråden Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!