Jadu alla prematurföräldrar kan nog skriva under på hur otroligt påfrestande det är för humöret och självkänslan att pumpa.
sonen är född i vecka 27 och och började pumpa så fort jag kunde stå upp efter snittet, för mig var pumpen det absolut ända jag kände att jag hade kontroll över. Jag sökte så hårt en fast punkt i all förvirring att det blev plastlådan. Samtidigt sökte jag efter alla tips och medel till att öka produktionen. Komiskt nog var det bara ett bröst som gav ifrån sig mycket. Men visst fick jag ut en del. Tur i oturen så fick sonen vara fastande en tid i början då han inte fick igång magen samt att han var så sjuk att dom fick dra in på matningen för påfrestningen av kroppen. SÅ jag hann pumpa ut en bra buffert. Behövde aldrig sedan mata till med ersättning eller bankmjölk då han hade att ta av.
det som fungerade bäst för mig var följande.
lugn och ro, ensam i ett rum.
Dubbelpumpning. absolut max 10 min per tillfälle. Regelbundet var tredje timme.
vatten, enorma mängder vatten
luzernte utblandat med hallonbladste. Smakade hö men med lite socker i blev det bättre. drack detta tre gånger om dagen. Luzern ges även till kossor för att öka mjölkmängden ;)
finns i hälsokostbutikerna.
jag gick aldrig upp mitt i natten och pumpade, var jag dock vaken av olika anledningar passade jag på. men ställa klockan mitt i sömnen gjorde jag inte.
efter att ha haft lillen på bröstet pumpade jag.
vi kom igång väldigt sent med amningen, inte förren i vecka 37 fick han ens prova då han var för lungsjuk och beroende av CPAPen.
Det lossnade efter många om och men och vi blev av med sonden och blev han helammades. han är idag 17 månader och jag ammar än.
Det är otroligt individuellt hur snabbt barnen kommer igång, vissa får aldrig till suget, vissa behöver amningsnapp på brösten etc.
jag kan dock skriva under på att produktionen small igång när han fick börja amma. Kändes som två stora klot redo att explodera. Jag kunde inte amma och pumpa samtidigt.
Amning är otroligt laddat och det är svårt både för personal och mamma att ta hand om ämnet. Man vill aldrig trampa någon på tårna. Dock kan jag uppleva det som att det ofta stöttas för hårt att sluta pumpa än att peppa för att fortsätta. Sedan finns det ju lite knäppgökar överallt som inte riktigt kan respektera en persons beslut att sluta.(vägrar säga ge upp då jag anser att det låter så negativt laddat) Det är aldrig ett misslyckande!
Man ska lita på sig själv, känner man att det går över styr ska man göra det man mår bäst av. Oavsett tid mängd eller val så är man en supermamma och varje droppe räknas. Oavsett om det är 5 20 eller flera hundra mililiter man får ut.
Kör hårt och lita på dig själv.
ta hand om er!
