Pumpning!!?!?

Min yngsta son pumpade jag till, när jag kunde börja lägga honom vid bröstet och försöka amma så trodde vi inte att han fick i sig så mycket bröstmjölk iom att jag inte lyckades pumpa ut den mängd han just då var uppe i via sonden.
Men vad han började kräkas...ingen förstod någonting till en början. Till sist var det en i personalen på Neo som föreslog att vi skulle väga honom precis innan amning och sedan direkt efter utan att sondmata honom, utan han skulle få ammas helt. Då visade det sig att han fick i sig mer än tillräckligt via amningen trots att han bara ammades några minuter. Han orkade inte suga så länge och somnade.

Så detta är ju helt klart ett bevis för att spädbarn är effektivare än elektriska bröstpumpar även om de är prematurer. Min son föddes i vecka 33 och drog själv ut sonden när han var knappt 4 veckor.

Vad härligt det var att läsa denna tråden!
Har en prematur född i v 36+0 och lyckades som mest pumpa ur 50ml ett antal ggr men sedan med deras press så fick jag mjölkstockning osv.
Kunde max få ut 5 ml dagarna innan jag skulle hem.
Sprayen hjälpte att det rann till snabbare åt liten men jag kämpar fortf med att lära henne amma.
Då mjölken sinade till fick vi ge tillägg på flaska eftersom sonden var borta då hon tuttade relativt bra.
Nu blir hon otålig vid bröstet och tar nästan enbart flaska.
Tänkte att visst kan hon få flaska då och jag pumpar men då är det nästa problem att får inte ut något genom pumpningen. Bara mitt barn kan få brösten att rinna massor
Hur gör man då när barnet inte tar brösten längre?

Då ger man sjutton i att amma eller pumpa och köper ersättning och ger barnet istället. Det blir alldeles utmärkta barn av det också.

Jo det tvivlar jag inte en sekund på men vill väldigt gärna amma!
Hon äter ersättning nu varje mål som tilläggsmatning men med känslig mage är amma ett bättre alternativ.
Miniform hjälper bara lite.

Det jag menar egentligen är att om varje dag är en enda lång kamp för att få barnet att äta o för att pumpa ur tillräckligt med mjölk så är det väl bättre att lägga ner amningen och ge ersättning istället. Så kan du ägna dig åt att njuta av din bebis istället. Jag har kämpat med amningen men såhär i efterhand kan jag undra varför. Så mycket enklare det hade varit att ha hoppat på ersättning istället. Och att få slippa all matångest.

Du kanske har rätt!
Idag har amningen gått bättre så jag ska ge det en tid.
Annars får jag ge med mig och enbart ge ersättning.
Som sagt man ska hellre njuta av sin bebis än bara känna press över måltiderna.
En poäng har du där!
Tack för dina svar.

Har bara läst sista sidan;

Hade själv tvillingprematurer som inte orkade suga, vi sondade samtidigt som de försökte amma.
Mina bästa tips är att pumpa båda brösten samtidigt (på neo fanns medelas elektriska pumpmaskiner att tillgå och då fungerar det att pumpa båda brösten samtidigt). Drick massor och försök att inte känna någon press.
Mina burkar såg otroligt fåniga ut när det gällde mängd, det kom knappt ut någonting i början.
Det blir dock bättre med tiden, tror "all time high" för pumpning låg på 470 ml på ett tillfälle då produktionen var som störst.
  
Minns jag rätt så pumpade jag efter att barnen hade ätit (läs sugit några tag och sedan somnat.....   )
vilket blev var 3.e timme dygnet runt.. De blev dock starkare och starkare och kunde efter ett tag (någon/några veckor efter BF amma riktigt bra (var dock tvungen att använda amningsnapp som senare blev överflödig).

Jag fortsatte dock att stödpumpa eftersom jag hela tiden var tvungen att öka produktionen (de blev alltid erbjudna tillägg efter amning och ville många gånger ha litegrann då de inte blev helt mätta). Vid ca 3 mån ålder började de sova hela nätter men jag gick ändå upp var 3:e timme och pumpade resten av amningsperioden.
Vid 7,5 mån ålder vägrade de ta bröstet längre så då avslutade vi amningen.

Jag kan så här efteråt känna att jag blev väl fanatisk. Sedan de väl växt till sig och börjat amma bra skulle jag kanske ha nöjt mig med hobbyamning och tillägg istället för att kämpa så frenetiskt för att försöka försörja dem på bara bröstmjölk. Jag skulle åtminstone ha fått sova mer på nätterna.

Lycka till och kom ihåg att det viktigaste faktiskt är att bebin får bli mätt, om det nu är genom bröstmjölk eller ersättning har mindre betydelse. 

Det är ett bra råd om man själv tycker det men om man som mamma hemskt gärna vill amma är detta ett råd faktiskt ett slag i ansiktet. Som om det man själv kämpar för inte är värt något.
Ersättning är ett bra alternativ om amningen inte går att få fungerande eller om mamman inte vill amma men annars är det helt onödigt. Bättre att ge råd om hur man får upp barnets intresse.

Om du läser mitt andra inlägg så kanske du förstår mer vad jag menar.
Jag har två förtidigt födda, jag ville också verkligen amma, och gjorde det också, (helt i 6 mån o delvis i 1 år), men med nr 2 hade jag nog egentligen behövt någon som sade åt mej att "nej, nu är det nog, sluta kämpa livet ur dej, det är inte värt det". När dagarna är en enda lång kamp för att få i barnet mat och att allt handlar om mjölk och att pumpa, då är det i mina ögon inte värt det. Jag önskar bara jag förstått det tidigare. Det finns fullt med bra tips på hur man får igång pumpning/aminig i tråden så därför vågade jag på mig ett något kontroversiellt råd också. 

Absolut. Det låg en tjej bredvid mig på neo som hade jätteproblem med matningen. Till slut kom de fram till att det hade någon fel som gjorde det väldigt svårt att svälja och att det var därför det inte kunde amma.
En gång provade hon en specialflaska för de med gomspalt och barnet kunde för första gången äta utan sond.
Jag undrade varför inte sköterskorna peppade henne mer med att det var ju bra att barnet klarade av att äta utan sond. Just där kändes det som om amnigen var väldigt sekundär. Även om jag förstod på mamman att det skulle vara en stor sorg att inte kunna amma så är ju amningen faktiskt inte alltid det bästa.
Jag tänker på henne ganska ofta och undrar varför man inte var bättre på att försöka hålla kontakten med de man delade sjukhustiden med,

Fick mina tvillingpojkar vecka 30+1 blev genast rådd att pumpa gärna dubbelt om jag orkade (klart jag orkade det gick dessutom fortare) men kom som bäst ett par dagar upp i ungefär 100ml vid morgonpumpningen, efter 8 veckors pumpning och pojkarna fortfarande inte kommit på hur det där med ammning fungerade så la jag av, hade då dessutom minskat produktionen till att knappt få ut 20ml tillsammans från båda brösten, sen dess har grabbarna ätit ersättning.
Ville väldigt gärna amma men det gick som sagt inte. fördelen med ersättningen var dock att sambon kunde hjälpa till med matningen eftersom det var tvång på mat minst var tredje timme.