Fler som snart ska börja med Pergotime??

god måndag!

ellenkey - så skönt för dig att du blev väl bemött!! tror många läkare skulle behöva gå nån kurs i hur man beter sig mot folk. min läkare är väldigt kunnig men inte så duktig på det sociala, vilket ju betyder mycket för mig som patient.

MD77 - men åh så spännande!! ska tänka på dig lite extra!

pladdermaja - så trist att mensen kom!! men - vi kämpar på med nya tag!!

sassa07 - jaa, då har ni försökt ganska länge. och jag vet precis hur det är. vi har försökt sen i aug -09. tänk så naiv man var "på den tiden".. jag var HELT övertygad om att det skulle "ta sig" på första försöket. och blev totalt förkrossad när det inte gjorde det. nu är vi inne på typ den 15:e ÄL eller nåt, så nu har man liksom blivit luttrad.

jag har kunnat sovit gott hela helgen, så nu hoppas jag att de negativa pergo-biverkningarna börjar släppa. skönt att känna sig som sig själv igen! jag har goda förhoppningar på ett plus denna månad - fyy tusan vad underbart det skulle vara!!

ha en fin dag!
kramar!

Vad skönt att du fick den hjälp du behöver utan att behöva kämpa för den. Att man ens ska behöva bli förvånad när man bli tagen på allvar, det borde ju vara så varje gång. Lycka till denna månad nu!
---------------------------------------
k berg - Ja, vi kan ju inte göra annat än att kämpa vidare! Vore ju dumt att ge upp . 

Vinden viner utanför jobbet, jag vill hem.... Måndagen startade kanon men nu på em känns det skit!
Varje gång innan BIM så känns det som man är så nära toppen på berget, jag drömmer mig bort hur jag ska säga till Mamma att jag e gravid,hur det känns när plusset visar sig, hur jag kommer att se ut i ex. mån 6. , vilken ny vagn jag ska köpa, namn på bebben osv osv
Jag går som på ett rosa moln, och sen när den j-la mensen dyker upp känner jag verkligen slaget i magen!

Så nu är jag här några dagar innan BIM och har en känsla att nada har hänt, för jag känner ingenting i magen idag... Urk!
----------------
k berg: ja det är kämpigt!!! Jag trodde väl iaf inom några månader men ikke sa nicke! Undra vem som straffar mig, för jag har inte gjort någon nåt dumt
Ska du tillbaka på zonterapi??? Sa hon/han något om dig! Tyckte du att det gjorde ont???

Jag säger bara en sak: Jisses!!!

Pratade nyss med gyn, ringde i fm för att  få svaret på mitt blodprov som jag tog exakt 7 dagar efter äl, för att kolla progesteronet. Nu ringde sekreteraren tillbaka och jag fick veta att provet såg bra ut. Gynläkaren hade sagt att jag hade haft en mycket fin ägglossning .

Jag frågade, nyfiken som jag är, om jag fick veta värdet, och höll på att rammla av soffan när hon svarade 204. Inte undra på, så ont som jag hade den natten då det var äl på gång. Nu kan jag ju inte låta bli att oroa mig lite för överstimulering, med ett sådant skyhögt värde. Men jag fick ju inga instruktioner från gyn om att dra ner på dosen utan jag ska fortsätta med Pergo varannan månad enligt ursprungsplanen. Så jag anntar att det kommer finnas kvar i kroppen till nästa månad, när enkeldos gav ett sådant resultat.

Hur har era värden sett ut?

MD77- Tycker du är tuff! Har du någon när och kär som vet om dina försök?

Vet knappt om jag vågar skriva detta, men jag har idag sett ett litet hjärta slå väldigt fort! Och enligt VUL var jag på dag 7+2 vilket ju stämmer bra med 7+1 som jag räknat fram.

Nu funderar vi hur vi ska fira!

Jag tror det är bra att man dagdrömmer lite. Tror man håller hoppet uppe med lite framtidsplaner. Tycker du ska fortsätta med det för när du väl har plusset i din hand så är du beredd! Men jag vet absolut hur det känns, man vill gå och gräva ner sig nånstanns när mensen kommer.. Usch! Men ni får  inte ge upp!!

Sancia: Ohhh vad roligt!!!!!!!!!!!!! Grattis igen!!!!!

vad underbart, grattis!! min känslan från mitt VUL, man svävade typ på moln hela dagen efteråt :) (va i v7+4 då)

Vad härligt!!!

Underbart!

Ja då är allt värt det, all väntan, alla ÄL-tester, all vånda och alla pengar...men bara om det blir plus!Tack! Det behövsJa, det är inget man gör utan att tänka efter lite först och det har jag verkligen gjort.
Alla mina närmsta vänner har vetat om det hela tiden, de har varit ett bra stöd och verkligen funnits där.
Efter mitt första försök så berättade jag för min mamma, kunde inte hålla mig. Jag hade från början tänkt att det skulle bli en överraskning för familj och släkt men det gick inte så bra Nu när jag åkte ner så skulle vi fira min mamma hemma hos henne, jag skulle åka med min bror ut och var tvungen att ljuga och säga att jag var sjuk...kändes inte kul att ljuga. När jag var i Köpenhamn så skickade jag ett SMS till min mamma om att jag var där och självklart så satt min bror och pillade med hennes mobil och undrade ett och annat Då mamma kände att hon var tvungen att berätta såklart, alla blev superglada! Så nu vet alla och det känns helt ok. Lite annorlunda sätt de fick veta det på bara...