• Astarte

    Vilket skulle vara värst?

    Rektorn för din sons skola ringer hem till dig och meddelar att det under dagen updagats att ett barn blivit mobbat på skolan under en längre tid. Idag hade ledaren för mobbarna bundit det mobbade barnet vid ett träd och kastat snöbollar i ansiktet. Det var efter den händelsen det hela kom fram.
    Nå, vilket skulle nu göra dig som förälder mest ledsen och upprörd? Självklart kan det lika gärna vara flickor, jag skrev "son" för att jag tänkte på mitt eget barn.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Vilket skulle vara värst?
  • DenNamnbitne
    konkelbär skrev 2010-04-02 16:50:26 följande:
    Det är väl klart att jag har svårt att acceptera folks olika åsikter om saken. Jag dog nästan, säger jag ju. Det är ju uppenbarligen så att den som säger att det är värst att vara mobbaren INTE vet vad han/hon talar om. Jag VET vad jag talar om. ... Och hade jag inte fått behandling så hade jag inte skrivit här, utan legat död och förruttnad i marken. Om inte annat, du och alla ni andra kanske uppfattar mig som (jag vet inte hur ni uppfattar mig), men det kanske kan få er att förstå vad mobbing gör med en människa. Medan mobbarna gick gymnasiet och tog studenten, skar jag mig i armarna, drogade, gick i terapi, låg sömnlös och drog hårspray mot min ångest. Ni vet inte vad ni snackar om förän ni suttit i min båt.
    Självklart är det värre att bli mobbad. Och just därför skulle det vara fruktansvärd om ens eget barn gjorde någon sådant mot någon annan.
  • ELMK
    konkelbär skrev 2010-04-02 16:50:26 följande:
    Det är väl klart att jag har svårt att acceptera folks olika åsikter om saken. Jag dog nästan, säger jag ju. Det är ju uppenbarligen så att den som säger att det är värst att vara mobbaren INTE vet vad han/hon talar om. Jag VET vad jag talar om. ... Och hade jag inte fått behandling så hade jag inte skrivit här, utan legat död och förruttnad i marken. Om inte annat, du och alla ni andra kanske uppfattar mig som (jag vet inte hur ni uppfattar mig), men det kanske kan få er att förstå vad mobbing gör med en människa. Medan mobbarna gick gymnasiet och tog studenten, skar jag mig i armarna, drogade, gick i terapi, låg sömnlös och drog hårspray mot min ångest. Ni vet inte vad ni snackar om förän ni suttit i min båt.
    jag dog nästan också, jag var blå och livlös när personalen hittade mig när en pojke hade strypt mig. men jag skulle aldrig i mitt liv förlåta mitt barn om denne skadar ett annat barn, aldrig i livet. men jag skulle heller inte kunna acceptera att mitt barn blir mobbat, man får somn förälder titta efter varningarna ja dom finns där oavsett vad du säger. jag sa aldrig till min mamma att jag var mobbad men hon såg det ändå och "stoppade den". JAG VET också vad jag pratar om mobbad fysiskt och psykiskt i 9 år varav att dom dödade mig nästan 2 grr genom stryptag.
    Elias 090109, BF 100525
  • Hormigita
    konkelbär skrev 2010-04-02 16:50:26 följande:
    Det är väl klart att jag har svårt att acceptera folks olika åsikter om saken. Jag dog nästan, säger jag ju. Det är ju uppenbarligen så att den som säger att det är värst att vara mobbaren INTE vet vad han/hon talar om. Jag VET vad jag talar om. ... Och hade jag inte fått behandling så hade jag inte skrivit här, utan legat död och förruttnad i marken. Om inte annat, du och alla ni andra kanske uppfattar mig som (jag vet inte hur ni uppfattar mig), men det kanske kan få er att förstå vad mobbing gör med en människa. Medan mobbarna gick gymnasiet och tog studenten, skar jag mig i armarna, drogade, gick i terapi, låg sömnlös och drog hårspray mot min ångest. Ni vet inte vad ni snackar om förän ni suttit i min båt.
    Nä allt handlar bara inte om dig i världen...
    Jag skrev tt jag oxå vart mobbare för att när jag gick i feman så skar jag upp mina armar för att jag inte orkade mer för att jag hade varit mobbad i flera år för att jag gick i en skola där jag inte hörde hemma. så jag har oxå varit illa jag har knarkat varit på behandlin gått i terapi i flera år...
    För allt jag gått igenom och för de jag utsatt andra människor.
    Har nu själv 2 flickor en som mobbar och en som blir mobbad. Så jag vet vad det handlar om. Du har bara varit på ena sidan och du har all rätt i världen att känna som du gör.
    Men du måste aceptera att alla har olika åsikter och behöver inte tycka som du gör.
  • Thursday
    konkelbär skrev 2010-04-02 16:50:26 följande:
    Det är väl klart att jag har svårt att acceptera folks olika åsikter om saken. Jag dog nästan, säger jag ju. Det är ju uppenbarligen så att den som säger att det är värst att vara mobbaren INTE vet vad han/hon talar om. Jag VET vad jag talar om. Ni vet inte vad ni snackar om förän ni suttit i min båt.
    Men nu tar vi det lilla lugna. Vem är du att döma andra människor och deras upplevelser? Är det bara du som gills för du vet minsann det enda som är värt att veta om att bli mobbad, eller? Och alla andras erfarenheter gills inte? Ingen har varit mobbad om inte de har mått lika dåligt som du?
  • konkelbär

    Älskar tolkningsfriheten här inne

    En enkel regel gäller när jag skriver: jag menar inget annat än just det jag skrivit.

    Har jag skrivit att allt handlar om mig i världen? Har jag skrivit att ingen har varit mobbad om dom inte mått lika dåligt som mig?

  • konkelbär

    ... Och jag hoppas att den som har barn som mobbas, förstår att det är nödvändigt att flytta på det barnet. Till en annan skola exempelvis.

  • vampyria2
    konkelbär skrev 2010-04-02 16:50:26 följande:
    Det är väl klart att jag har svårt att acceptera folks olika åsikter om saken. Jag dog nästan, säger jag ju. Det är ju uppenbarligen så att den som säger att det är värst att vara mobbaren INTE vet vad han/hon talar om. Jag VET vad jag talar om. ... Och hade jag inte fått behandling så hade jag inte skrivit här, utan legat död och förruttnad i marken.Om inte annat, du och alla ni andra kanske uppfattar mig som (jag vet inte hur ni uppfattar mig), men det kanske kan få er att förstå vad mobbing gör med en människa. Medan mobbarna gick gymnasiet och tog studenten, skar jag mig i armarna, drogade, gick i terapi, låg sömnlös och drog hårspray mot min ångest. Ni vet inte vad ni snackar om förän ni suttit i min båt.
    Vill bara krama om dig när jag läser det här och jag förstår att det du har gått igenom är ett helvete. Jag har också farit riktigt illa av många när jag gick i skolan, tex s blev jag våldtagen som 12 åring och när det kom ut i skolan så gillade killarna att taffsa på mig och säga att de minsan vet att jag gillar det pga det som hade hänt mig. Jag var väldigt mobbad under många år och for väldigt illa.

    Men jag hade en familj som var/är helt underbar och jag hade trotts allt några vänner och slapp vara själv, även om de byttes ut då och då. Jag har aldrig mått så dåligt att jag inte har velat leva utan har på nått sätt vetat att det är de som mobbar som mår sämst och att det är dem det är fel på...det visste jag pga att jag hade min fina familj som gjorde mig stark.
    Hade du det tufft hemma och så också som kan ha påverkat att du mår/mådde så otroligt dåligt att du inte ens tog hand om dig själv?

    Har en dotter som är om inte mobbad så ganska utanför pga vissa omständigheter men även om jag inte kan skydda henne från elkaheter så kan jag se till att hon har ett bra liv och har en massa roliga saker att se fram emot.
    En som mobbar tror jag är någon som mår väldigt illa och som själv har farit extremt illa och därför kan behandla andra människor så pass illa utan att få dåligt samvete, det är nog svårare att hjälpa ett sånt barn att må bra igen, tror jag.

    Jag hoppas du förstår att jag inte försöker hoppa på dig utan bara försöker förstå {#lang_emotions_dreamer}
  • Hormigita
    vampyria2 skrev 2010-04-02 17:03:55 följande:
    Vill bara krama om dig när jag läser det här och jag förstår att det du har gått igenom är ett helvete. Jag har också farit riktigt illa av många när jag gick i skolan, tex s blev jag våldtagen som 12 åring och när det kom ut i skolan så gillade killarna att taffsa på mig och säga att de minsan vet att jag gillar det pga det som hade hänt mig. Jag var väldigt mobbad under många år och for väldigt illa. Men jag hade en familj som var/är helt underbar och jag hade trotts allt några vänner och slapp vara själv, även om de byttes ut då och då. Jag har aldrig mått så dåligt att jag inte har velat leva utan har på nått sätt vetat att det är de som mobbar som mår sämst och att det är dem det är fel på...det visste jag pga att jag hade min fina familj som gjorde mig stark. Hade du det tufft hemma och så också som kan ha påverkat att du mår/mådde så otroligt dåligt att du inte ens tog hand om dig själv? Har en dotter som är om inte mobbad så ganska utanför pga vissa omständigheter men även om jag inte kan skydda henne från elkaheter så kan jag se till att hon har ett bra liv och har en massa roliga saker att se fram emot. En som mobbar tror jag är någon som mår väldigt illa och som själv har farit extremt illa och därför kan behandla andra människor så pass illa utan att få dåligt samvete, det är nog svårare att hjälpa ett sånt barn att må bra igen, tror jag. Jag hoppas du förstår att jag inte försöker hoppa på dig utan bara försöker förstå
    Tack...
  • Lattjo
    Twilight skrev 2010-04-02 12:34:31 följande:
    Det värsta vore om mitt barn var den mobbade. Jag kan inte tänka mig något hemskare än att mitt barn skulle bli så förnedrad och sårad. Var mitt barn mobbaren så har jag iaf en chans att påverka, vore det tvärtom skulle jag känna mig så otroligt maktlös
    Här ställer jag mig för precis så känner jag!
  • Nallepuhmamma

    Bägge delarna lika hemskt

Svar på tråden Vilket skulle vara värst?