Rektorn för din sons skola ringer hem till dig och meddelar att det under dagen updagats att ett barn blivit mobbat på skolan under en längre tid. Idag hade ledaren för mobbarna bundit det mobbade barnet vid ett träd och kastat snöbollar i ansiktet. Det var efter den händelsen det hela kom fram.
Nå, vilket skulle nu göra dig som förälder mest ledsen och upprörd? Självklart kan det lika gärna vara flickor, jag skrev "son" för att jag tänkte på mitt eget barn. 
Jag som förälder skulle känna mig mer misslyckad om mitt barn var den som mobbade. på något sätt så hade jag känt att jag har inte givit mitt barn de rätta värderingarna för att fungera i samhället som en snäll individ.
För barnet skulle det vara värst att vara utsatt i de allra flesta fall tror jag i alla fall. Mobbingen kan sätta djupa spår i ett litet liv. Medans de som mobbar inte lider lika illa av det i efterhand.
Därav var det svårt att rösta. Men jag tryckte på det första alternativet.
Att dom bara va barn...
Kan man inte häller tänka...
Jag har otrolig dålig samvete än för äppel rumpan och Pia läraren som va tvungen att sluta, den indiska flikan med flätorna och eksemen "slamporna" har en hel lista som jag och några till på den tiden som vi mer eller mindre krossade.
Då jag gjorde de visst jag njöt men de va bara för att jag dempade den ångesten och hatet jag kände för de jag var utsat för när jag vart mobbad.
Fick för mig att de va min hämnd...
Jag har gått i terapi varit på behandling för min "skadeglädje" jag hade.
Och det va inte för att ja bara va barn. Utan för att jag hadde riktiga problem och ingen såg det och fick hjälp för sent tyvärr.
dag har jag kontakt med 2 av de jag mobbade och jag är så glad att dom va så starka i sig själva att dom inte lät mig knäcka dom men kan tyvärr inte säga de om alla.
Att han skulle vara mobbaren. Då har jag brusit i fostran av honom, även om det kan hända de flesta barn att de "dras med" i en grupp som mobbar.