Vilket skulle vara värst?

det behöver inte nödvändigtvis vara så. oftast mår mobbaren väldigt dåligt psykiskt. och de trycker ner en annan människa i ett försök att själva må bättre. som förälder finns det en viss gräns för hur mkt man kan göra för sina barn.

Men man kan må väldigt dåligt psykiskt pga en hormonrubbning, tex. är det verkligen föräldrarnas fel om en hormonrubbning uppstår i hjärnan? och alla som är föräldrar till rökare, har de misslyckats också i sin uppfostran eftersom barnet inte har lyssnat och istället tagit en cigg med kompisarna?

och det skulle inte jag göra. det spelar ingen roll vad mina barn gör, jag skulle aldrig säga upp kontakten med dom. det är mina barn. jag hjälper dom att må bättre efter bästa förmåga. att säga upp kontakten är det dummaste man kan göra med någon som mår dåligt.

Så du ser hellre att dina barn blir så mobbade att de försöker ta sitt liv gång på gång (och kanske lyckas) än ser att dina barn mobbar andra?

Det är väl klart att jag har svårt att acceptera folks olika åsikter om saken. Jag dog nästan, säger jag ju. Det är ju uppenbarligen så att den som säger att det är värst att vara mobbaren INTE vet vad han/hon talar om. Jag VET vad jag talar om. ... Och hade jag inte fått behandling så hade jag inte skrivit här, utan legat död och förruttnad i marken. Om inte annat, du och alla ni andra kanske uppfattar mig som (jag vet inte hur ni uppfattar mig), men det kanske kan få er att förstå vad mobbing gör med en människa. Medan mobbarna gick gymnasiet och tog studenten, skar jag mig i armarna, drogade, gick i terapi, låg sömnlös och drog hårspray mot min ångest. Ni vet inte vad ni snackar om förän ni suttit i min båt.