Vilket skulle vara värst?

Att han var den mobbade. Den mår sämre och kan även ta livet av sig pga mobbingen. De som mobbar har ju gemenskap.

Värst, att han skulle vara den mobbade. Den som mobbar har ju andra "issues" men de har en gemenskap och är ofta högre i hierarkin och det är inga problem att leda in en mobbare på den rätta vägen medan den mobbade kan få men för livet.....

Har du belägg för det du skriver nu?
Har du själv varit en mobbare som blivit ledd rätt i livet?

Alla dom som mobbade mig har idag arbete och ser ut att må hyffsat.

Jag däremot, har tagit mig igenom terapi, medicinering, ångest och fått kämpa som en gris för att få livet tillbaka. 12 år av mitt liv tog det.

inte för att minska eller nedvärdera det som hänt dig... men vad säger att inte dina mobbare ligger sömnlös på nätterna och vrider sig av skuldkänslor?

Det vore värre om sonen var mobbaren. Då skulle man ha misslyckats i sin uppfostran.

det behöver inte nödvändigtvis vara så. oftast mår mobbaren väldigt dåligt psykiskt. och de trycker ner en annan människa i ett försök att själva må bättre. som förälder finns det en viss gräns för hur mkt man kan göra för sina barn.

Varför skulle dom göra det? "De var ju bara barn"?

Och sa dessutom under hela mobbingen "Hon vill bara ha uppmärksamhet".

Helt ärligt tror inte jag att någon av dom fattat att det handlade om mobbing. För bara ett år sedan var det en tjej (en kompis till några av mobbarna) som kontaktade mig och var otroligt trevlig. Jag var misstänksam till tusen, och till slut var jag bara tvungen att fråga varför hon pratade med mig. Det visade sig att hon inte hade en aning om det jag blivit utsatt för. Fast hon stått precis brevid.

För övrigt är lite sömnproblem en barnlek om man jämför med hur mina tonår har sett ut.

Vad ska man rösta på om man bara har döttrar då?