Vi som väntar syskon till våra änglar del 10
jennijen: eftersom det är jag som bär på barnet (såklart :) så har jag sagt till min man att ta min oro på allvar och om det behövs hjälpa mig att ta kontakt med sjukvården. när jag väntade elise och tyckte att det kändes underligt så lugnade han mig, precis som alla andra, ist för att peppa mig till att åka in på kontroll, och detta gör otroligt ont i honom nu, att min magkänsla stämde och att han 'borde' ha tagit den på allvar och inte hittat på 'hobbyförklaringar' på vad det kunde ha berott på när jag kände att det inte stämde i magen..
så, han är såklart orolig, men det är jag som måste förmedla mig om det känns konstigt. han ser som jag att en graviditet inte betyder ett levande barn, så vi har båda svårt med att ta till oss det kommande barnet, men.. vi försöker.
jag har börjat känna sparkar/rörelser i magen och såfort jag säger att jag tyckte att det pickade till så är han där med handen och vill också känna. han går med på alla undersökningar och vill lyssna på barnets hjärta då han aldrig fick höra elise hjärta slå, då han inte var med på många av mvcbesöken när jag väntade elise.. men som tur var var han med på det då det upptäcktes att hon var död.. men han fick aldrig höra hennes hjärta slå, så han är mer nog nu än då. (elise är vårt andra barn, så han var inte med på mvcbesöken som med vår första dotter, men nu missar han inte ett besök!)