Vi som väntar syskon till våra änglar del 10

jättefin mage jennyc!!

tetran: det är 7v mellan min födda ängel i v.33+1 och denna graviditet. vilket inte gav tydligare molvärk, men foglossning nu de sista veckorna. magen kom också väldigt snabbt, fast så har det visserligen alltid varit för mig i mina tre graviditeter.

jennyc: jag har alltid haft moderkakan i framvägg och alltid känt barnen tidigt. med första barnet i v.17+5, v.16+5 med andra och nu v.16+6 med denna. så jag tror inte riktigt på att moderkakan tar mkt av sparkarna, vibrationerna av sparkarna måste ju ta vägen ngnstans, alternativt utåt. :)

jag fick missfall 2007. det började med en klarröd blodfläck på pappret stor som en femma.
kolla upp det om du är orolig. jobbigt att vänta och spekulera kring vad det kan vara..

ja, min ängel var beräknad 21a feb, föddes död den 5e jan. fick äl den 24e feb och blev gravid. så jag kommer att föda två barn med snitt 2010, 10mån mellan min ängel och lillebror som förväntas komma om 22dar. vi lät min kropp avgöra om den kunde bli gravid, kollade äl mest för att se om kroppen hoppat igång. vilket den hade, och det gjorde mig ledsen.. att min kropp redan glömt att den precis varit gravid, men såhär i efterhand är jag glad att vi blev gravida snart inpå, även om det biter hårt att dessa syskon är en omöjlighet om elise, vår ängel, inte hade dött.

alla missfall är nog olika, så ett symtom betyder inte detsamma för oss alla.
men jag fick som sagt min klarröda blödning på pappret på kvällen.. sen inget mer, inget ont eller ngr tecken på att ngt var fel, men kände ändå på mig att det var kört, och på vul dagen efter fick vi det bekräftat. efter det kom ngn liten blödning då och då.. och två dar senare började jag få mer ont, som värkar. jag fick missfall i v.13+0, men fostret hade inte vuxit ngt sen v.9+, så det var litet. fick sedan som regelbundna värkar och höll på i ngr timmar, sen fick jag ut den lilla klumpen och den pyttelilla moderkakan på sjukhuset. allt utan skrapning, kroppen skötte allt själv, som en miniförlossning. men fan vad ont det gjorde. blev gravid med min levande 2åring mensen efter missfallet, där jag också fick ett missfall i v.6. det var tydligen tvåäggstvillingar, men jag är glad att det bara kom en liten frisk tjej.
usch vad mkt alla har varit med om egentligen..

jag TROR att man kan se om det är ett missfall på g.. om det är en blödning kan de oftast se vart det blöder ifrån. men som sagt, ser dem ett pickande hjärta så är det ju bäst.. såhär tidigt är det nog det dem letar efter vid ett vul.

anniloo: hur känns det att passera datumet då allt tog slut förra graviditeten? jag gick ju igenom samma häromdan, men det var sånna kontraster på hur det kändes i magen då och hur det känns nu. så mkt mer aktivitet nu mot veckorna innan vår ängel föddes. vad har du gjort idag som fått dagen att gå? hur har dina tankar gått? kram <3

jag var extremt täppt när jag väntade vår ängel.. levde på nässpray. men sen läste jag att efter en längre tids användning så 'täpper näsan till sig själv' iom medlet i nässprayen, så jag gjorde ett uppehåll en dag, och dagen efter var täppan borta. antar att det inte blir lika lätt för er, min täppa berodde på flera veckors användning av nässprayen och inte pga ngt annat (inte det som startade täppan iaf)
förstår hur ni lider, att inte kunna andas ordentligt är påfrestande då, jag iaf, andas bra mkt mer som gravid än icke gravid. måste bero på alla extra kilon eller så..

här i örebro kan dem bevilja igångsättning och snitt vid 37+0 om psyket inte håller. men jag känner mig väldigt stabil så jag kommer att gå till v.38+3.

lillebror i magen är väldigt livlig, han är lätt att få kontakt med och rör sig nästan mer än han är stilla. det gör mig stabil i pskyet. sen har jag gått på väldigt många inplanerade ul och ctg'n, vilket har fått mig att känna mig trygg med sjukvården och att han har hållits under bra koll. jag har aldrig känt att jag är i vägen eller tjatar, har en mkt förstående läkare som har mött upp oss superbra. men i början mådde jag inte så bra, men fick de kontroller jag kände jag behövde, sen så hade jag en angelsound som jag använde ca 1gng/v innan han började göra sig påmind genom sparkar.. men, den första tiden var inte lätt, det har blivit lättare med tiden och magens växande..
så tyvärr har jag inga ess i rockärmen. ;)jag frågade ju om just ditt fall, och på min bm lät det som om dem hade haft mer koll på dig då du har ett t-snitt i bagaget. hon blev förvånad över att du ens gjort ett sånt, då det är mkt ovanligt nuförtiden.
sen som sagt så har jag en gudomlig läkare. hon är såå närvarande och förstående och har verkligen gjort allt för att få mig att känna mig trygg, ända från v.5 då jag ringde in och berättade att jag var gravid efter vår ängel. hon har gett mig alla ul som jag velat ha och satt in ctg när hon märkte att jag började vackla. hade du haft henne som din läkare tror jag att du hade fått ett tidigt snitt, hon är mkt medgörlig. :)

han ligger med huvudet neråt och har gjort i snart 3v tror jag. innan dess satt han i säte, vilket jag anade innan jag fick det bekräftat på ul. min ängel föddes i säte, och många hade det som anledning till att jag kände henne mindre, men jag vet inte.. nu när lillebror satt i säte så kände jag honom väldigt bra ändå, fast att jag hade de starkare rörelserna (sparkarna) neråt och hans armar uppåt.

jag har problem med att känna skillnaden på sammandragningar och när bebisen själv trycker sig utåt. magen blir liksom hård av båda anledningarna. ngn som vet hur man kan känna skillnad? inte ens min bm eller läkarna kan ge mig hintar om hur jag ska veta varför magen blir hård.

oj, vilken v föddes er ängel i? min lilla ängladotter föddes i v.33+1 och vägde 1735gr och var 41cm.