Till er som väntar syskon vill jag bara säga att det kan funka bra, och kännas bra, med bebis och större syskon också 
Jag hade faktiskt inte otillräcklighetskänslor, vad jag kan minnas 
Och storebror förstod trots sin ringa ålder (knappt 2) att han i vissa fall fick vänta eller klara sig själv (tex vid läggning om jag var ensam med båda). Eller kanske är det bara mitt selektiva minne som spökar... 
Uppi, åh så ledsamt 
Jag förstår räkmacke-tankarna, och visst har säkert 99% av alla där ute inte haft det så jobbigt som ni. Jag har väl egentligen inget vettigt att skriva men tänker att du kanske borde prata mer med någon (psykolog?). Har ni något inbokat? Önskar så att jag kunde lätta er sorgebörda på något sätt. Försök att låta sorgen ha sin tid iaf, känn ingen stress (lätt för mig att säga...). Och fortsätt gärna skriva av dig här! Varma kramar
Stramalj, oh vilket delikat (eller nåt) dilemma. Jag hade bara Eda med tvåan, och den tog inte särskilt bra. Men ändå, a relief! Kanske mest mentalt 
Jag vill iaf ha det igen om det blir en trea. Och å andra sidan tror jag att min kropp inte släpper ut ungen innan det är dags, vilket verkar vara 11-12 dgr efter BF. Så går mina funderingar om det vore mitt val. Fast nu handlar det ju om dig Jag förstår din makes poäng om planering och kontroll. Men om jag vore du skulle jag nog mest fundera över vad jag tror passar min kropp. Inte lätt... Kram!
Vi5, bra att du åkte in och att du inte behöver vara orolig mer (alls, visst!).
Jossan, skönt att ha hittat lugnet. Snart är det dags, snart är ni 4! Trist när reglerna gör det krångligare och dyrare...
Kate, mäh! Ni får förklara för M att det är svårt att backa på ett sånt önskemål Hoppas dimman lättar snart, och så härligt att hen mådde bra därinne!
Galia, time flies! Grattis till L!
Vi5, så jobbigt för dig Men jag instämmer i vad de andra skriver: bra att de har koll på detta nu! En vän till mig fick barn i april med behandlad GBS, det är ju som du skriver inte ovanligt och går oftast bra.
Snow, lösning känns positivt När jag skriver tycker telefonen alltid att Jossan ska vara Kossan...
Men kan man inte få väldigt konstiga symptom på uvi när man är gravid, typ ont här och var? /hon som aldrig ens haft uvi...
Vi5, åååh neeeej!!! Varför händer sånt?! Så fruktansvärt. Och över tiden dessutom! Stackars människor, och dig också faktiskt. Kan tänka mig att det spär på din oro, och jobbigt att veta att man finns där, fortfarande gravid, som en (ledsam) påminnelse för kollegan. Ang din frånvaro av is i magen tycker jag inte att du ska ha det faktiskt. Skit i isen, ring och åk in så fort du misstänker att nåt inte står rätt till! Skönt att det verkar bli bättre nu iaf. Men tråkigt att mannen inte är så engagerad. Det blir bättre när bebisen kommer, som du skriver. Fortsätt vila nu, det kommer fler somrar att vara aktiv på Kram
Vi5, jag kan absolut förstå att de väcker de tankarna/minnena hos dig. Och tycker det låter som en bra idé att höra av dig, även om det är möjligt (kanske tom sannolikt) att en gravid kollega inte är den hon vill hänga med än på ett tag. När jag väntade T förlorade en kollega sitt barn i magen (vi var i ung samma vecka) samtidigt som de flyttade till vårt område. Det var (för) svårt för henne att träffa mig och T sen, men jag var tydlig med att jag gärna träffades (med el utan T) om hon ville. Men jag gissar att du redan tänkt i dessa banor också. Stor kram till dig!
Uppi, jag tycker inte det är minsta konstigt att du är labil fortfarande, det har ju inte alls gått så lång tid. Hoppas besöket går bra och att du kan få svar på åtminstone en del av dina frågor. Stor kram!