30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Lugnt på jobbet så jag sticker in med ett ego-inlägg  Igår var T på sitt första riktiga "kompiskalas", en flicka från förskolan som fyllde 3. Jag hade ju inte träffat någon av föräldrarna förut (förutom våra grannar) så det var kul att göra det också. Behöver lära mig de andra barnens namn också... Ser faktiskt fram emot hösten när jag kommer lämna och hämta avsevärt mycket mer (är kanske roligare i teorin än i praktiken iofs ). I kväll är det informationsmöte för oss som har barn som ska börja till hösten också, eller barn som börjat under våren (vi platsar ju in i båda kategorier).

Uppi, hur går det för er?

Uppi, jag kan bara instämma i vad de andra skrivit. Så oerhört sorgligt, och ofattbart att ni behöver genomlida detta ännu en gång. Om du orkar svara: är detta på något sätt relaterat till förra bebisens tillstånd? (Du kanske har skrivit om det förut, då ber jag om ursäkt) Återigen, så oerhört ledsen för er skull! Varma kramar

Vi5, tack för info. Hur tusan kan det bli så här!?

Uppi, jag har ju glömt berätta att min syster också har två små barn i minneslunden  De föddes i v. 17 resp 19, och min syster och hennes man fick aldrig reda på vad felet var. De hade inga barn sedan tidigare och efter de två oförklarliga förlusterna ville inte min syster bli gravid igen. De fick lyckligtvis adoptera en pojke från Thailand så småningom. Det har ju gått ett antal år nu, men hon är lycklig och jag tror faktiskt i deras fall att tiden har läkt såren (även om det såklart är skitsnack i många fall, i synnerhet om man förlorar sitt barn). Jag tänker på dig och önskar dig all styrka i det oerhört tunga som de kommande dagarna bär med sig. Kram

Uppi, tänker på dig idag och den mardrömslika situation du befinner dig i Stor kram

Vi5, Hoppas ni får nåt gott iaf, och heja maken säger jag också!

Ela

Den alkoholsyn ni beskriver gläder mig! Tycker heller inte alkohol och närvaro av barn hänger ihop. Och särskilt högtiderna är ju mest för deras skull, tycker jag. Glad midsommardag på er!

Ela, jag kanske borde skrivit att berusning och barn inte går ihop (snarare än alkohol). Problemet är väl att många inte klarar/inser att sluta dricka innan de blir berusade. Vi hade vin, öl och nubbe på midsommar men det dracks i mycket små mängder, vilket jag tycker känns skönt.

Jossan, jo jag brukar också tänka på att barn (ofta) uppfattar berusade vuxna som obehagliga även om de inte är aggressiva el liknande. Det räcker att de är annorlunda (har jag läst). Har även alkoholister i släkten och det är ledsamt att se hur det förstört deras relationer, både de som förnekar det hela och de som inte längre kan göra det.

Uppi, så oerhört ledsamt  Men det verkar som att avskedet blev så fint det bara kunde bli. Lyssna till dig själv och familjen, bry er inte om vad andra kan tänkas vilja eller tänka eller förvänta sig nu. Tids nog orkar ni möta omvärlden igen, och ta emot det stöd som jag är säker på finns där. Låter dock bra att få träffa en psykolog så snart som möjligt. Stora varma kramar till er

Hemulen, det låter tufft. Ta hand om dig!