Lena, 3 dagar på BB tycker jag var jättesnabbt jobbat. Vi tog nog 3 månader på oss innan vi kom på vad S skulle heta. Målet är att komma på ett namn snabbare denna gången
Usch jag sitter och peppar mig inför dagishämtningen. Igår var en mardrömsdag. S började gråta inne på avdelningen för att han inte ville gå hem. Det slutade med att jag fick hålla honom sparkandes nerför trappan, han tog av sig kläderna och slängde dem i golvet, sprang uppför trappan igen mot avdelningen så att jag fick hålla fast honom för andra gången nerför trappan och så var det en annan mamma som tittade jätteanklagande på oss. Sedan satt han och grät och sparkade i vagnen hela vägen hem som är kanske 7 min men känndes som en hel evighet. Han var övertrött stackarn och somnade när vi kom hem.
Jag är väldigt lugn på utsidan i alla situationer, tror jag har lärt mig det genom jobbet, men jag kan bli så irriterad på när folk lägger sig i och dömer en. Nu tror jag säkert inte det var så illa menat av den där mamman men häromdagen träffade jag värsta surkärringen när jag och S var ensamma hemma och gick till bageriet som ligger på gatan där vi bor för att vi inte hade nåt bröd hemma. Då var jag helt säkert på att S skulle orka gå själv för det var på förmiddagen och bara två kvater så jag lämnade vagnen hemma, men då fick han också ett anfall och blev klängig och ville att jag skulle bära honom och så blev han jättearg när jag inte ville. Jag brukar försöka ignorera honom när han är trotsig för att få sin vilja igenom så han stod kvar inanför dörren på bageriet medan jag handlade. Då kom det fram en tant och sedan när vi gick sa hon jättesurt att hon hade minsann snutit S (och det var väldigt underförstått att det var för att jag inte verkade bry mig om det stackars barnet). Det var nästan så att jag frågade om hon kanske kunde tänka sig att bära honom hem till mig också när hon ändå var igång för att jag är gravid och det var därför han var ledsen.
Ja, ni sa ju att man fick gnälla