30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Appropå komplicerade samtal. Pappa och A har precis gått igenom historien kring olja. Att det levde dinosaurier på jorden, men så kom en stor komet och dödade alla dinosar som i sin tur pressades samman under lång tid och sedan kom människan och borrade i marken där de fann olja och skapade bensin som var grön..
Numera utropar hon "döda dinosaurier" var gång vi kör förbi en tankbil.
I tillägg har han gått igenom relativitetsteorin med henne och hon lyssnar glatt

Hihi så kul att läsa om alla små tillrättningar..

Cilla: haha, gangnam style, sexy lady, den har körts så öronen blöder här hemma (youtube)

Här hemma går det numer "whåt da fox say" och "bygger bygger upp, du river river ner" ...där går i a fall titlarna att urskilja, men visst blir det konstigt när vuxna uttryck snappas upp av små munnar

Ego: i kväll skulle jag ut och springa och tog de första stegen med gott mod. Fick upp ett bra flås och pinnade på rätt bra, men så mötte jag en hund med ägare och när jag sprungit förbi känner jag hur den lilla rackaren springer efter och biter mig i benet.

Ägarinnan frågade chockad hur det gick. Visst kändes det men trodde väl inte att det var så farligt. Hon säger genast att jag ska ta hennes nummer och att hon ska ersätta mina kläder.

Det börjar pulsera i benet och inser att jag blöder. Kommer på att jag faktiskt blev biten och behöver stelkramp. Ringer efter Anders som kör mig till akuten. Blev tvättad, tejpad, fick spruta och antibiotika. (Ägarinnan av hunden tar sjukhusräkningen..)

Kände mig inte hotad utan som att hunden blev rädd där jag kom springande med fladdrande reflexväst, men han borde inte blitt så rädd kan tyckas. Dock menar jag att jag hört att man inte ska springa från en hund då det kan upplevas hotfullt eller ngt. Hunden hade koppel men det var långt.

Nu ligger jag här, ont i höger arm efter sprutan, ont i v ben efter bettet. Sover eg bäst i fosterställning men blir tvungen att ligga på rygg. Rädd att det inte blir mycket sömn i natt :-/

Stor kram här inne med Uppi!

Vilken kul id'e GHP!

Mosing: så fint gjort och tänkt av dig!

Grattis till alla pappor idag!!! Här hemma blir det present som Agnes valt och glutenfri, hembakad tårta. Recept i min blogg om någon är intresserad.

www.dolcetto.tk/glutenfree-and-high-cake-bottom/

Totalt ot men tycker saken är så otroligt viktig. 

Kathy är en av vår aupair, Joys bästa väninna. Hon kommer från en av de värre drabbade byarna Barbaza. Deras hus och butiken som var deras levebröd blev helt förstört. De har liksom 1000-tals andra familjer blivit hårt drabbade och är i enormt behov av hjälp.

Det finns ingen mat, vattencisternen raserades av ovädret och mediciner kostar pengar. Hela regionen behöver hjälp men jag kan tyvärr bara hjälpa en liten del. Vårt, (mitt och min mans) bidrag blir därför att försöka samla in pengar till hennes famij som i sin tur kommer att göra allt de kan för att hjälpa sina grannar. 

Vi har satt upp ett norskt bankkonto: 9100.36.98586 og Paypal: kathys_case@hotmail.no. Alla bidrag stora som små går direkt till Kathy och hennes familj. 

Facebooksidan hittar ni på: www.facebook.com/kathysfamilie/
Det skulle vara så snällt om ni kunde avvara lite tid och dela samt gilla sidan. Skulle ni dessutom ha möjlighet och lust att bidra är det naturligtvis varmt välkommet.

Hjälp mig att stötta min sak. Ensam är jag liten men tillsammans blir vi starka.

Tack för att ni orkat lyssna.  

Kaz: å tack Ja jag hade inte trott att någon skulle lyssna på mig men det är faktiskt några bidrag som kommit in.

Hur drog ni igång ert projekt? Hade ju varit kul om detta kunde bli ett något mer långtgående projekt det med. Och med personlig kontakt där nere kommer inte pengarna i kontakt med korruptionen tänker jag.
Jag får se om jag klarar och har energi till det.

Kaz: Håller med om att det låter som ett helt fantastiskt projekt. Tror inte detta blir lika stort då men hoppas i a fall att det kan hjälpa lite.
Låter det konstigt att jag sedan jag startade det här projektet känner mig lite mer närvarande i livet. Som att jag kan ta vara på och njuta av livet på ett annat sätt.

Måste bara dela med mig av en av mina absoluta favoritbilder av Hugo och vår au-pair Joy. (han var sjuk då och efter många försök somnade han till sist hos Joy..) Den är från September men han ser ju helt annorlunda ut i dag. Då var han mer bebis och nu är han ett liten pojke som börjat sin resa mot att bli en egen individ, trotsa och testa gränser både hos sig själv och oss andra.

Just nu hoppas jag bara mer och mer att jag får möjligheten att uppleva bebistiden en sista gång och att det är en tid som jag kan njuta lite mer av än vad jag klarade med Hugo.

Agnes sa förresten idag. "Jeg syns vi ska skall ha to bebisar till, fast ikke nå på en gang... *tankepaus* Eller også en nå och en til etterpå, men då må du spise mer mat mamma. Bebisen spiser ju din mat och då må du spise mer så att du kan få to bebisar"
Haha... Ja tänk vad tankar som föregår i de små huvudena

Gabi: hehe så omtänksamt av henne