Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Vi kämpade för dagis åt alla när vi var yngre.   Ska ni kämpa för att stänga igen alla förskolor eller vilken strategi har ni?

Nu tänkte jag iofs mer på att det är diskriminering att inte släppa tillbaka hemmaföräldrarna i arbetslivet igen när hemmatiden är över bara för att man måste ha en i princip obruten karriär bakom sig och därför att många anser att man missar så mycket när man är hemma. jag tycker inte att man ska se det så utan DET är diskriminerande eftersom det försämrar arbetschanserna för hemmaföräldrarna. 

Jag vill gärna påtala att man lär sig en massa andra bra saker som man har användning av när man tar upp sin gamla eller en ny karriär efter hemmatiden. I USA ser man hemmatiden som en merit, så borde vi ha det här också.

Sedan tycker jag att det är en konstig familjepolitik där du kan vara hemmaförälder, sjukskriven, arbetslös eller föräldraledig och alltså lämna bort ditt barn till dagis i många kommuner och ändå få tillgång till en dagissubvention om ca 100 000 kr per barn och år. 

Men är du hemma och själv ansvarar för vården och omsorgen om dina barn så får du i en del kommuner ingenting och i andra max 36 000 per år mellan 1-3 år. Jag ser hemmaförälderyrket som ett arbete där du bidrar till BNP även om det är obetalt.

Ser man hemmalternativet som ett barnomsorgsalternativ som andra så undrar jag över varför inte det subventioneras rättvist. Vad säger att det är så mycket bättre att lämna bort en 1-åring till dagis än att barnet är hemma? Någon anledning måste det ju finnas att man subventionerar ett bortlämnande med så stora belopp. 

"för jag använder varken dagis, skola, sjukvård eller socialtjänst. De där sakerna kostar jättemycket per år och jag skulle gärna ta pengarna i handen istället."

Hela det här resonemanget har vi just därför att vi har världens högsta skatter och speciellt hemmafamiljen betalar ofta mer i skatt än familjen med två arbetande pga särbeskattningen. Hade vi sambeskattning och lägre skatter så skulle det inte spela så stor roll att dagis subventioneras med stora summor - då skulle hemmafamiljen få behålla en mer rimlig summa och kunna klara sig utan subventioner. Men det blir fel när så många som vill vara hemma inte kan det pga det höga skatterna, det går helt enkelt inte att leva på en lön efter skatt. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen..... vi kan skippa vårdnadsbidraget om vi tar bort maxtaxan och låter dagisföräldrarna betala en större del av den faktiska kostnaden själva, sedan inför vi sambeskattning och då slipper hemmafamiljen betala mer i skatt. 

Vilka VI? Menar du hemmaföräldrarna? Mitt tips är att du tar och läser på lite, fördomar är aldrig bra ;) Jag kan svara för mig själv och jag tycker att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ; dagis, dagmamma, barnomsorgpeng så du kan välja en egen lösning, 2familj- eller 3 familjssystem och hemmaalternativet....eftersom alla barn är olika. 

Det handlar inte om att ta bort något,,, utan om att lägga till och skapa en acceptans för att det är okej att göra olika val. Men jag förstår att många hemmaföräldrar är innerligt trötta på att bli påhoppade för att de väljer att ge sina barn tid. Inte ens på en tråd för hemmaföräldrar får vi vara ifred och stötta varandra, utan att hela tiden vara tvungna att försvara oss......... 

När jag skrev "vi"   menade jag de kvinnor som vuxit upp med mödrar som var hemmafruar och totalt ekonomiskt beroende av sina makar.   Vi upplevde att det var ett liv vi INTE ville ha,   Jag såg själv min mor blomma upp oerhört när hon kom ut i arbete och fick uppleva uppsakttning för det hon gjorde, t o m  EGNA  pengar i form av lön.   Hon lämnade yngsta barnet ensamt  hemma för att få denna möjlighet.  

En del av oss hade också kvinnliga släktingar som satsat på ett yrke och därför tvingats välja bort familj och barn.  Vi hade en vision om att kunna ha både familj och ett intressant arbetsliv och stred därför för utbyggnad av barnomsorg.

Ge mig gärna författare och titlar,  så läser jag på  om  dagens hemmafrukämpar!  .   Jag är oerhört intresserad av kvinnohistoria och kvinnors situation,  i egenskap av dotter och mamma till en ung kvinna.

Vi är fler som vill ha tillbaka sambeskattningen! Det är ett sjukt system vi har idag som tvingar oss att lämna ettåringar på dagis med stora barngrupper som i andra länder anses vara skadliga för barnen.

Ta bort den enorma subventionering av förskolan vi har idag. Vi snackar många miljarder per år. En grov beräkning landar på ca 60 miljarder per år, enbart för 1-5 åringar. Räknar vi in 6-åringar samt alla stackare som tillbringar först ett antal timmar i skolan och sedan några timmar till i omsorg efter skolan (för att föräldrarna jobbar heltid) så får vi lägga på många miljarder till.

Inkomstskatten (kommun och stat) uppgår till ca 550 miljarder. Det innebär att enbart förskoleverksamhetens kostnader slukar en stor del av dessa skatter. Det är en ren samhällsekonomisk förlust att ha den helt galna subventioneringen av dagis vi har idag. Fast detta är i mina ögon den minsta delen av problemet; det största problemet är att våra minsta barn tar skada av detta dagissystem. 15-20 småbarn (1-3 år) i en grupp anses som undermålig barnomsorg i andra länder (i vissa stater i USA har de till exempel lagstadgad maxstorlek på småbarngrupperna  - max 6 barn upp till 2 år, sen 8 barn upp till 3 (på två vuxna).

Ber om ursäkt om tråden var till för att de som tycker likadant skall hålla med varandra. Eftersom den började med en fråga, trodde jag att den var till för någon form av meningsutbyte. My bad, jag drar mig tillbaka.

Hej doktorn,  känner du till förhållandena på förskolor  i Frankrike,  med anledning av dina internationella utblickar?   När vi föräldrar på 80-talet agerade mot att dagisgrupperna utökades ansåg en väninna till oss att vi var fåniga.  I Frankrike hade de stora grupper (som skolklasser)  på förskolan och det fungerade utmärkt tack vare att där fanns disciplin...

Det är klart man kan få vara hemma med sina barn så länge man vill. Men att förvänta sig att staten ska subventionera det är ju bara absurt.
Vilket samhälle vill vi leva i? Vill vi att staten genom tex vårdnadsbidraget ska främja kvinnors svårigheter  i arbetslivet, låsa in oss i låginkomstfälla eller beroendeställning av våra respektive?

Stora barngrupper är ett problem men jag tror inte lösningen är en total återgång till hemmalivet. tills barnen börjar skolan.

Personligen skulle jag önska någon form av lag där barn i ålder tex 1-3 skulle slippa gå mer än 30 timmar/v på dagis, dvs någon form av subvention så att även ensamstående kan nyttja detta utan att förlora inkomst. Mendet är nog en utopi, har ingen större idé kring hur det skulle se ut i praktiken.