• frufri

    Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

    Är det så svårt att förstå?

    Jag tycker det är väldigt trist att det blivit så nu att det nästan ses som nåt "fult" och svagt att vara hemmafru (eller hemmamamma om du gillar den formuleringen bättre). För mig har alltid familjen varit viktigast. Jag säger inte på något vis att man inte kan kombinera både karriär och föräldraskap, men det är inte vad jag vill. Jag trivs verkligen med att vara hemma :) 

    Jag blir lite irriterad när folk frågar "vad ska du göra sen då"? När jag berättar att jag är föräldraledig (21 veckors dotter). Varför måste jag ha en plan för sen? Jag är hemma och ska vara det så länge det går. Det är min plan! :)

    Finns det fler hemmafruar/hemmamammor här? Och då menar jag inte föräldralediga, utan ni som tänker eller åtminstone vill vara hemma lääääääänge!

  • Svar på tråden Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!
  • Hemmaföräldern
    ominte skrev 2010-10-10 09:33:54 följande:
    Det är klart man kan få vara hemma med sina barn så länge man vill. Men att förvänta sig att staten ska subventionera det är ju bara absurt.
    Vilket samhälle vill vi leva i? Vill vi att staten genom tex vårdnadsbidraget ska främja kvinnors svårigheter  i arbetslivet, låsa in oss i låginkomstfälla eller beroendeställning av våra respektive?

    Stora barngrupper är ett problem men jag tror inte lösningen är en total återgång till hemmalivet. tills barnen börjar skolan.

    Personligen skulle jag önska någon form av lag där barn i ålder tex 1-3 skulle slippa gå mer än 30 timmar/v på dagis, dvs någon form av subvention så att även ensamstående kan nyttja detta utan att förlora inkomst. Mendet är nog en utopi, har ingen större idé kring hur det skulle se ut i praktiken.
    Nej det är faktiskt inte absurt att subventionera hemmaalternativet OM vi subventionerar dagisalternativet med 157 000 kr/barn och år (snittkostnad) och föräldrar bara betalar ca 1/10 av den faktiska kostnaden per månad.

    När jag hör den typen av kommentar så inser jag att det är hög tid att börja arbeta för att maxtaxan försvinner och föräldrar får betala en större kostnad själva. Speciellt med tanke på att det idag inte krävs att du arbetar för att få ha barnen på dagis, du kan lika gärna vara hemma själv utan barn, föräldraledig, arbetslös eller sjukskriven.

    Så länge maxtaxa, särbeskattning och enorma dagissubventioner finns kvar, utan krav på att man arbetar, så ska vi ha vårdnadsbidraget kvar... höja det.... och se till att det finns i alla kommuner! 
  • Hemmaföräldern
    Ramborg skrev 2010-10-10 08:17:14 följande:
    Ber om ursäkt om tråden var till för att de som tycker likadant skall hålla med varandra. Eftersom den började med en fråga, trodde jag att den var till för någon form av meningsutbyte. My bad, jag drar mig tillbaka.
    Jo jag tycker att debatt är bra men ibland blir jag så trött på att höra samma saker hela tiden som knåpats ihop på något rött partikansli.

    Trams som "var gärna hemma bara vi slipper betala för det osv" Det blir som ett slag i ansiktet när man vet att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt och att du som hemmafamilj även kan välja dagis till ditt barn och kvittera ut ca 100 000 kr från skattekakan...

    ...men om du själv ansvarar för vården och omsorgen om dina barn så kan du inte kvitter ut någon subvention annat än i del kommuner där det finns ett lågt vårdnadsbidrag.

    Sveriges föräldrar behöver helt enkelt få bättre fakta om vad som faktiskt gäller och hur sjukt orättvist vårt nuvarande system är.  
  • jessan1985

    Jag är hemmafru, har en 6 månaders son. Ska vara hemma tills sonen är 2 år . Vi ska flytta till makens hemland och där jobbar man bara i hemmet om man är kvinna så då blir det att stanna hemma då också. Jag trivs att vara hemma med sonen, det är ju inte så att jag sitter inne hela dan utan vi går på mysiga promenader , besöker mina vänner ibland och så. Och är det fint väder så sitter vi ute ett par timmar om dan då sover sonen bättre på natten också.

  • Hemmaföräldern
    sirisdotter skrev 2010-10-09 21:55:35 följande:
    När jag skrev "vi"   menade jag de kvinnor som vuxit upp med mödrar som var hemmafruar och totalt ekonomiskt beroende av sina makar.   Vi upplevde att det var ett liv vi INTE ville ha,   Jag såg själv min mor blomma upp oerhört när hon kom ut i arbete och fick uppleva uppsakttning för det hon gjorde, t o m  EGNA  pengar i form av lön.   Hon lämnade yngsta barnet ensamt  hemma för att få denna möjlighet.  

    En del av oss hade också kvinnliga släktingar som satsat på ett yrke och därför tvingats välja bort familj och barn.  Vi hade en vision om att kunna ha både familj och ett intressant arbetsliv och stred därför för utbyggnad av barnomsorg.

    Ge mig gärna författare och titlar,  så läser jag på  om  dagens hemmafrukämpar!  .   Jag är oerhört intresserad av kvinnohistoria och kvinnors situation,  i egenskap av dotter och mamma till en ung kvinna.
    Jag tror inte att man kan bestämma åt någon annan hur de ska leva sina liv. Läser man om hur Cissi Elwin nu gått in i väggen, hur Christina Axén Olin gjorde samma sak och läser man statistik över antal utbrända kvinnor, ökning av hjärtinfarkter, sjukdomar mm så inser att det inte bara är glamour med dagens system heller.

    Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

    Många kvinnor idag inklusive mig själv har en lång karriär bakom oss innan vi skaffade barn (och ja jag har tjänat multum och betalat mycket pengar i skatt). Men av olika skäl så har vi upptäckt att vi ville ha en balans och också få chansen och utrymmet att vara mammor på heltid några år för att ge våra barn den närhet, kärlek och omsorg som vi anser att de har rätt till.

    Det handlar inte om att ge upp sin karriär (även om man ofta blir tvungen eftersom man inte är välkommen tillbaka om man stannat hemma längre än föräldraledigheten tillåter) utan bara om att under några år satsa på en annan karriär...hemmakarriären :)

    Som jag nämnt tidigare så ser jag mig inte som en hemmafrukämpe, jag tycker att en hemmaförälder lika gärna kan vara en pappa. Hur man väljer att göra ska varje familj bestämma själva. Det handlar inte om att gå hemma och vara någons fru, det handlar om att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen för att ge dem en trygg grund att stå på.

    Läser man på om utvecklingspsykologi och vikten av en fungerande anknytning så förstår man hur viktiga de första åren är för barnens framtid. Men jag tror också på vikten av att man utvecklar sig som människa och man utvecklar nya erfarenheter och egenskaper när man väljer att vara hemma. Något som man har nytta av hela livet.

    Vill du lära dig mer så rekommenderar jag att du besöker www.hemmaforaldrar.se där finns det mycket du kan läsa om och då får du läsa åsikter från hemmaföräldrarna själva och inte åsikter som andra tillskriver dem.

    Några bra böcker:

    Tid för barn - Per Kågeson
    mamma@home - Elise Claeson
    Kärlekens roll - Sue Gerhardt
    Att följa sitt hjärta i jantelagens Sverige - Jonas Himmelstrand
    Våga ta plats i ditt barns liv- Gabor Maté och Gordon Neufeld
    Förskolan för de allra minsta. På gott och ont. Magnus Kihlbom m fl
    Värdera det ovärderliga - för en hållbar familjepolitik - Susanne Nyman Furugård

    www.newsmill.se/artikel/2010/09/07/h-llbarhetsanpassa-familjepolitiken

    Några journalister har också skrivit ner tänkvärda saker och det är Dilsa Demirbag-Sten och Nina Björk:

    www.dn.se/nyheter/hur-bra-ar-forskolan-for-barnen-egentligen-1.658782

    www.dn.se/kultur-noje/vi-ar-pa-helt-fel-spar-1.405085
  • M2003

    När man frågar barnen vad de vill bli när de blir stora svarar dottern att hon skall bli polis och doktor eller kanske kock. När de andra tjejkompisarna svarar säger en att hon skall ha en affär, en annan säger att hon vill bli sjuksköterska en tredje att hon skall bli filmstjärna en femte att hon skall bli advokat och så lilla Marie 8 år  i bekanskapskretsen som bara säger att hon vill bli hemmafru. Vad känner man för det?  "stackars barn...hon har inga framtisplaner, ingen önskan att bi någonting, saknar mål, vill inte lära eller utvecklas, skall bli beroende av en man ......."

  • Mrs Ray

    Förskolan kom till för att även kvinnorna skulle kunna komma ut i arbetslivet och bli jämställda. Den skattesubvention som finns gör att även lågavlönade har råd att ha sin barn i förskolan, vilket inte är fallet i t.ex. England, där en plats kostar ca 12 000 i månaden. Hur skulle det fungera för en ensamstående förälder? I praktiken gör det att de allra flesta engelska mammor är hemma med sina barn.

    Att börja prata om att skatterna är så höga i Sverige gör mig faktiskt arg. Jämför med andra länder, där skatterna inte är så höga och se hur det ser ut - till exempel USA. Där finns mycket, mycket större större klass- och inkomstklyftor.

    Vad gäller disciplinen i skolor och förskolor i Frankrike talar jag av egen erfarenhet - där får man en örfil om man inte sköter sig. Är det så vi vill ha det i Sverige istället.

    Vad gäller att man får ha sitt barn i förskolan trots att man blir arbetslösa vill jag bara säga : varför ska barn plötsligt skiljas från kompisarna bara för att en förälder blivit arbetslö`s? och hur länge ska man hålla platsen? Hur skulle man som förälder (jag var arbetslös 1,5 månader i år innan jag fick nytt jobb) kunna söka jobb med en treåring hemma? Två barn hemma? Tre? personligen sökte jag jobb aktivt ungefär 4-5 timmar per dag, sen hämtade jag sonen tidigt.

    Jag välkomnar gärna nya lagar och regler som gör det lättare för småbarnsföräldrar att få livet att gå ihop. Jag tycker att förskolan är bra, men vill förstås inte att sonen ska ha alltför långa dagar där, vilket vi löser genom att den som hämtar på eftermiddagen istället går extra rtidigt till jobbet.

    Jag tycker dock att det är trist att det nästan enbart är kvinnor som stannar hemma och tar han om inte bara barnen utan också om hela hushållet. trist också att förskolan betraktas som nån slags förvaring, som barnen skulle må dåligt av, när både forskning och föräldrars egna erfarenheter visar att förskolan är bra.

  • DrKejs
    sirisdotter skrev 2010-10-10 09:09:42 följande:
    Hej doktorn,  känner du till förhållandena på förskolor  i Frankrike,  med anledning av dina internationella utblickar?   När vi föräldrar på 80-talet agerade mot att dagisgrupperna utökades ansåg en väninna till oss att vi var fåniga.  I Frankrike hade de stora grupper (som skolklasser)  på förskolan och det fungerade utmärkt tack vare att där fanns disciplin...
    Jämför du våra småbarnsgrupper med école maternelle? Då jämför du helt fel, eftersom våra småbarnsgrupper är i åldern 1-3 och école maternelle är i åldern 3-5. Ska du göra någon jämförelse så får du göra det mellan deras crèche och våra småbarnsgrupper. Du kanske är medveten om att inte ens 10% av alla barn i Frankrike går på deras crèche? Jämför med våra siffror.
  • DrKejs
    Mrs Ray skrev 2010-10-10 14:11:20 följande:
    Förskolan kom till för att även kvinnorna skulle kunna komma ut i arbetslivet och bli jämställda. Den skattesubvention som finns gör att även lågavlönade har råd att ha sin barn i förskolan, vilket inte är fallet i t.ex. England, där en plats kostar ca 12 000 i månaden. Hur skulle det fungera för en ensamstående förälder? I praktiken gör det att de allra flesta engelska mammor är hemma med sina barn.

    Att börja prata om att skatterna är så höga i Sverige gör mig faktiskt arg. Jämför med andra länder, där skatterna inte är så höga och se hur det ser ut - till exempel USA. Där finns mycket, mycket större större klass- och inkomstklyftor.

    Vad gäller disciplinen i skolor och förskolor i Frankrike talar jag av egen erfarenhet - där får man en örfil om man inte sköter sig. Är det så vi vill ha det i Sverige istället.

    Vad gäller att man får ha sitt barn i förskolan trots att man blir arbetslösa vill jag bara säga : varför ska barn plötsligt skiljas från kompisarna bara för att en förälder blivit arbetslö`s? och hur länge ska man hålla platsen? Hur skulle man som förälder (jag var arbetslös 1,5 månader i år innan jag fick nytt jobb) kunna söka jobb med en treåring hemma? Två barn hemma? Tre? personligen sökte jag jobb aktivt ungefär 4-5 timmar per dag, sen hämtade jag sonen tidigt.

    Jag välkomnar gärna nya lagar och regler som gör det lättare för småbarnsföräldrar att få livet att gå ihop. Jag tycker att förskolan är bra, men vill förstås inte att sonen ska ha alltför långa dagar där, vilket vi löser genom att den som hämtar på eftermiddagen istället går extra rtidigt till jobbet.

    Jag tycker dock att det är trist att det nästan enbart är kvinnor som stannar hemma och tar han om inte bara barnen utan också om hela hushållet. trist också att förskolan betraktas som nån slags förvaring, som barnen skulle må dåligt av, när både forskning och föräldrars egna erfarenheter visar att förskolan är bra.
    Varför ljuger du? Snittkostnaden för en dagisplats i England för barn upp till tre är ca 7000/mån. Av denna kostnad kan man få upp till 80% betalt av staten, dvs kostnaden för en plats kan vara så låg som 1400/mån. Snittet för vad staten betalar ligger på 30% av kostnaden.

    Samtidigt är skatterna lägre i England, vilket gör att de flesta inte har några problem med att själva avgöra hur de vill göra.

    Jag är trött på feministpropagandan om hur bra våra dagis är för barn under tre. Du får väldigt gärna visa upp den forskning som visar att det är bättre för barn under tre att vara på dagis istället för att vara hemma. 
  • ominte
    Hemmaföräldern skrev 2010-10-10 12:50:49 följande:
    Nej det är faktiskt inte absurt att subventionera hemmaalternativet OM vi subventionerar dagisalternativet med 157 000 kr/barn och år (snittkostnad) och föräldrar bara betalar ca 1/10 av den faktiska kostnaden per månad.

    När jag hör den typen av kommentar så inser jag att det är hög tid att börja arbeta för att maxtaxan försvinner och föräldrar får betala en större kostnad själva. Speciellt med tanke på att det idag inte krävs att du arbetar för att få ha barnen på dagis, du kan lika gärna vara hemma själv utan barn, föräldraledig, arbetslös eller sjukskriven.

    Så länge maxtaxa, särbeskattning och enorma dagissubventioner finns kvar, utan krav på att man arbetar, så ska vi ha vårdnadsbidraget kvar... höja det.... och se till att det finns i alla kommuner! 
    Det behöver inte vara svart eller vitt så tagga ner lite.
    Jag håller med om att det är lika absurt att vi subventionerar dagisalternativet i så pass hög grad som vi gör. Det är sjukt billigt att ha barnen på dagis, betydligt billigare än att ha dem hemma. Jag kan ABSOLUT tänka mig att betala MER för mitt barns dagisplats.

    Däremot är det hög tid att ta de stora barngrupperna på förskolorna på ALLVAR! Istället för att lägga de pengarna på att låta vissa som har det förspänt att gå hemma tills barnen är tvungna att börja skolan. Alla barn ska ha samma möjligheter, inte bara de som har rika föräldrar.
  • ominte
    Mrs Ray skrev 2010-10-10 14:11:20 följande:
    Förskolan kom till för att även kvinnorna skulle kunna komma ut i arbetslivet och bli jämställda. Den skattesubvention som finns gör att även lågavlönade har råd att ha sin barn i förskolan, vilket inte är fallet i t.ex. England, där en plats kostar ca 12 000 i månaden. Hur skulle det fungera för en ensamstående förälder? I praktiken gör det att de allra flesta engelska mammor är hemma med sina barn.

    Att börja prata om att skatterna är så höga i Sverige gör mig faktiskt arg. Jämför med andra länder, där skatterna inte är så höga och se hur det ser ut - till exempel USA. Där finns mycket, mycket större större klass- och inkomstklyftor.

    Vad gäller disciplinen i skolor och förskolor i Frankrike talar jag av egen erfarenhet - där får man en örfil om man inte sköter sig. Är det så vi vill ha det i Sverige istället.

    Vad gäller att man får ha sitt barn i förskolan trots att man blir arbetslösa vill jag bara säga : varför ska barn plötsligt skiljas från kompisarna bara för att en förälder blivit arbetslö`s? och hur länge ska man hålla platsen? Hur skulle man som förälder (jag var arbetslös 1,5 månader i år innan jag fick nytt jobb) kunna söka jobb med en treåring hemma? Två barn hemma? Tre? personligen sökte jag jobb aktivt ungefär 4-5 timmar per dag, sen hämtade jag sonen tidigt.

    Jag välkomnar gärna nya lagar och regler som gör det lättare för småbarnsföräldrar att få livet att gå ihop. Jag tycker att förskolan är bra, men vill förstås inte att sonen ska ha alltför långa dagar där, vilket vi löser genom att den som hämtar på eftermiddagen istället går extra rtidigt till jobbet.

    Jag tycker dock att det är trist att det nästan enbart är kvinnor som stannar hemma och tar han om inte bara barnen utan också om hela hushållet. trist också att förskolan betraktas som nån slags förvaring, som barnen skulle må dåligt av, när både forskning och föräldrars egna erfarenheter visar att förskolan är bra.
    Ett mycket klokt inlägg. Jag håller med dig på varenda punkt. Vill också tillägga att jag har stora erfarenheter från ett annat land i sydeuropa som har låga skatter. Varje dagisplats kostar ca 8-9000 kr. På varje avdelning har man ca 40 barn på 2-3 vuxna (!!) Det råder fullständigt kaos, ingen har koll på något. Pedagogik är alltså knappast prio 1.

    De flesta väljer därmed att antingen 1) skaffa barnflicka 2)låta mamman vara hemma.
    Dagisplatserna man får för ovanstående summa är för halvdagar. barnet går mellan 8-12 så då gäller det att hitta ett arbete där man kan ha samma arbetstider. SJUKT!
Svar på tråden Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!