Mrs Ray skrev 2010-10-08 11:10:11 följande:
Vadå "dagistvång och arbetstvång" och vadå marxism - den som vill vara hemma kan få vårdnadsbidrag, den som vill jobba kan lämna barnet/barnen i förskolan. Arbetstvång har väl knappast något med marxism att göra, särskilt inte som Alliansregeringen mer än någon tidigare regering vill att alla ska arbeta - även de som är så sjuka att alla läkare säger att de inte kan.
Sen tror jag att det där med att komma tillbaka till arbetslivet efter fem-tio år beror på vilket yrke man har, men nog kan det vara svårt att söka jobb med ett stort "hål" i sitt cv.
Sen tycker jag också att det är så synd att det i princip bara är kvinnor som blir hemmaföräldrar, vore inte det bästa att båda föräldrarna gick ned i tid och delade på både hemmaliv och yrkesliv? Jag och min man har till exempel delat föräldraledigheten rakt av (och min man tjänar betydligt mer än jag) och turats om att arbeta deltid för att sonen inte ska behöva ha så långa dagar i förskolan. Jag tycker att alla som funderar på att bli hemmafru ska läsa boken Skriet från kärnfamiljen, där finns mycket fakt och klokskap. Ofta ger mammorna upp, de orkar inte både arbeta och ha huvudansvaret för familj och hem/hushåll, så de går ner i deltid eller snattar hemma. De gör ju ändå det mesta hemma, så det blir enklast så.
Sen ser jag också många fördelar med att barn går på förskola - det är inte bara en förvaring utan också en pedagogisk verksamhet. De allra flesta barn mår bra och trivs i förskolan.
Skriet från kärnfamiljen borde heta SKRIET FRÅN DAGISFAMILJEN :) då trillar polletten verkligen ned. Jag tror inte att man kan döma och säga att det är fel att det är en majorietet av kvinnorna som väljer att bli hemmaföräldrar....
.... kritiserar man det och vill styra upp det så måste man också ta tag i att 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. När kvinnor får välja själva så väljer de gärna att arbeta med barn uppenbarligen, oavsett om det handlar om att ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen eller andras.
Det är inte fel val men om de blir diskriminerade på grund av det så ska man ta tag i den diskrimineringen och göra något åt den.
Du skriver att "de allra flesta barn mår bra och trivs i förskolan" säger vilken undersökning?
Problemet är att den psykiska ohälsan hos barn bara ökar men att inte någon vågar titta på om det har ett samband med tidig separation för att placeras i stora barngrupper med få personal. Innan man säger att barn mår bra på dagis så bör man undersöka om det stämmer tycker jag men det här är inte något som politikerna vill ta i med tång ens. Än mindre vill de att förskolebarn ska ha skydd i en arbetsmiljölag eller en Lex Sarah lag. Ett sådant skydd skulle göra att många av de problem som finns inom förskolan kom upp till ytan och det vill de inte.
http://www.hemmaforaldrar.se/BOs_arsrapport_2007.htm
http://www.politikerbloggen.se/2009/03/09/14158/
