30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

God morgon alla!

Icka: Jo, det är bara bra med mig. Fortsatt stuptrött och illamående och så moler det en del, vilket jag intalar mig är bra tecken Fast jag har mått väldigt olika vid de andra graviditeterna, allt från att spy dagligen till att inte må illa alls, så jag vet ju att det där med symptom inte spelar någon roll, men det känns ändå lite bra att känna av det. Lycka till i morgon! Jag ska tänka på dig under dan.

PP: Lycka till till dig också i morgon!

TT: Undrar också var du håller hus. Allt väl?

Kram alla!

God morgon tråden!

Snigelkat och Monchichi: det är verkligen inte svårt att förstå era reaktioner! Snigelkatt: ingen människa kan förvänta sig att du ska sprudla av glädje inför din systers graviditet efter allt du gått igenom. Glädjen kommer säkert sen, men unna dig själv att tänka på dig själv nu.  Monchichi: jag har också tänkt i mörka stunder att jag nästan önskar att jag hade haft någon i min närhet att dela mina erfarenheter med, men sen ångrar man sig såklart direkt. Det handlar ju inte om att önska någon något dåligt, utan om att längta efter stöd. Kram till er båda!

Monchichi: hur har det gått med mensen? Hoppas du kände rätt och slipper vänta mer nu!

Ego: mensen kom i går och det blev såklart en skitdag, trots allt. Även fast jag visste det, så går det ju inte att skydda sig riktigt. Men i dag känns det bättre och nu ser jag fram mot akupunktur i dag och första besöket för privat utredning om två veckor. Kram till er alla!

Skönt att höra att man inte är ensam om att ha så bittra och elaka tankar ibland!

NN..Jag håller på att bli tokig! Ingen mens än...trodde verkligen igåkväll att den skulle komma idag eftersom jag fick lite rött på pappret. Men när jag klev upp var det samma. Lite brunt bara!  Tänkte på det.. OM man inte har haft äl, blir mensen som vanligt ändå eller kan det bli bara så här..lite brunt? Nog borde det väl bli en mens?

Delade känslor inför mensen känner jag igen. På nåt vis så har man alltid en gnutta hopp kvar.. Tråkigt, men jag säger ändå att det är skönt för dig att den kom så du få fokusera frammåt nu.

snigelkatt: Förstår att du reagerade som du gjorde, det hade även jag gjort. Men låt tiden ha sin gång, låt dina sår läka och försök ta hand om dig själv. Jag tror din syster förstår om du inte står och jublar utanför hennes dörr

monchichi: Jag hoppas att dina provsvar ser bra ut (när du får dom).
När jag inte haft ÄL så har min mens varit precis som vanligt, men den har kommit någon dag senare däremot (enligt vad jag skrivit upp iallafall).
Det bästa är nog om du tar upp detta med läkaren och ser vad h*n säger.

Ninni: Jag beklagar att mensen kom Trots att du egentligen visste att den skulle komma så hoppades jag ända in i det sista.

Liss: Tack! Hoppas jag får igenom ett VUL bara

icka: Jag är nervös och rädd. Har dom värsta tankarna man kan ha just nu. Rädd för missfall, rädd för att få ett nej imorgon, rädd för vad jag kommer att få se. Nästan alla symptom är borta nu, enbart brösten som ömmar lite så jag har börjat ställa in mig på det värsta. Men det är väll så här livet är

SanneS: Var är du tjejen? Har inte "sett" eller "hört" av dig på länge...

TT: Dags att titta in till oss nu och säga hej

MENS    Äntligen!

PP..usch så jobbigt att känna som du gör nu! Känner igen det där... Men jag håller alla mina tummar och tår för att du får göra ett vul och att allt ska se bra ut imorgon!

monchichi: Vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen så det får bli ett grattis till att mensen äntligen kommit

Jag hoppas innerligt att jag får ett VUL imorgon för detta börjar bryta ner mig bit för bit. Annars får jag hålla mig till tåls en vecka till. Det var ju inte så här det skulle vara

Jag blir imponerad över hur alla här kämpar, trots slitningen mellan hopp och förtvivlan. Jag kan skriva under på flera av era känslor som den att alla runt en får barn hit och dit och man ska vara glad över deras skull. Klart man inte vill missunna dem men va fan, ja ibland blir man bara så förbannad.
Jag kan bli så fachinerad över hur stark hoppet är ända in i det sista hoppas man, även om man innerst inne vet att det i så fall skulle vara en jungfrugraviditet så hoppas man! Märkligt det där, men jag antar att hoppet är det sista som överger en.
Jag förstår att flera av er fått missfall sent eller senare än mig i alla fall. Jag har vad jag vet fått två och de har skett i vecka 5. Antar att det är ännu svårare ju längre tid man går. Har ni tagit kontakt med läkare direkt när ni fått missfall eller hur har ni gjort?? Jag tänker att det kanske inte är så stor idè utan att det bara är att kämpa vidare.
Ja, ja till helgen kör vi igen, även om det är svårt att hålla upp glädjen i produktionen.
Kram till alla er som delar med sig av era erfarenheter och tack för att jag får vara med och ta del av dem.

Mayan... Mina MÁ´n har skett senare..första upptäcktes genom vul i v12, andra i v9 och sista i v13. Jag började småblöda på alla tre så jag bad om att få ett vul, när det sedan konstaterades att de dött nån vecka innan så fick jag hjälp med att få bort dem.  Så mina tre graviditeter/ma vet mina läkare om.
Har du ringt in om dina? Kan ju annars vara bra att de finns i journal om det ledsamt nog skulle ske fler gånger.. Efter tre mf/ma är man berättigade till en utredning.

Håller med dig om att det är fascinerande att vi alla orkar kämpa vidare, att hoppet är så starkt! Men visst är det kämpigt emellanåt...
Hoppas ni träffar rätt i helgen!

Snigelkatt, förstår dina känslor inför din systers graviditet precis! Har känt likadant och tycker vi har full rätt att känna så!

Mayan: Jag har två missfall, ett i v 6 och ett i v 14. Jag tyckte det var jobbigare med det i v 14, man hade hunnit ställa sig in på att vara gravid under en rätt så lång tid. Dessutom var det verkligen en bebis på ett helt annat sätt, fick missfallet hemma så jag fick se det lilla knytet, fem små fingrar på den lilla, lilla handen :(

Det är bara 1,5 månad sedan det missfallet och när det hände var det många runt om mig himla omtänksamma och stöttade mig på alla sätt. Men sen var det som att alla tror att smärtan och sorgen det går över på någon vecka... nuförtiden är det ingen som pratar om det alls... och ingen som frågar hur man mår... Kan tycka att det är lite konstigt.

Jag började ju äta rosenrot i samband med att mensen kom, men nu vet jag inte om jag ska fortsätta. En vecka innan jag borde ha ÄL fick jag molande värk i magen som kommit och gått under ett par dagar, precis som mensvärk. Vet inte vad det beror på, men är orolig för att det är rosenroten... Köpte ett ÄL-test för att se så att det inte är ägglossningen som var alldeles för tidig, men det visar negativt.