• Frila2

    EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

    mina12 skrev 2010-10-13 17:43:44 följande:
    Nu är vi ganska nyligen hemkomna från ett varmt Dubai, där vi haft 9 dagar varm semester medans pappan jobbade de flesta dagarna. Det mesta gick jättebra, men S åt inte så mycket. Det berodde antagligen på att det var så varmt. Hon drack iallafall sin näringsdryck.

    Hon har nu även börjat gå lite grann. Hon har visat att hon kan, men hon kryper helst eller går och håller någon i handen eller med gåvagnen. Skönt att veta att hon kan iallafall Dock så pratar hon inte särskilt mycket än. Iallafall inte våra ord... Men hon förstår vad vi säger iallafall, vilket känns bra.

    Nu har hon även fått plats hos dagmamma (efter att kommunen flyttat runt något barn) där hon börjar i januari. Vi var på besök hos henne idag och det kändes bra. Hon kommer gå ca 3 dagar i veckan.

    Ha det bra allihop!
    Åh, det låter härligt med en varm semester. Skönt att A fick i sig sin näringsdryck även om maten inte funkade. Fast vem är sugen på mat när det är varmt?
    Så kul att hon börjar gå lite. Det kommer säkert bli en snabbare utveckling med gåendet nu när hon vet att hon kan :)

    Men detta med språket behöver du inte oroa sig över. Alla barn pratar inte tidigt. Siri är 19 månader korrigerat och säger ma (mamma), däh (det eller där), neeh (nej) och bii (bil). Har massa ljud men inget som vi förstår :) Om kompis till oss har en tjej som är 18½ månad och hon pratar två och treordsmeningar. Då tror ju jag att Siri är jättesen men hon ligger inom normalintervallet när det gäller språk.

    Skönt med dagmamma! Här i kommunen finns inga dagmammor längre utan Siri går på dagis och är sjuk hela tiden. Sju förkylningar sedan slutet av augusti och då är det bara mellan 3-6 barn. Ser inte fram emot när de får en full avdelning på 15 barn (det är bara barn födda -08, och -09, därav så få barn).
  • Frila2

    Åh vad är det jag läser!? Grattis till graviiteten och du ska bara veta hur jag tänker på dig just nu. Som jag hoppas att allt ska få gå bra denna gång. Du har ju inte direkt en enkel graviditet. Att du överhuvudtaget fixar att jobba imponerar stort. Ta hand om dig!!!

  • Frila2

    Pellex3: Här har jag naivt suttit och trott att ni var hemma med alla era tre barn och så ser verkligheten ut så väldigt annorlunda. Du är helt fantastisk. Ni orkar för att ni måste, det förstår jag, men hur du fixar att beskriva kris efter kris. Jag kan inte förställa mig hur ni hade det den natten när pojkarna blev så dåliga och operarades och jag kan bara hoppas att allt ordnar sig till det bästa. Ni förtjänar lite normalitet nu.
    Jag tänker på er!

    Livsglädjen: Jag ser fram emot att få läsa artikeln sedan. Låter väldigt intressant.

  • Frila2
    Livsglädjen skrev 2010-11-24 12:59:17 följande:
    Idag finns artikeln med oss i lokaltidningen (Örnsköldsviks Allehanda).

    allehanda.se/mer/familjeliv/1.2521939-de-komm...

    Jag är ganska nöjd med hur reportern lyckades sammanfatta allt som jag berättade för henne (blev intervjuad i tre timmar!).
    Jättefin artikel och väldigt fina bilder. Grät en skvätt jag också. Kan inte förstå att det är så länge sedan allt detta hände. Det känns som igår.
    Hur går det med gravditeten? Vilken vecka är du i nu?
  • Frila2
    Livsglädjen skrev 2010-11-24 22:58:48 följande:
    Hade du inte läst artikeln (den är dagsfärsk med uppdaterad information om graviditeten)? Där står att jag är 25+0 idag och alltså 25+1 imorgon när jag ska på ul igen, samma gravlängd som när jag var på kontroll med Eira och blev inlagd och snittad dagen efter... Jag vet ju redan sedan två veckor tillbaka att bebisen redan då var större än vad Eira var när hon föddes, men ändå.
    Jag mår bra, är nervös för imorgon, borde sova nu men packar en övernattningsväska (mest för att jag ska känna mig lugn på någon front) som jag tar med mig till sjukhuset imorgon. Jag försöker komma åt att rapportera så fort jag har möjlighet (hoppas ingen blir orolig om jag mår bra, men ändå inte hinner rapportera på ett tag...).
    Jaha, jag fattade inte att den var såååå färsk. Har snarare varit med om att det tar ca 2 veckor från intervju till publicering och att innehållet inte anpassats efter att det gått två veckor.
    Förstår att du är nervös, håller mina tummar för att allt ser bra ut och att ingen övernattningsväska ska behöva användas idag.
    Hoppas du uppdaterar imorgon iaf, annars kommer jag sitta på helspänn.

    Pellex3: Åh, GRATTIS! Att ni är hemma! Det är så fantastiskt så jag vet inte vad jag ska skriva. Utan syrgas... Tänk vilket stort steg med tanke på hur det såg ut med lungorna för ett tag sedan.
    Skönt att hemsjukvårdens sjuksköterskor är bra. 
  • Frila2

    Livsglädjen: Bra besked! Trist med - på % men jag tror jag hade blivit förvånad om det stått +. Hoppas att du passerar 30+0 som minimum.

    (Här har vi börjat prata syskon. Kanske försök redan i jan-feb nästa år. Längtar och livrädd samtidigt)

  • Frila2
    Livsglädjen skrev 2010-11-26 11:36:02 följande:
    Såklart man är livrädd! Det är jag fortfarande, trots att vi bestämde oss att försöka när vi blev gravida med Eira och sedan efter Eira. Man får bara lov att hantera rädslan och bestämma sig för att "nu klarar vi det här, tillsammans". Just att man kan känna sig trygg i att man har fixat en svår resa tillsammans förut och kommit igenom starkare i relationen kan göra att man vågar fast man egentligen inte vågar...
    Hej vännen och tack för ditt stöd! Det är nog precis som du säger, vi har gjort det förut och vi fixade det. Du är helt fantastisk, efter allt du varit med om och mitt i din egen gravidtet med alla känslor som säkert finns så orkar du peppa någon annan. Kram!
  • Frila2
    Livsglädjen skrev 2010-11-27 22:18:45 följande:
    Det är klart att jag vill vara ett stöd för andra, jag själv får ju så mycket stöd från er alla här i tråden! Inte minst du, Frila2, brukar ju peppa mig otroligt mycket!

    Jag har sagt flera gånger när folk har pratat med mig och undrat vad det är för mening med att vi ska behöva genomlida så mycket, att jag inte ser någon mening för min egen skull. Däremot kanske det är till hjälp för någon annan. Jag själv har inte blivit starkare eller något sådant. Jag har genomlidit en massa saker och det enda jag kan göra är att dela med mig av hur det varit för oss. Kanske kan det hjälpa någon annan...
    Jag har dock den stora förmånen att ha en fantastisk make och stor familj och många vänner runtomkring mig som finns där och stöttar och hjälper mig med praktiska saker (och omtanke) när det behövs. Det är inte alla som har det så bra förspänt i sådana här situationer. Det känner jag stor tacksamhet över!
    Tack!
    Jag känner likadant, även om jag "bara" har erfarenhet av att få en fågelunge i v 29. Det jag kan göra är att berätta hur vi har haft det och försöka vara till hjälp för någon annan.

    Som ni kanske minns så har jag en riktigt bra vän som var i stor risk att få sin lilla tjej redan i v 25 och jag är så glad så glad, lilla damen är kvar i magen och är i v 37 (!) nu. Går knappt att förstå.
  • Frila2

    Ja, jul. Jul har blivit helt annorlunda plötsligt. Julen -07 var min morfar jättedålig och dog den 30/12. Ingen bra jul alls, vi var ledsna och oroliga. Julen -08 spenderades på mitt rum på bb och på neonatal där Siri låg i respirator med sin lilla tomteluva på sig. Mina föräldrar satt hemma, ledsna över att det var första året utan morfar, oroliga över att Siri var så liten och sjuk och ledsna över att inte kunna göra allt bra (typiskt föräldraresonemang). Julen -09 kollapsade min mormor på julafton och det blev olaambulans in. TIA-attack var beskedet och jul spenderades på akuten. Det var julen som skulle vara revanch för julen -08 som inte kunde blivit så mycket sämre. Men inte blev det någon direkt julkänsla när mormor låg på sjukhus.
    Vet inte vad jag ska säga om årets jul. Mormor är riktigt dålig stundtals och jag vet inte om hon kommer orka. Känns ovisst. Jul är helt enkelt inget för oss. Jag som älskar julen.

  • Frila2
    Written Fiction skrev 2010-12-08 15:36:13 följande:
    Hörrni  tjejer!

    Sitter och funderar på det där med tal.  Vincent talar väldigt lite. Jag oroar mig inte men är lite nyfiken på det här med tal. Han är i princip intill döv på höger öra och min  fundering är ju om det är svårt att "fånga" upp hur ord låter/sägs?

    Om jag tänker efter så säger han fyra ord helt. Mamma, pappa, titta och katten :) 
    Resterande är mest Öhh öhh, aah ahh, ih. Förutom de ord han kan.. halva.
    Med halva menar jag att mat är "Maaa"  Boll är "bah" 
    Zanna(storasyster) är Sasss. Han själv är "Ssee"  (Vi kallar honom ofta Visse) och så just näsa är Sssa.

    Han använder sällan det kan "kan" utan pekar mest och utöver tydligt kroppsspråk och detta aah öhhh ih. Då vi inte förstår brukar han bli skogstokig och vrålar och bits i ren ilska... Prata är inte hans favoritsysselsättning helt enkelt ;)

    Nu är han givetvis väldigt lite än, okorr 2 i januari (vilket innebär att han korr inte blir 2 förren i april)
    Men nyfiken är jag ju :)
    Siri är korrigerat 2 år i mars så hon är inte mycket äldre än Vincent och hon pratat väldigt lite hon med. Mamma, pappa, ja, nej mm är väl de vanligaste orden. Hon har rätt många ord (inte i jämförelse med kompisars barn i samma ålder iof) men de flesta är ofullständiga. Hon kallar sig själv för bidi eller giri, mea är mera osv. Har inte tänkt så mycket på det. På 18 månaderskontrollen på bvc var de nöjda med att hon säger sådär fyra ord rätt och har en bra ordförståelse. Hennes tal har blivit bättre sedan hon började på dagis i slutet av augusti så jag tror att det kommer igång.
    Det jag vill få fram är att Siri pratar ungefär lika lite som Vincent och jag tror inte du behöver oroa dig. :)
Svar på tråden EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17