Anonym skrev 2013-02-28 23:18:51 följande:
Ta det inte fel men jag blev lättad av att läsa din långa lista.
Just nu har jag en oerhört tuff situation på arbetet. Chefen är inkompetent och jag som har protesterat har råkat värst ut, det har nu övergått i rena trakasserierna.
Sen ett halvår tillbaka har jag tänkt att något är fel och för någon månad sen blev jag helt övertygad om att jag har lungcancer (har rökt i 20 år) och kommer att vara död inom ett halvår.
Nästan hälften av det du skriver lider även jag av men jag kopplar det till lungcancer. Jag har tänkt tanken att det kan vara ångest men då jag inte haft det förut i mitt liv så ligger det inte så nära.
När jag får yrselattacker eller stick i hjärtat så intalar jag mig själv att det bara är cancern som gör sig påmind och att allt kommer att vara övr snart. Då brukar det gå över efter ett tag. Jag har i alla fall en läkartid om en månad och fram till dess måste jag bara härda ut.
Det är lugnt, det var även min mening att man skulle känna sig lättad. Vet inte hur många gånger jag sökt på saker för att se om det är stress/ångestrelaterat utan att hitta något. Så har fått panik och kollat upp det och inget har visat sig. Har perfekta resultat. Senaste månaderna har jag kollat syresättning m.m flera gånger, fortfarande 99% syresättning. Så det är skönt/lättade att hitta folk som samma sak. Så kan man kanske lugna ner sig lite i alla fall.
Eftersom du röker så tycker jag att du ska kolla upp din syresättning så du Vet att du inte kommer drabbas. Jag är själv rökare sen flera år tillbaka och det var också en oro för mig, eller kol. Men nu vet jag att det inte är någon möjlighet alls att jag har det eller kommer få inom lång framtid. Dock får jag för mig andra saker, fast jag kollat upp. Jag kan ha fått det efteråt eller sådana tankar kommer.
Hoppas det går över snabbt, detta är så fruktansvärt jobbigt att gå igenom. Men det blir bättre. Jag fick som sagt första attacken som 11-åring (inget trauma eller dödsfall m.m som hänt). Är stresskänslig och känslosam av naturen. Men jag levde konstant i 3 månader där jag trodde jag skulle dö, dygnet runt. Nu är det mycket bättre, har dock bakslag ibland men det går inte att jämföra med ens. Och detta är utan psykolog eller mediciner. Har tid om några månader. Men bra kost, rutiner, "försöka" varva ner, motion och tagit upp en del hobbys även om det fortfarande är lite tråkigt (som är vanligt i en depression.
Jag hoppas alla det bästa och att ni tar er igenom det så fort som möjligt. Men tyvärr kan det ta det, men de flesta har redan haft det en tid och ni har inte gett upp än vilket bara det är starkt och förtjänar en stor klapp på axel.
