Anonym (Oro) skrev 2013-02-01 15:17:43 följande:
Hej hoppas jag kan hänga med här. Jag måste rådfråga er lite. I slutet av oktober så började det, då domnade och värkte min ena arm. Sedan ballade magen ur. Jag fick muskel och ldvärk som vandrade runt i kroppen och det kändes som om jag hade en lätt influensa jag var även otroligt trött, och ben ochnarmar domnade Läkarna trodde inte att detta var något allvarligt men tog under den månad jag gick där prov på salmonella, borrelia, kroniska tarmsjukdomar, infektionsprov, sköldkörtel mm allt var negativt. Infektionsprovet så lågt det kunde bli och inflammation i tarmen hade jag ingen heller. Jag blev bara sämre till slut så lev jag så yr och de skickade in mig och det blev ambulans. På sjukhuset tog dom EKG dom tog nog säkert 50 olika blodprover på organ mm det enda som var lågt var järnet. Väl på VC igen så säger läkaren att mina problem beror på järnbrist. Hon räknade även mina järndepåer som tömda.
Hon kunde inte förstå att de inte kollat järnet nej det kan inte jag heller faktiskt jag var ju där en hel månad fram och tillbaks. Detta gjorde mig otroligt stressad och orolig. Min mamma gick bort i cancer för 2,5 år sedan och jag är livrädd för cancer så jag ber er att inte nämna ev cancermisstankar eller berättelser om cancer om ni svarar. Ofta är infektionvärdena förhöjda vid cancer men det är ju ingen garanti känner jag. Jag sa till läkaren att ni får kolla så jag inte har leukumi eftersom jag vet att man kan ha lågt järn då. Det var negativt så också blod i avföringen. Så förmodligen är detta pga insättning av kopparspiral för 1,5 år sedan eftersom jag blött väldiga mängder. Hr nu tagit ut den. Eter en ask niferex så fick jag gå ner till en tablett och efter en månad med en tablett och en mensperiod så gick järnet ner och (enligt läkaren kan det ta lång tid innan järnet fyllts upp och stabiliserats sig)då blev kroppen helt skrot igen. Och min oro eskalerade. Han sa du får räkna med minst tre månader har ätit ca 50 dagar tror jag. Jag fick i julas i samband med halsont och feber svullna körtlar som ännu inte gått ner. Gick till läkaren men det var inget att oroa sig för enligt honom
Jag har svårt att lita på läkarna. Jag är skitorolig igen nu efter järnet gick ner har dock gått upp,igen med två tabletter som jag äter igen. Jag får panik när folk nämner ordet cancer. Och jag blir otroligt stressad över hela situationen. Det jag undrar är. Kan man få som en tomhet i huvudet som kommer och går är man är stressad? Jag har fått det oftare och oftare nu när den stora oron började igen. Som att man liksom försvinner någon annanstans? Jag tänker ju hjärntumör det första jag gör. Kan man få bränningar i huden av detta? Jag fr även ibland ett tryck över bröstet och att det sticker till i bröstet. Jag har nog varit på flykt hela mitt liv pga min barndom är det kroppen som säger ifrån? Kn den göra det på detta sätt? Snälla om ni tror att detta är att jag är svårt fysiskt sjuk så nämn inte det för det stressar mig väldigt! Ska träffa en bra läkare nästa vecka som kan förklara allt som är och har varit för mig även det är stressande men jag måste, kanske han tror jag har något annat fel och det enda jag tänker på i så fall är cancer. Jag måste bryta detta mönstret jag blir tokig försöker på alla sätt och vis jag mår tusen gånger bättre nu men är inte bra än och alla symptom stressar livet ur mig.
Tack!
Hej!
Jag har haft exakt likadant som dig och jag hade också järnbrist under en lång period. Då hade jag liknande symptom som du beskriver fast inte lika tydliga. Då fick jag p-piller och då försvann järnbristen för att blödningarna inte blev lika stora. Sedan så kom det en period där jag trodde att "nu har järnbristen kommit tillbaka igen", men det hade den inte. Blev självklart väldigt förvånad men det var min kropp som spökade, åkte också in med ambulans för att armar och ben domnade, jag förlorade även känsel i läpparna och detta gjorde mig hur orolig som helst. Det var i en väldigt konstig period i mitt liv, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.. Men de tog alla prover på mig, ekg och alltihopa och allting var negativt. Och då hade jag ingen järnbrist heller. Jag var så orolig och grät i flera dygn, tyckte allt kändes hopplöst och till slut låg jag bara där på golvet och trodde jag skulle dö. Då blev det till att åka till akuten igen efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen. Och den här gången trodde de det var en allergisk reaktion. Men jag hade inte ätit något misstänkt men fick ändå stanna över natten. Hade även stark yrsel och kunde nästan inte stå upp ibland.
Sedan så visade det sig att det var ångest som hade orsakat alltihop! Jag hade gått runt och spänt mig och haft så sjukt mycket grejer inom mig som jag var orolig för och ältat alla mina tankar. Tänkt för mycket och levt helt fel. Jag trodde också att det här berodde på något allvarligt. Trodde inte cancer som du, men typ något med hjärtat eller hjärnan eller så. Men det var det inte. Fick även röntga hjärnan men det visade inte heller något. Men vid det laget var jag ju ganska säker på att det just var ångesten. Och nu för tiden vet jag precis hur det känns när jag känner ångest. Det gäller bara att skilja på den och på järnbristen, för det är rätt lika!
Men jag kan lugna dig och säga att det är inte cancer, och att jag förstår din oro men det är ingen fara! Jag har känt precis som du och jag vet att det känns rent ut sagt förjävligt och man är så himla rädd och vill nästan bara gå och dö, men det löser sig! Jag tror att en stor del i att det blev hela blev värre för oss var våran oro! För oro ställer till det så oerhört i kroppen så fy.. Vet att jag inte kan säga "ta det lugnt, det löser sig" och att du ska tro på det direkt men det gör det :) Och jag känner igen mig något så otroligt i det du skriver, så hoppas mitt inlägg hjälpt dig lite i alla fall! Fråga gärna mer, kommer ha kvar den här tråden i mina favoriter!
Kram på dig, hoppas det löser sig för dig!
