Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Hej! Jag har haft "döds ångest" nästan hela mitt liv och alltid varit sjukt rädd för sjukdomar osv. Men samtidigt har jag alltid sökt mig till att få adrenalin kickar och vara så aktiv som möjligt. Fick aldrig några attacker när jag var som mest aktiv, snarare stängde jag av min hjärna och sket i det mesta konsekvenser som kunde ske. Men eftersom jag aldrig sytt eller brytt något så måste jag innersinne varit mån om mina actions. Iallafall, jag fick alltid alla mina attacker på kvällarna när min kropp varvade ner, och jag tycker personligen det är 100 ggr värre en att slå sig riktigt ordentligt. Man känner sig helt jävla hjälplös. Nu på senare dagar har min döds ångest minskat, men har istället utvecklat något nytt typ av annan ångest/depression. Jag valde istället för att vara aktiv i alla mina hobbys som jag hade då och har fortfarande men känner ett mindre sug för. Ett större dator beroende som nu i början av december blev ett platt fall för mig. Började isolera mig och tänka för mycket och det ena ledde till det andra. Jag har nu mått dåligt i cirka 2 månader men jag känner mig bättre till och från. Sen har jag haft problem med diverse saker runt omkring som har varit otroligt jobbigt i många stunder. Har haft svårt att få jobb och kommer inte hemifrån eftersom min ekonomi inte räcker till. Men nu ligger datorn i skroten och jag har bokat tid hos en psykolog så jag kan prata ut ordentligt med någon. Symptomer jag har fått nu på senare dagar är: Nerstämd, deprimerad. Har ingen större lust till något är mest ledsen och utmattad. Overklighetskänslor/yrsel. Har jag haft sen jag fick ett platt fall, men tror att yrseln spelar ett större spratt och vill att jag ska tro att det är "overkligt" har också varit hos optikern och dem sade att jag behöver glasögon. Det kan ju vara en betydelse till allt också. Orolig/Rädd. Varit uppmärksam på allt, kollar in allt. Liksom varit på alerten hela tiden om någonting ska vara "fel" Sämst mage, otroligt dåliga besvär med denna. Det är detta som är värst skulle jag vilja säga. Men eftersom jag är otroligt jävla enveten så ska jag fan gå igenom detta och bli 100 tills det blir lite varmare för då ska jag fanimej åka runt med min nya wakeboard och slå sönder mig tills jag nailar en bakotvålt. Denna sida har varit till stor hjälp också när dagar har varit sämst. Så jag kände att dela lite av min skit kanske hjälper någon annan att man inte är ensam som man tror i många fall. Det är mycket positiva tankar och vara runt omkring kompisar som har hjälpt mig mycket. Men när jag väl får träffat en psykolog så kan detta bli bra igen, eftersom jag redan känner mig på bättre fötter kan psykologen kanske hjälpa mig med lite extra bekräftelser så jag mår bättre. För att vara 22 år och må piss känns inte rätt, kommer nog aldrig kännas rätt oavsett ålder. Men skit är skit och alla går vi igenom det någon gång i livet. Hoppas alla mår bättre, tids nog kommer det lösa sig för alla ska ni se :) må väl

Vilken bra tråd! Jag känner igen mig så i det ni andra har skrivit. Här kommer min story. Mina fysiska besvär började med ryggen och nacken. Först låste sig kotorna mellan skulderbladen vilket ger mig kraftlöshet i armarna. Sen spred det sig till kotorna i nacken, som ger mig huvudvärk och yrsel. Sen även kotorna i ländryggen, som ger domningar i benen. Har gått till naprapat och det hjälper, men problemen kommer tillbaka. Sen fick jag något som jag trodde var ögoninflammation, tryck över ögonen och irriterade ögon. Fick ögondroppar, men det hjälpte inte. Sen trodde jag det var bihåleinflammation, för förutom ögonproblemen så fick jag täppt näsa, tryck över näsan, huvudvärk i pannan, värk i kinder och käkar. Läkaren hittade inget fel. Förutom detta har jag en massa symptom som kommer och går. Svarta fläckar i synfältet, svårighet att fokusera blicken, trötta muskler i ögonen. Lock i öronen. Jag är törstig hela tiden. Jag kan få illamående hux flux som går över lika snabbt. Hjärtat kan slå extra slag ibland. Torr i munnen och på läpparna. Svårt att svälja. Klump i halsen. Jag är nära till tårarna mest hela tiden. Ibland känns det som om tungan är större än vanligt och att det därför är svårare att prata. Snubblar på orden. Alla dessa symptom kommer och går, och jag har inte allt på en gång. Det mesta av detta tycker jag att jag läst i era inlägg också. Och just ja, har förstås varit övertygad om att jag har hjärntumör och freakar out över det nu och då. När jag insåg att det kanske beror på stress lättade det lite. Stress känns betydligt sannolikare än tumör faktiskt. Har haft oerhört jobbigt och stressigt på jobbet i 10 månader. Väldigt mycket drama, stridigheter, missförstånd och så. Fick strax före mina problem startade veta att en nära anhörig är allvarligt sjuk ( hjärntumör) och så har vi har försökt få barn i två år. Strax före problemen startade misslyckades vår första IVF. Jag har länge tänkt att jag ska hålla ut på jobbet tills jag får gå på mammaledighet, men eftersom det inte tycks bli någon graviditet, så finns det ingen utväg i sikte. Allt detta tycker åtminstone jag att är tillräckligt för att orsaka stresssymptom. Eller vad tycker ni? En sak som jag tycker är riktigt jobbig är att jag håller på att utveckla rädsla för att gå ut. ( t.ex åka och shoppa) Att åka till jobbet och att gå ut med hunden går bra. Men sådant som inte är nödvändigt känns lite läskigt. I synnerhet om jag ska gå ensam. Jag är helt enkelt rädd för att jag ska börja må dåligt plötsligt då jag är någonstans. Det har hänt flera gånger, så rädslan är på ett sätt befogad. Tänker att det bästa är att ignorera rädslan och åka iväg ändå. Annars blir det säkert värre. Känner någon igen sig i denna rädsla, och har ni några tips hur man kan hantera den?

Upplever många av er smärta kring/näreheten eller i hjärtat som strålar tex ut på baksidan då vid skulderbladet?

Hur gör ni för att inge bli skrämda? 

Jag måste få inflika en fråga.. Jag har varit sjukskriven i 7 år för ångest och depression.. Känner mig _Alltid_ trött och har hög puls. Även ont i bröstet, huvudvärk och brist på initiativ.
Läkarna har alltid viftat bort det här med stress "Du är ju bara hemma, då kan man inte vara stressad!" ..
Jag känner mig inte stressad, men har ändå de typiska stressymptomen när jag googlar..
Kan man inte vara stressad när man "bara" går hemma? :(

Anonym, kandetvaraså, jag har läst att både för mycket att göra och för lite att göra kan ge stressymptom, så visst kan du vara stressad fast du är hemma. Jag kan tänka mig att man t.ex. kan känna sig stressad över att man inte jobbar "som alla andra" , eller för att hemmet inte är tipp topp städat fast man går hemma hela dagarna. Eller tusen andra orsaker. Själv stressar jag t.ex. över en anhörigs allvarliga sjukdom, d.v.s. jag är konstant orolig och rädd att han faktiskt ska dö. Har försökt säga till mig själv att ingenting blir bättre av att jag plågar mig med dessa tankar. Jag försöker inse att jag faktiskt inte kan påverka utgången av sjukdomen, men att jag behöver lära mig att hantera det bättre.

Hej! Kan nån svara på detta!

Mina kinder och mungipor darrar när jag ler ibland. Inte när jag ler mycket men ett mindre leende. Kan det bero på en försvagning? Jag är så nojjig över muskelsjukdomar. Känner nån igen sig? Jag har också haft massor av andra fysiska symtom på stress som många andra räknat upp och är allmänt orolig.

Har alltid varit extremt orolig och känslig för stress. Fick min första panikattack när jag var 11 år. Haft 2 depressioner och nu är jag inne på min tredje. Men första gången som jag på "riktigt" känner av ångest. Innan var det mest panikattacker. Började för tre månader sen med att jag inte kunde andas. Läkarna sa att jag hade luftrörskatarr (förkylning som gått ner från halsen till luftrören, gick bort efter 2½ vecka men hade fortfarande svårt och nu kommer det och går. Vet inte om allt är pga ångest men har kollat, lungorna, syresättning, blodprov, EKG med mera. Mina symptomer jag har haft eller har är:

- Förstoppning
- Magont, (irriterad/orolig) smärta
- Halsbränna
- Sura uppstöttningar
- Tarmproblem
- Ont i hela överkroppen (blidtarm, magen, tarm, lungor, bröstet, leder, nacke, huvud, hjärta, hals etc.)
- Stickingar i kroppen
- Smärta i bröstkrogen (som en kniv, både mot hjärtat och lungor, revbenen och rygg).
- Svårt att svälja (uppsvullet)
- Svullen tunga
- Klåda på hela kroppen (kollat, ej allergi)
- Tungt att andas, ej tillräckligt med luft, ont när jag andas, pipljud, 
- Spänningshuvudvärk, huvudvärk, migrän
- Hes röst
- Torr i halsen
- Tjock i halsen (slem)
- Hosta (i ett halvår snart)
- Skakig i kroppen (inombords och synligt)
- Overklighetskänslor
- Känns som jag sätter i halsen utan att det reagerar
- Stora halsmandlar
- "Tjock" matstrupe, svårt att få ner mat
- Andfådd för ingenting
- Yrsel
- Ont i käkbenen
- "Torrt" i luftrören, lungorna
- Rapar "fastnar" i halsen. 
- Knutar i nacken och ut mot axlarna
- Hjärtklappning
- Klump i halsen
- Torr i munnen (går ej på mediciner)
- "Stress-utslag", mest i ansiktet, börjar som en liten finne och blir sedan ett stort sår. 
- Tätt i näsan fast inget snor utan mer som "väggar" svullnat och svårt att andas genom näsan
- Brännande smärta från magen, mitten av bröstet upp till halsen. 
- Känns som lungorna inte "flexar" tillräckligt för att jag ska kunna andas fullt ut 
- Torr hud
- Ont i revbenen ibland på specifika punkter (blir rädd för kärlkramp, spricka i revbenen som ska åka in i lugnorna med mera). 

Gick med svårt att andas ångesten i 3 månader, dygnet runt. Inte endast under ångest attacker utan hela tiden. Även när jag var frisk, kollat allting. Senaste 2 veckorna så har det blivit mycket bättre på dagarna men fortfarande under hela kvällarna. Har dock fortfarande problem att äta, svälja, svullen tunga, trång hals med mera. Har säkert glömt en del. När jag sover, rycker jag och skakar väldigt mycket, säkerligen på grund av att musklerna/lederna för en gångs skull får slappna av. Är kontrollfreak, oroar mig för allt, ska alltid vara på topp och perfekt. Anser att mina prestationer är vem jag är tyvärr. Är på väntekö för psykoterapeut och gruppterapi för ADD/ADHD. Men får hålla ut i 5 månader till. 

Vill även säga, ångest är inte permanent, inte generell ångest heller. Det går att "bota". Utan medicin och terapi.  En hyllad och ny forskning som kom i år har dom nu äntligen kunnat bevisa att det inte är en "skada" att ha GAD eller liknade "sjukdomar" (även ADHD/ADD). Lekmansterm, om ångest är en knapp man trycker på så skickas det signaler dit hela tiden, vilket gör att kroppen är på flight or die hela tiden. Medans andra signaler är "saktare" på andra ställen. Så det går att bli "frisk". Lycka till alla på eran resan! 

 

Tänkte skriva lista men Anonym (Gad/ADD) träffade nästan alla symptom jag har. Själv får jag även tinnitus som följd av käkgnisslande på natten och svettningar i händer och fötter.

Prover har tagits och ingenting har hittats, men jag är kraftigt stressad och har konstant ångest, så jag och läkare bestämde oss att prova på det, känns lite mer sannolikt än cancer/HIV/stroke/hjärtattack i min ålder (25)...

Så jag provar att gå på Effexor. I fall intresse finns så rapporterar jag hur det gick efter en månad eller så, tar en tid att komma igång.