30+ som fick första barnet 2006 *4*

Stor kram till Pyttis, skönt att det gick bra, men oj, oj så nervpåfrestande!

Vi4 - Åh, jag lider så med dig/er!! Vi hade ju det jobbigt med Anton fast han hade andra tider, sov på morgonen, men inte innan 02-03 på natten. Uppvaken var precis som hos er. Tyvärr kommer jag inte ihåg längre hur det blev bättre. Jo, för oss vände det när jag började jobba och J tog alla nätter + att jag slutande nattamma. Då var A kring året. Men han strulade rätt mycket på nätterna tills han var 2 också, men det var inte lika mycket.

Ett tips är nog att åka bort och bryta vanorna. Har för mig att det blev avsevärt bättre för några andra jag träffade i trådar här på FL som hade barn med "sömnproblem". Vi bröt ju också vanorna tack vare att jag började jobba.

Sedan har jag en kompis vars brors barn fick sömnmedicin, och jag har för mig att det hjälpte faktiskt. Kommer inte ihåg hur länge hon gick på det, jag kan kolla upp detta lite mer.

Pyttis: Fy vad läskigt!

Vi4: Många många styrkekramar vännen! Jag tror som många skriver att barn helt plötsligt blir mogna att sova hela nätter - för vissa tar det ganska så lång tid. Simon var runt 2 år och Sara börjar gå mot att sova hela nätter. Med Simon slutade jag nattamma när han var 10 mån och när han var 14 månader höll han fortfarande på att vakna enl. sina tidigare vanor. Det finns nog tyvärr inga quick fix... Jag tror att 1) flytta E till eget rum (det gör ju inget att det inte är ett barnrum - får inte spjällisen plats i ert arbetsrum?) 2) testa typ tassmetoden... Jag tror verkligen på detta med att somna själv i egen säng. Jag läste någonstans om att hur skulle man själv reagera om man somnade mysigt i sin egen säng men sedan vaknade upp på ett kallt köksgolv utan att veta hur man kom dit... Men detta med metoder beror så mycket på hur barnet är. Med Sara kände jag att det var möjligt att ro det i hamn. Visst var hon lite ledsen (mest som protest) men hon lugnade sig snabbt och det tog inte lång tid innan hon fann sig i den nya sitauationen. Har man barn som skriker hysteriskt så vet jag inte om det hade varit möjligt för mig att köra enl. en metod. Som du redan vet så måste man ha bestämt sig och ge det tid. Med Sara tog det bara ngr dagar för att det skulle bli lite bättre men vi håller eg. fortfarande på att jobba åt rätt håll... KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM Det är fruktansvärt - rena tortyren - att inte få sova. Jag lider verkligen med dig! 

Åh vad trött jag är!!! Adrenalinpåslaget igår gjorde oss båda helt matta efteråt. Jag åkte och red på kvällen, sista gången på evigheter pga min operation på onsdag.

Julia vaknade vid tretiden, jag väntade ut maken som gick upp med henne i en timma, sedan lade han ner henne och hon blev arg direkt, då gick jag upp med henne. Peppar, peppar verkade hon inte ha så mkt feber inatt, däremot väldigt snorig så hon fick nezeril. Hon vaknade halv sju imorse.... zzzzzz

Imorgon ska jag gå på Göteborg Horse Show med en kompis på förmiddagen, på kvällen ska maken ut och äta med kompisar.

Vi4: Tycker också att ni ska prova att flytta ut hans säng en natt och se vad som händer, om det funkar kanske ni kan göra en omprioritering och inreda en arbetshörna någon annanstans.

Pyttis - Jobbig natt, men skönt att febern har gett sig nu!

Vi 4 - Även jag har funderat lite på det här med Es sömn. Hur är det dagtid, tänkte jag på? Sover han inne eller ute? Behöver han sövas om under dagsömnen också?
Gustav är alltid ganska lättsövd, men på kvällarna kan vi behöva gå in till honom 3-4 gånger innan han kommer till ro. På dagen, däremot, räcker det att lägga honom i sängen och gå därifrån så somnar han direkt. Med det sagt tänkte jag att det kanske oftast är så, att det går lättare på dagen. Och då kanske det kan vara en idé att börja vänja E vid egen säng och att somna själv på dagtid iaf. Kvällen och natten är ju ändå en annan femma, men jag tänkte att det kunde vara värt att testa? Men det kanske redan funkar så på dagen, strunta i min utläggning i så fall...

Vi4; stor kram. Jobbigt att inte se resultat och tyvärr kan det nog vara så att vissa barn tar tid på sig att sova ordentligt. Det är kanske inte vidare uppmuntrande men H bökar fortfarande en del på nätterna (eller det har väl blivit lite mer nu med T och allt nytt som händer). Jag kan tycka att ni gör ett tankefel i att det inte är DU som skall "lösa" det på en vecka. Om hans sömn varit ryckig i 14 månader lär den knappast mirakulöst rätta till sig på en vecka utan jag tror att ni måste dela på det ett tag. Visst, din man jobbar men det är minst lika viktigt att du får en chans att sova och orka vara mamma. Nu var det väl lite otur att din medicin gör det svårt att sova när du får chansen men jag tror att ni skall fortsätta även efter veckan som är. Din man kan inte ta alla nätter om han jobbar men jag tror faktiskt att det är viktigt för er alla att du får sova.
Det kanske kan vara värt att pröva att låta E sova i eget rum, kanske är han den sorten som lätt störs av andra ljud?

Pyttis, hoppas du får kul på HorseShow!!

malinkatarina > Woow, vad häligt! Vad fint du beskrev och vilken vinst det är för alla när man lyckas 'ha huvet med sig'
Tänk så du bröt mönstret med att ändra ditt tillstånd och tillvägagångsätt med lugn och tålamod. Tjohoo!

Vi 4 - Har du läst det här www.dn.se/insidan/majas-somnproblem-holl-pa-att-knacka-familjen-1.1045637 ? Kanske inte den mest uppmuntrande läsning, men jag tänkte mest på era funderingar ang. sömnmedicin. De här föräldrarna använde det ju periodvis för att kunna vila upp sig mellan strulpassen.

Malin - Härligt!

Malin: Vilken supermamma du är som tar dig tid att tänka ett varv extra. Jag är urdålig på det och då jobbar jag ändå med föräldrarådgivning....