Hejsan!
Välkommen till mitt lilla krypin!
Jag är en tjej på 39 år som träffade min käre make för snart 12 år sedan. Tillsammans har vi tre pojkar - Anton född 2007, Elis född 2008 och lillkillen Olle född 2012. Till familjen hör även våra två älskade katter Viggo och Maja. För tre år sedan gifte vi oss och köpte hus under samma sommar. Sedan dess går den lilla fritiden som blir över till huset och trädgården.
För tillfället har jag inte så mycket tid över för fritidssysselsättningar, men så snart jag hinner så vill jag åter dreja, rida och träna. Kanske till hösten...
----------------------------------------------------------------------
Det där med att få barn verkar mer komplicerat än vad jag först hade trott. Har varit gravid två gånger sedan sommaren 2005 som slutade i ett mf och ett ma. Känner mig fortfarande ledsen, men vi är beredda att försöka igen i alla fall. Efter det senaste ma:t verkar det dock inte gå lika snabbt som de föregående gångerna att bli gravid, så jag kastas numera varje månad mellan hopp och förtvivlan.
Men... på midsommarafton plussade jag igen!
Nu tar vi en dag i taget och hoppas på att kotten vill stanna denna gången!
Texten nedan är mer ingående kring vad som hänt sedan jag började hänga här på fl, mest som terapi för mig själv...
---------------------------------------------------------------------------------------------
I början av juli 2005 blev jag gravid till vår stora lycka, men det slutade tyvärr i missfall i v6.
Den 12/9 testade jag positivt igen!! Jag är svindlande lycklig och kan knappt fatta det, och hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att gå bra denna gången.
11/9 var jag på vul och fick se hjärtat slå! * Lycka *
Tyckte dock att plutten var lite liten, men läkaren sade att att var ok.
25/10 satte jag mig på akuten pga av att jag hade så ont i njuren. Har haft njurbäcksinflammation tidigare och tänkte att det var bäst att fixa till en ev uvi eller njurb.infl. så att det inte påverkade den inneboende. Prover gjordes och jag hade en uppåtgående uvi (påväg till njuren). De tyckte dock att jag skulle till gyn också då jag hade lite gula flytningar som jag trodde berodde på uvi. Gjorde nytt vul och var glad för att få se hur mycket pyret hade växt. Detta byttes ut mot en total obeskrivlig sorg då det konstaterades pyret hade slutat växa några dagar efter det senaste vul:et. Jag hade ju inte fått ett endaste litet tecken på att det var något galet.
Sedan lades jag in och låg på sjukhus dels för att skrapas, dels för att få bukt med inflammationen som blev en njurbäcksinflammation som löpte amok. Låg inne 4 dagar samtidigt som min käre sambo var bortrest just denna veckan så jag var ensam i min sorg. Läkarna trodde inte att inflammationen och mitt ma hade något samband, men man kan inte låta bli att tänka så ändå.
Vet inte när vi orkar försöka igen, får vänta i två månader i alla fall. Just nu känns det som om livet har stannat till och att jag inte någonsin kommer att bli glad igen.
Vet ju att det kommer att vända, så jag väntar väl in det då....
Välkommen till mitt lilla krypin!
Jag är en tjej på 39 år som träffade min käre make för snart 12 år sedan. Tillsammans har vi tre pojkar - Anton född 2007, Elis född 2008 och lillkillen Olle född 2012. Till familjen hör även våra två älskade katter Viggo och Maja. För tre år sedan gifte vi oss och köpte hus under samma sommar. Sedan dess går den lilla fritiden som blir över till huset och trädgården.
För tillfället har jag inte så mycket tid över för fritidssysselsättningar, men så snart jag hinner så vill jag åter dreja, rida och träna. Kanske till hösten...
----------------------------------------------------------------------
Det där med att få barn verkar mer komplicerat än vad jag först hade trott. Har varit gravid två gånger sedan sommaren 2005 som slutade i ett mf och ett ma. Känner mig fortfarande ledsen, men vi är beredda att försöka igen i alla fall. Efter det senaste ma:t verkar det dock inte gå lika snabbt som de föregående gångerna att bli gravid, så jag kastas numera varje månad mellan hopp och förtvivlan.
Men... på midsommarafton plussade jag igen!
Nu tar vi en dag i taget och hoppas på att kotten vill stanna denna gången!
Texten nedan är mer ingående kring vad som hänt sedan jag började hänga här på fl, mest som terapi för mig själv...
---------------------------------------------------------------------------------------------
I början av juli 2005 blev jag gravid till vår stora lycka, men det slutade tyvärr i missfall i v6.
Den 12/9 testade jag positivt igen!! Jag är svindlande lycklig och kan knappt fatta det, och hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att gå bra denna gången.
11/9 var jag på vul och fick se hjärtat slå! * Lycka *
Tyckte dock att plutten var lite liten, men läkaren sade att att var ok.
25/10 satte jag mig på akuten pga av att jag hade så ont i njuren. Har haft njurbäcksinflammation tidigare och tänkte att det var bäst att fixa till en ev uvi eller njurb.infl. så att det inte påverkade den inneboende. Prover gjordes och jag hade en uppåtgående uvi (påväg till njuren). De tyckte dock att jag skulle till gyn också då jag hade lite gula flytningar som jag trodde berodde på uvi. Gjorde nytt vul och var glad för att få se hur mycket pyret hade växt. Detta byttes ut mot en total obeskrivlig sorg då det konstaterades pyret hade slutat växa några dagar efter det senaste vul:et. Jag hade ju inte fått ett endaste litet tecken på att det var något galet.
Sedan lades jag in och låg på sjukhus dels för att skrapas, dels för att få bukt med inflammationen som blev en njurbäcksinflammation som löpte amok. Låg inne 4 dagar samtidigt som min käre sambo var bortrest just denna veckan så jag var ensam i min sorg. Läkarna trodde inte att inflammationen och mitt ma hade något samband, men man kan inte låta bli att tänka så ändå.
Vet inte när vi orkar försöka igen, får vänta i två månader i alla fall. Just nu känns det som om livet har stannat till och att jag inte någonsin kommer att bli glad igen.
Vet ju att det kommer att vända, så jag väntar väl in det då....
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.