ÄD på KS/Huddinge tråd 6

Hej på er alla,

Här äts det mycket och sover mycket förutom på nätterna då man gärna är vaken. Han äter tills han kräks, gör era bebbar det också? Annars är allt superbra med oss förutom att man är rätt så trött förstås. På torsdag kommer mamma förbi och hjälper mig lite det blir skönt, maken börjar jobba på torsdag. Imorgon skall vi till bvc för inskrivning, vi skall gå i Kista på Mamma Mia, verkar superbra där. När man sedan åker dit kan man passa på att gå lite i centrum. Imorgon skall vi även till Ikea och kolla lite på extrasäng eller fåtölj som jag kan ha i arbetsrummet och sitta och amma där, jag somnar lätt ifrån om jag ammar i sängen och det gör Christian också. Han har under nätterna fått lite extra ersättning också.

Ha en underbar dag/kväll

Från en trött Bette

Vad häftigt, kan inte låta bli att tänka på dig hela tiden när jag ser bilden.Var jättenervöst när jag berättade för min mamma och jag blev otroligt överaskad av hennes reaktion. Hon utbrast vad kul, sånt var inte möjligt på hennes tid och hon var otroligt intresserad av hur det fungerade och tyckte det var en helt fantastisk chans jag fått! Nu har inte vi berättat för så många, svårt att veta hur pass öppen man ska vara om det hela. Men jag förstår om folk undrar vad ÄD är för något, hade knappt hört talas om det själv när läkaren nämnde det för mig.

Var jättenervöst när jag berättade för min mamma och jag blev otroligt överaskad av hennes reaktion. Hon utbrast vad kul, sånt var inte möjligt på hennes tid och hon var otroligt intresserad av hur det fungerade och tyckte det var en helt fantastisk chans jag fått! Nu har inte vi berättat för så många, svårt att veta hur pass öppen man ska vara om det hela. Men jag förstår om folk undrar vad ÄD är för något, hade knappt hört talas om det själv när läkaren nämnde det för mig.
[/citat]

Va skönt att din mamma reagerade så Ja det är lite svårt att veta vem man ska prata med och inte, samtidigt ska det ju inte vara någon hemlis för barnet när det väl är dags och då tycker vi att det känns bra om de närmaste vet om detta. Mina föräldrar är också jättestöttande, likaså min mans föräldrar. Vi har även några nära vänner som vet om detta och tycker att det är jättebra. Vi har ju gjort ivf:er i ett par år och blev gravida förra året och fick ett rätt sent MA så efter det så kom vi liksom "ut" om man säger så. Då hade vi hunnit berätta för ganska många att jag var gravid (var v.14) och även för en del att vi gjort ivf och försökt länge (visade sig att flera vi känner är i ungefär samma sits också). Har ni berättat för vänner också eller bara familj? Kram

Hej på er!

Tack för att ni tycker Adam är söt (eller, nåja- pojken här bredvid ). Jag tycker han är sötast i hela världen, men jag är inte så lite partisk Estra- härligt att du tänker på gamla skrutt-mig när du der den lilla sötnosen!

Villsågärna38- Vi har bara fått positiva reaktioner ang ÄD. Har berättat för familjen, närmaste släkt & närmaste vänner. Resten får Adam själv berätta för, om han vill. Den enda tråkiga reaktion jag fått var av en kompis (gift med makens bästa vän) som sa "känns inte det konstigt att du väntar barn med hjälp av någon annans ägg?" Svar: "Nej, om jag tyckte att det var konstigt hade vi aldrig gjort den här behandlingen...". När hon sa detta var hon själv gravid med deras 4:e barn. Dom har följt oss genom vår barnlöshet & kampen att få barn så det var sårande att höra henne säga så. Men, nu träffas vi & umgås med barnen (deras är ett par månader äldre). Vi bor nära varandra. Så det är gammalt vatten under broarna nu. Alla människor är inte lika empatiska helt enkelt.

Bette- det är valigt att bebisar kräks efter att dom ätit. Magmunnen är inte sluten så det kan skvimpa upp lite. Vissa reglerar på det här sättet också vad jag förtått, om de ätit lite för mkt. Adam har kräkts en del, men började rätt sent- sådär vid 2-3 månader. Det är vanligare att de börjar, som Christian, som pyttebebisar. Inget som är farligt & bebisen mår inte dåligt av det.

Pricken- jag försöker komma på flicknamn. På rak arm: Alice, Livia, Asta, Selma (hette min mormors mor), Siri.

Kram till er allihop!

Familjen vet och de närmsta vännerna vet om processen. Ex de på jobbet vet inget alls, de tror bara att jag gått och blivit väldigt sjukklig av mig då jag springer till läkaren hela hela tiden.Håller med! Sen tror jag det är vikigt att så tidigt som möjligt berätta för barnet. Men just nu känns det avlägset, ska först klara av 9 månader! men det är definitivt en jätteviktig fråga.

Så resonerar jag med. Känns bra att de närmsta vet om men hela världen behöver faktiskt inte veta utan det är upp till barnet att berätta om han/hon vill.

Håller helt med om jobbet, de vet inget om våra ivf:er tidigare heller där förrutom ett par av mina bästa vänner som även är mina kollegor. Ja de tycker nog att du är jättesjuklig, hi, hi Hoppas verkligen att det går vägen för er, klart det kommer att bli en liten bebbe Kram

Hi hi, jag skrev visst fel nyss, är inte alls 9 månader som jag ska klara av, är ju "bara" 6 månader kvar. Kan fortfarande inte fatta att det bor någon i min mage. Det syns ännu ingenting men det känns däremot, har inte mått så illa de senaste två veckorna men i morse var det dags igen att mata toan med lite frukost...

Vi har varit helt öppna till alla möjliga och det ända är positiva reaktioner. Folk är intresserade och vill veta mer och är så glada för vår skull och för oss känns det bra att vi har berättat.
På jobbet har vi båda fått otroligt stöd och det känns jättebra, och det skulle känts ännu bättre tror jag om det inte gått så bra att man kunde visa att man var ledsen.
Jag hoppas genom att vi är så öppna att vi kan hjälpa andra som inte kommit på tanken med äggdonation!!

Va roligt att höra att ni fått så positiv feedback och att ni försöker hjälpa andra. Jag tror att jag kommer att berätta för ännu fler om vi blir gravida igen och det går längre än 14 veckor iaf den gången. Det är ju jättebra om vi som gör ÄD kan inspirera andra och visa på ett alternativt sätt att få barn på. Är dock enormt glad att jag inte berättat på mitt jobb om våra problem tidigare då vi ju haft 3,5 års motgångar. En eller två misslyckanden hade jag kanske orkat med att folk hade vetat om på jobbet men vi har ju misslyckats med sex ivf:er och fått ett MA förrutom den vanliga besvikelsen vid mens så det är så många gånger under de här åren. Då har det varit oerhört skönt att ha en "frizon" där folk inte vetat om detta, inte tyckt synd om mig etc. Det hade jag aldrig orkat. Har haft mina underbara vänner och min familj till stöd där istället Men alla är vi olika, jätteglad för din skull att ni fått fint stöd på jobbet. Kram