laryngomalaci Nån mer?

Hej! har just idag själv "tagit reda" på att min dotter troligen har laryngomalaci. Detta då hon alltid har låtit så konstig då hon andats (vi har befarat astma, men det har egentligen inte låtit som det+ att det låtid mest vid inandning) Så nu var jag på youtube (egentligen ute efter att höra hur astma låter) och lyssnade på "stridor" som lät precis som hon och den vanligaste orsaken var då laryngomalaci, vi skall till läkaren på fredag på grund av att vi tycker hennes andning blivit så dåligt (inte hjälpt med astma mediciner) och att hon går upp så dåligt i vik och till och med går ner+ att det nu börjat visa sig på längden.. Hon har alltid haft eksem därav har man som självklart trott astma vilket vi nu då hoppas att hon inte har också..

Hur debuterade det hos er? när? hur låter det? lider han av det? går upp bra i vikt?

hon har även komjölksallergi.

hej,
har också en pojke som "hade" laryngomalaci får man väl säga. Det började när han var runt 4 veckor, att jag tyckte han lät konstigt när han sov. Han kkunde heller inte amma eller dricka flaska utan kämpade då hela tiden för att få luft. Som värst var det när han var 6 veckor. Han låg på rygg och sov och väckte sig själv varannan minut för att han inte fick luft. Het hopplöst. Han snarkade så mycket så att det inte gick att sova ens med öronproppar och kuddar över huvudet.
Jag var förtvivlad för jag tyckte inte det var normalt, men alla på BVC och i omgivningen försökte övertyga mig om att bebisar låter. Fan heller. Jag insåg det när jag träffade lika gamla bebisar som sov och ammade ljudlöst!
Så vid 6 veckor åkte vi till akuten med honom. Blev inlagda i 2 dygn för undersökningar och han fick ligga med syremättningsmätare och under övervakning. Sen fastslog man laryngomalaci, fast en ganska lindrig variant sa läkaren.

Den information vi fick var att det kunde ta upp till et tår att växa bort, men att det nästan alltid växer bort av sig själv. Det beror ju på att brosken (tror jag) som håller luftrören i halsen raka, är för outvecklad. Därför sjunker lufrören ihop vid inandning, när barnet sover eller är avslappnat. Eftersom det då är ett annat nervkontrollsystem inkoppat än vid vakenhet/aktivitet. Så det brukar ju höras när de sover.
Det läkaren sa till oss var bara att vi skulle hålla koll på att han växte ordentligt. För växer de inte bra, betyder de att de inte kan äta tillräckligt, dvs att laryngomalacin förstör ammandes för mycket. Och då kan man behöva göra ett ingrepp. Men det verkar vara ovanligt.

Det som hjälpte var att lägga honom på mage när han sov. Jag vet att det inte rekommenderas, så jag kan ju inte rekommendera det egentligen. Men jag gjorde det dagtid när jag var vaken och han sov. Då andades han problemfritt. Antagligen för att luftvägarna hålls automatiskt raka när huvudet vrids till skillnad från om de sover i ryggläge med kudde då hakan lätt faller ner.

om du vill får du gärna gå in på min blogg ungaforaldrar.blogspot.com där har jag som första inlägg lagt ut ljud på Inez både då hon sover och är vaken där man hör andningen väl.

här började det strax före 2 månader alltid i samband med maten (flaska, då hon redan från BB i stort sätt vägrade amma) sen har det bara blivit värre, hon börja snarka då hon sov och nu låter hon jämt på dagen också. vikt uppgången har bara blivit sämre och sämre (hon stannar aldrig på en SD kurva utan fortsätter ner och ner dessutom har det börjat ta stryk med längden nu också) Inez sover alltid på mage nu när hon lärt sig lägga sig så själv.

oh jag har aldrig ens tänkt på att golla på youtube på detta. Jag hade nästan glömt bort hur hemskt det lät, och nu minns jag. Usch. Jag minns vilken panik jag hade men blev väldigt lugn när läkaren förtydligade att det inte fanns någon risk för att han skulle sluta andas....något jag alltid befarade.

Vill bara säga till TS att det behöver inte ta så lång tid för det att försvinna. Vår son var som värst runt 6 veckor, men sedan avtog det och redan vid 3-4 månader var det i princip borta.

hahah, nej det har dröjt över ett halvt år innan jag kom att tänka på youtube. Det konstiga är ju att vi inte för så länge sedan var på öron näsa hals och undersökte med fiberoptik i Inez näsa, svalj och stämband.. och han som gjorde det sa att det inte var nå fel. vi fick föra det på grund av att hon har haft på cyanos (blir blå runt munnen) attacker och apneèr (tvär slutar att andas). men nu skall jag kräva en ordäntlig utredning eftersom hon inte går upp och växer som hon skall.

skumt att han tyckte det såg bra ut då. Så ni har inte fått diagnosen av läkaren alltså? Kanske är det någon annan kompikation med eller? Min son hade aldrig direkta apneer, men sjönk ibland ner toll 70% i syresättning, vilket de absolut inte skall göra.
Jag tycker det låter bra med en ordentig utredning. För de vi fick veta är just att man ska hålla koll på tillväxten.

ja det kan jag ju tycka! nej vi har fått prova astma mediciner som inte hjälp osv och nu i kväll hittade jag själv detta med laryngomalaci. Vi skall till läkaren på fredag igen på grund av att vi ringde dit i torsdag för att hennes andningsljud blivit värre och vi märker att hon mår dåligt + att hon avviker mer och mer på tillväxtkurvorna från bvc. hon har inte haft nå mer apneér i alla fall och inte blivit cyanotisk (vad vi sett, nu sover hon alltid ute i vagnen och förr när det hände så var det då hon sov på dagen, men då låg hon inne). vi får väl se hur det blir om det är något mer som är orsak eller nå, läkarna brukar ju inte vara så förtjusta i att man stoppar diagnosen i handen på dem!!

nä, de uppskattar inte alltid det. Men jag tycker det är viktigt att så på sig mot läkarna! Och det är alltid bra att vara påläst och ifrågasätta allt de gör. När vi kom in till akuten så ville de ge min son adrenalin att andas för att se om det hjälpte. När jag frågade varför, och exakt hur det skulle hjälpa så blev hon lite ställd och sa bara att det kanske kunde lindra temporärt. Då undrade jag varför de skulle ge det precis innan läkaren eventuellt kom förbi (det var en sköterska jag pratade med). För om det temporärt underlättar, då kan ju inte läkaren se hur han egentligen andas. Och jag visste ju att det inte var någon fara att han slutade andas..... När jag sa så blev hon alldeles ställd. Men jag stod på mig, för jag ville inte att läkaren skulle se honom påverkad av något, då han inte led akut av andningen, utan få undersöka honom i hans naturliga tillstånd. Samma sak hände när vi var inlagda. Då ifrågasatte jag hur de skulle kolla om andningen blev bättre av adrenalinet. För testar man något måste de ju göra mätningar innan, under tiden och efter tyckte jag. Men då blev hon återigen ställd och sa att det visste hon inte riktigt. Irriterande värre tyckte jag som var riktigt uppriven och ledsen över att behöva se min 6 veckors son ligga på en kall brits med slangar och grejer.

Så man ska alltid ifrågasätta och ställa frågor. Man måste tänka på sig själv och inte hur man framstår för dem, för de möter så många och kanske är stressade. Så det är bra att kräva!!

ja självklart, den här gången nu då vi har lite mer kött på benen tänker vi inte ge med oss. Det är ju typiskt att dem gör som i ditt fall, de vanligaste är väl att de skulle vara astma eller liknande och då hjälper ju adrenalin bra, det är väl standard åtgärden vid andnings problem. Men man kan ju tycka att de skall höra skillnaden för vad jag har hört nu så låter ju inte astma och laryngomalaci ens likt!