laryngomalaci Nån mer?
hej,
har också en pojke som "hade" laryngomalaci får man väl säga. Det började när han var runt 4 veckor, att jag tyckte han lät konstigt när han sov. Han kkunde heller inte amma eller dricka flaska utan kämpade då hela tiden för att få luft. Som värst var det när han var 6 veckor. Han låg på rygg och sov och väckte sig själv varannan minut för att han inte fick luft. Het hopplöst. Han snarkade så mycket så att det inte gick att sova ens med öronproppar och kuddar över huvudet.
Jag var förtvivlad för jag tyckte inte det var normalt, men alla på BVC och i omgivningen försökte övertyga mig om att bebisar låter. Fan heller. Jag insåg det när jag träffade lika gamla bebisar som sov och ammade ljudlöst!
Så vid 6 veckor åkte vi till akuten med honom. Blev inlagda i 2 dygn för undersökningar och han fick ligga med syremättningsmätare och under övervakning. Sen fastslog man laryngomalaci, fast en ganska lindrig variant sa läkaren.
Den information vi fick var att det kunde ta upp till et tår att växa bort, men att det nästan alltid växer bort av sig själv. Det beror ju på att brosken (tror jag) som håller luftrören i halsen raka, är för outvecklad. Därför sjunker lufrören ihop vid inandning, när barnet sover eller är avslappnat. Eftersom det då är ett annat nervkontrollsystem inkoppat än vid vakenhet/aktivitet. Så det brukar ju höras när de sover.
Det läkaren sa till oss var bara att vi skulle hålla koll på att han växte ordentligt. För växer de inte bra, betyder de att de inte kan äta tillräckligt, dvs att laryngomalacin förstör ammandes för mycket. Och då kan man behöva göra ett ingrepp. Men det verkar vara ovanligt.
Det som hjälpte var att lägga honom på mage när han sov. Jag vet att det inte rekommenderas, så jag kan ju inte rekommendera det egentligen. Men jag gjorde det dagtid när jag var vaken och han sov. Då andades han problemfritt. Antagligen för att luftvägarna hålls automatiskt raka när huvudet vrids till skillnad från om de sover i ryggläge med kudde då hakan lätt faller ner.