Ska man ha sex för "husfridens" skull??

Jag skulle inte sura men jag blir definitivt sårad om jag mer än en gång blir nekad sex. Hur ofta har ni sex då?

Jag skulle aldrig "ställa upp för husfridens skull", dvs jag skulle aldrig ställa upp om han surade efteråt eller om han krävde det. Däremot händer det att jag ställer upp på att ha sex för hans skull även om jag inte direkt är sugen själv, även om jag aldrig skulle använda orden "ställa upp". Det handlar inte om att göra något för att undvika att han blir sur utan för att jag vill göra det för honom. Han har ett större sexbehov än mig och han blir glad av sex, därför vill jag ge det till honom och vanligtvis brukar jag även komma igång efter en stund. Det är knappast något otrevligt, tvärtom.

Fast i vårt fall så är det just penetrerande samlag min sambo vill ha för att bli tillfredsställd. Han vet ju att jag bara ställer upp eftersom jag gjort klart att jag inte har nån lust och heller inte blir upphetsad...men han tar inte till sig det utan tycker då att vi kan använda glidmedel om jag inte blir tillräckligt våt. Han ser alltså inte sambandet mellan bristen på lust=inte våt. Det klart jag jag vill göra honom glad, det är ju därför jag ändå har sex trots avsaknad av lust! Däremot skulle jag själv inte vilja att han tillfredsställer mig om han själv inte känner lust, då gör jag det hellre själv. Att inte känna sexlust betyder ju inte att man inte kan bekräfta varann på andra sätt!Min sambo är nog lite som du då....han har svårt, eller vill inte, fixa orgasmen på egen hand. Dessvärre blir min sambo oerhört sårad och kan därför inte ta ett nej mitt i.....han tror liksom inte att jag verkligen inte kommer igång utan tror att trägen vinner.

hejs ts..
min man är oxå sån o jag har faktist sex med han till o från då jag inte har någon lust som helst..men gör det för att slippa allt tjat o bråk om det ena o det andra..
skulle jag vända ryggen till o somna om skulle han oxå bli sur o grinig o då är han det en hel dag..sen försöker han senare på kvällen o då brukar jag ge mej o så har vi sex fast jag inte är sugen..o så blir allt bra..

vet att det är sjukt..men i mina tankar finns det som är bra mellan oss, att jag älskar han o inte vill förlora han..vi har barn ihop o det är han jag vill begravas brevid..most of the time är han hur gullig o snäll som helst, men sen kommer dom stunderan då jag haft en stressig dag o han vill ha sex men inte jag o det slutar med att det är han som får som han vill!!!

Håller helt och fullt på att man inte ska ha sex om man inte har lust,ingen frisk människa tjatar till sig sex.

Jag förstår inte varför folk med hög sexdrift utmålas som skurkar. Det är nästan som det är otillåtet att ha det som ett personligt krav på ett förhållande. Om ett par har såpass olika drifter så kanske dessa inte borde vara tillsammans, det är varken den ena eller andras fel. Det är helt enkelt ytterligare en sak i listan med punkter man måste vara kompatibla på.

Nej, jag tycker inte heller att man ska ha sex om man inte vill, men jag tycker att man är skyldig att ta ansvar för det gemensamma sexlivet. Det är ju inte bara din man som ska ta initiativet till sex utan du måste ju också göra det.

Min undran är, om du inte vill ha sex på morgonen, försöker du då hitta lusten att ha sex någon annan tidpunkt på dagen?
Om du inte tar ansvar för ert sexliv, och försöker hitta stunderna då du vill ha sex, utan bara säger nej, så kan jag förstå att din man blir ledsen (vilket kanske kommer ut som surhet). För hur roligt är det att bli nobbad hela tiden?

Sen håller jag med Soul om att man faktiskt kan ha sex med sin partner utan att vara supersugen från början, för att det är något man vill göra, utan att för den skull göra det för "husfriden".

Man ska aldrig göra saker man inte vill. Sårar det andra så gör det, men vill man inte så vill man inte. Så enkelt är det.

Har inte läst hela tråden, men är det ingen som har problem åt andra hållet?
Jag är tjej och vill ha mkt mer sex än min sambo, har varit tillsammans i sju år och så har det alltid varit mellan oss.

Men jag har också en tanke om att jag eg vill ha kärleksbevis/ömhetsbevis, det är inte alltid kroppen spritter av kåthet, utan mera att jag vill ha hans odelade uppmärksamhet och att han ska ta på mig liksom.
Vi tar i varann och kramas annars också men inte riktigt på ett "sexuellt" sätt...blir ju så när man varit tillsammans länge också, man kan ju inte gå runt o klämma varann på rumpan hela dagarna
Men det känns ändå som ett problem att han sällan visar att han vill, och att det blir oftast samma tid på veckan och dygnet (söndag morgon), och ca 2-3 ggr i månaden.

Ibland tänker jag också så faktiskt - att man måse ha någorlunda samma behov av sex för att passa ihop och att det inte är någons fel när det inte stämmer.

Jag tror att min man skulle vilja ha sex varje dag om han fick. Själv har jag ganska sällan lust att ha sex på vardagar eftersom jag känner mig trött efter jobbet. Sedan har jag som sagt svårt att ha sex dagarna innan mens (nåt slags pms-symtom som gör att jag känner nästan obehag av kroppskontakt överhuvudtaget). Detta innebär att vi har sex ganska oregelbundet - ibland går det länge mellan gångerna och vissa helger har vi sex flera gånger. Men det är hela tiden MITT behov som styr, vilke väl känns jobbigt för min man.

Samtidigt bär det ju emot att göra nåt mot ens vilja! Det är INTE som att klippa gräset eller dammsuga - jag kan lova att vid de tillfällen som min man vill ha sex och inte jag så hade jag tusen gånger hellre städat hela huset än haft sex! Det är svårt att "ställa upp" när det gäller en sådan känslomässig sak som sex.

Efter att ha läst alla svar i tråden så är jag nog lite inne på att jag måste gå min man lite mer till mötes - inte ha sex fullt ut om jag inte har lust, men ha sex på andra sätt..Men sen tycker jag fortfarande att han är grymt löjlig när han surar en hel dag över detta, han måste kunna ta ett nej utan att ge min dåligt samvete. Så mitt förslag till kompromiss är att vara lite mer respekterande mot att han har större sexbehov, men då får han också acceptera att det blir det nej någon gång så får han ta det som en man och lägga av att sura.

Nar jag var 14 hade jag en pojkvan som var likadan.

Anonym (vill ej) skrev 2009-05-25 20:42:47 följande:

Tycker att din slutsats här är klockren, ni får ta lite mer hänsyn till varandra och varandras behov, du genom att ta lite större roll i ert sexliv, och han genom att fatta att man inte kan sura sig till saker, där håller jag till fullo med dig, om att han är barnslig, trots att jag varit en av dem i tråden som talat väl om sexella handlingar för "husfridens" skull.

Varför ha sex öht om man inte VILL eller har LUST, så himla larvigt att börja kompromissa om sex. Vill man inte VILL MAN INTE. Har ni olika sexlust, trist! Men då får ni inse fakta att ni har ett problem, inte börja deala om sex. Inte klokt!!!!!

"Vi får inse fakta att vi har ett problem" - ja. Det är ju just det vi har insett. Hur tycker du vi ska lösa det så att båda blir nöjda då? Eller menar du att vi ska separera?

Anonym (vill ej) skrev 2009-05-25 20:42:47 följande:

Det här var ju en klockren lösning som sagt! Lycka till!

Jag är så glad och tacksam över att jag inte har det så som många beskriver. Här ställs det inte upp med varken penetrerande samlag, runkningar, blowjobs eller nåt annat om känslan inte är där (från början).

Pga medicinering så har all min sexlust försvunnit (jag gör ingenting på egen hand eller) och det är ett halvår sen vi hade ett halvtaskig samlag och ett år sen vi hade ett nåt så när okej samlag. Dvs två på ett år som inte inte ens var himlastormande sköna.

Tack och lov så accepterar min man detta utan att knota, han tar hand om det själv. Han vet att det inte är för evigt utan att vi k ommer att få det som det var förr och det räcker för honom. För 1-2 år är ingenting när man tänker på hela livet tillsammans (50-60år)

TS, jag tycker din man är barnslig som surar. Sånt gör barn, vuxna försöker diskutera fram en lösning istället.

Om det är okej med dig så ge honom ett handjobb eller ett blowjob MEN bara om det inte ger dig obehagskänslor!

Anonym (älskad) skrev 2009-06-05 10:20:51 följande:

Vi hade också en ganska lång period (pga hälsoskäl) och den gick över som tur är. Men det gäller att den "drabbade" (jag i detta fall) är helt medveten om att det inte är honom det är fel på och att det är tillfälligt. I svaga stunder var jag extremt nära på att göra slut, det som räddade mig från att göra det var att hon var uppenbarligen lika ledsen som jag var över att hon inte ville/kunde. Sex är för mig en alldeles för viktig del i ett förhållande - det är en grundförutsättning för att det andra ska spela någon roll över huvud taget. Men som sagt, för att komma igenom det var det viktigt för mig att veta VAD saken berodde på så att jag kunde se ett slut.

Min man har pressat mig till sex länge och det har tagit bort min sexlust helt. Vi har barn och hus osv. Jag vill inte separera och förstöra barnens hem. Vi kom överens igår att han köper mig en ny Gucci väska så ställer jag upp en gång i veckan till årsskiftet. Efter det får det bli en ny belöning för mig. Helt galet men jag vill inte att barnen lider för gubbens sexbehov.

Jag har haft tur i relationslotteriet att jag har förmånen att ha en mycket
attraktiv man. Långt över mitt eget "marknadsvärde"

Har inte jag sex med honom kommer någon annan att ha det.
Så enkelt är det.  Samt, han jobbar i en kvinnodominerad branch.

Så enkelt är det ibland.

Man får såklart neka om man absolut inte pallar eller vill men jag är också av åsikten att man i en relation behöver uppfylla varandras behov någorlunda eller iaf mötas halvvägs. Är ofta jag har sex fast jag är trött eller inte kåt från början men vet ju att jag blir. Vet ju dessutom att om man kommer ur vanan att ha sex blir lusten ännu mindre över tid. Och med det sagt vill jag tillägga att man såklart inte får sura som en bebis om man inte får ligga, ligger man för att undvika sura miner blir det såklart ångestfyllt och väldigt osexigt.