Pladderbebisarna Del 7

Haha, just det, ajaj säger Vincent också och hötter med pekfingret. Man märker verkligen vad det är man säger mest av här hemma: ajaj, tack tack och nej. För nej säger han också och skakar på huvudet. Han visar väldigt tydligt när han inte vill nåt, maken till frenetiskt huvudskakande får man leta efter.

Ha ha ha!

Hanna: Du behöver inte ha dåligt samvete. Ibland kommer vi knappt utanför dörren, och då är jag inte ens höggravid som du är!
Jag tycker det är mysigt att bara gå och handla med barnen, låta båda gå i sin egen takt och göra lite vad de vill. Hoppa i vattenpölar eller titta på buskar eller vad de nu vill. Det behöver inte vara så avancerat.
Kan du inte fylla en balja med vatten och låta Måns plaska i?

Era förslag är kanon (förutom ÖF som inte finns i närheten o inget alternativ nu).. men som höggravid är det inga alternativ känner jag... åka ensam till badhuset med M i detta tillstånd lockar tyvärr inte alls men annars bra idéer...

Lurk... jo vatten leker vi med varje dag, antingen i balja el att han står o pillar vid vasken o grejjar

Nä förlåt mitt gnäll... är bara så trött på att inte kunna vara en "riktig" mamma nu... allt i Måns höjd är nämligen apjobbigt...

Hanna:

Har väl varken kroppen eller orken för en massa aktiviteter jag heller. Typ alltid.
Men vi leker här hemma ... ibland åker vi lite pulka innan vi går in å lagar middag. Sen lagar vi mat tillsammans .. Jordan får hjälpa till. Sen äter vi å sen blir det lek. Just nu är bollar det roligaste att leka med .... vi leker lite jagalekar, han tjuter av skratt av sånt. Sen blir det ev. ett bad .... å ja sen somnar han.

På helgerna så är vi mycket hemma med. Har inte ork till så mycket mer. Vi läser lite bok, leker med bollar, lagar mat, ute en sväng, får kanske lite besök, åker nånstans. Inga badhus eller buspalats ännu här. Lääääääääääääääängtar till hösten, å vintern ... å hela resten av mitt liv sen!

På tal om att göra saker med barnen. Jag behövde dammsuga undan lite hundhår här hemma, då satte sig Alex på dammsugaren och läste en bok, så jag fick dra han runt. Efter en stund la han bort boken och la sig på mage på dammsugaren med armar och ben rakt ut och lät, vet inte om han lekte flygplan kanske?

Men Hanna, jag tog upp just den här frågan på en föräldraföreläsning jag var på för ett tag sedan, som förskolan hade anordnat. Och vi kom fram till att dagens föräldrar är så mycket mer inriktade på att aktivt leka med barnen. Vi fick ju hänga med våra föräldrar och de lekte inte så mycket aktivt med oss och vi har ju inte fått några men. Om Måns får vara med när du grejar, hänger tvätt, plockar ur diskmaskinen osv är det nog lika roligt för honom. Jag tror att vi är så lekfokuserade för att vi har ont om tid för barnen och verkligen vill ha kvalitetstid när vi väl är med dem. Men du har ju massa tid för honom och om du så inte orkar mer än ligga på soffan så kan du ju läsa en bok samtidigt, eller sjunga osv.

Jag försöker fortfarande leka en hel del med barnen och läsa och aktivt vara förälder, men ibland finns det ingen tid för det, men så länge barnen får vara med verkar de vara nöjda. Och du är ju inte gravid för evigt, så försök göra vad du kan nu, så får du ta igen det aktiva när Ylva är född och har blivit några månader.

JÖSSES, vilken utläggning!

Ja det är inte alls kul när sånt där hemskt inträffar..... Man blir aldrig hel igen..

Angiee..berätta om huset....

blir det dyrt?

jaz

Nu är pku avklarat och ok stämpel i rumpan av farbror doktorn!

Måste säga att jag ändå tycker att allt fungerar mycket bättre än väntat än så länge. Nora tar det bra och är glad och hjälpsam, var lite bekymrad med amningen för jag har lite småont nu men det ska bara kureras och nu är nappen redan inpetad... Så underbar liten kille här och jag upplever det inte så jobbigt som man gjorde första vändan. Allt tog mycket hårdare på mig då men jag tror att detta med en humoristisk förlossning gör att man har klacksparken framme på ett helt annat sätt. Tror nog att det kommer bli jättejobbigt sen när man är hemma själv på dagarna men samtidigt så har man förhoppningsvis kommit in i rutiner då men mina skräcksyner har jag kunnat peta ur hågen iaf.