Dotern har alltid varit svår med kött, hon vet inte hur hon ska tuga riktigt, förrän nyligen då hpn börjadeäta fläskfile, efetr över 3 års träning! Hon tror attd te är kyckling, även om jag säger att dte är grisköttt, så säger hon: "nej, det är kyckling", och så trycker hon i sig det. På dagis, skrev jag det i deras brev, att hon inte klarar av kött, då hon troligen minnsa ttat vi försökte lära heen,men hon fick det i halsne och vi fick slänga henen uppoch ner varj gång. Iaf tils vi tig en paus med kötet, och började vid 2 års ålder igen, liet smått då och då.
De försökte först, men hon spottade och frsätepå dagis. De skärde i minimala bitar, hon vägrade äta fortfarnde.skött undan köttet, trotts att de sa att hon måste smaka 1 bit. De frågade mig vrför tillslut. FIck förklara hele hennes sjukdosmhistoria, att hon som 15 månader började med mos, och sen fick lver till attäta rriskorns om ja delade i 3 delar och ökade så bit för bit. Då lätt de henne vara angående köttet. Idag är de inte reikigt liak hårda. De låter henne bara äta potatisen och grönsakerna om det serveras en köttbit. FÖr de har förstått att det ligger mentalt i hennes skalle, och man inte kan tvinga henne. Hon kunde inte forsat tänderna förrän hon var 2 år, då hon accosierade dema med att jag stoppade fingrarna i henens hals för att få upp allt slem som gjorde att honinte fick luft.
Hon började hulka bara man borstade de främre tänderna.
Tillslut beställde de kött i pastoriesead form(totalt söndermald), för att hon skule få äta det. Hon åt det.
LIkadant har de gjort med min son som hade lite svårt med klumpar i maten, han fick den där specialmaten.
Nu äter båda glatt. Så de har lagt en matvägrade bredvid sonen, som alltid är den som inte lekermed maten och äter i mängder. För de hoppas att hon ska ta efter sonens skick.