Dominans, 24/7 och TPE

Men det är klart att det finns möjlighet att ställa frågor i den också. (om du har några som inte nödvändigtvis rör TPE och 24/7) Vi ÄLSKAR att prata, analysera och plocka isär!

Calliphora - men han är perfekt. Förutom att han dumpade mig då. Fast nu vill han ha mig tillbaka.
Han vill tydligen både ha kvar kakan och äta den.

Cuthalion - kan ju bara svara på hur det är för mig och du kommer säkert få ett mer välutvecklat svar av någon annan.

Jag har hårda gränser och mjuka gränser.
Mina hårda gränser är fasta, rubbar inte på dem. Om jag inte vill göra en sak och det är en hård gräns så kommer jag inte göra det.
Eftersom all bdsm bygger till hundra procent på tillit så passeras inte mina hårda gränser. Skulle någon gå över dem är det ett övergrepp. Det är absolut inte okej.

Mina mjuka gränser är saker som jag inte gillar och helst inte skulle vilja göra men ändå gör ibland.
Saker som är okej som straff när jag gjort något fel. Saker som gör för att min kille (som nu dumpade mig, idiot!) älskar det.

Du har kanske också såna saker. De flesta människor har det.
Skillnaden är att i mitt förhållande (som nu inte längre finns, men jag är inte bitter) används de sakerna emot mig.
Men, eftersom jag har godkänt det så händer det ibland och det är helt okej.

Istället för, som det brukar gå till, att man frågar varandra i sängen om en sak är okej och att det känns bra så vet han vad jag älskar och inte älskar och vad jag absolut inte vill göra.
Det gör att vi kan köra på utan avbrott.

Vet inte om du blev så mycket klokare men förhoppningsvis lite =)

Som bondage sa, frågor är ju välkomna där med.

Det där är också en bra fråga, och som kan vara lite svår att förklara på ett bra sätt (tycker i alla fall jag), för hur i hela världen kan man frivilligt utsätta sig för sådant man inte tycker om?

Som jag ser det handlar det om att fokus flyttas från sig själv och vad man själv vill till att lyda den dominantas vilja. Det är inte alla som trivs så, många har - som jess beskrev - mjuka och hårda gränser. Men så som jag lever så har min vilja att kontrollera de gränserna försvunnit iom att förtroendet och tilliten för min man vuxit så starkt att de inte längre behövs.

Tack för svaren . Jag vet dock inte om jag blev så mycket klokare .

Även om ni säger OK till en grej så borde era män veta att ni absolut inte gillar det och då borde det vara ett "big no-no" att göra ifall de älskar er. För dem man älskar vill man ju väl . . . Fast ändå så är det ju bestraffningar etc som ni vill ha (hrm, missförstå mig rätt där) så då gör de ju ändå inget som ni inte vill. Hjälp vilket kaos det blir i min hjärna att försöka förstå!

Å andra sidan kanske det är det som skiljer ett dominansförhållande mot ett "vanligt" och att det är därför som jag varken förstår till fullo eller behöver förstå till fullo

Jag må vara skvatt galen, men jag har iaf gett min tillåtelse att min master får göra vad som helst så länge han inte skadar mig fysiskt permanent. Vi får väl diskutera vad det innebär, men jag känner mig säker på att det är det jag vill.

Det kommer innebära saker som jag ABSOLUT inte vill. Saker som tangerar viss toa tex (wet är jag ok med men inte annat), som verkligen får det att gå runt i huvudet när jag inte är kåt för det är saker jag INTE vill. Samtidigt, så den upphetsning jag ser hos honom, gör att i stunden så spelar inte vad jag "absolut" inte vill någon roll längre. Därför vill jag inte ha grönt el rött där, just för kicken att känna att det inte finns någon gräns förutom att skada min kropp på något sätt (huden är en sak, rödsmiskad är helt ok), där är största frågan nu om scat tex kan skada permanent eller vara direkt farligt, men det är sånt vi tar reda på i god tid innan. Han vet iaf att jag är gränslös gentemot honom nu, och jag vill så gärna detta.

Jag önskar dock att det fanns några garantier, men det handlar om människor och situationer och gör således inte det. Prata prata och så tillit antar jag. Magkänsla.

Dock kommer vi använda rött/grönt ett tag till, för han vill etablera relationen mer först så att inte den skadas i grunden pga något förhastat baserat på lust.

Men hursomhelst så har jag helt blivit en annan, mer avslappnad, tryggare person på det konstigaste sätt i världen, hade ALDRIG kunnat räkna ut detta.. helt allvarligt. Andra kanske vet från de är unga, men jag har bara vetat små små ledtrådar men inget om det stora hela.

Tacksam att jag fått det nu! / Lycklig "vemärjagnu" :)

Hm, om jag försöker så här då... *tänker frenetiskt*

Gränserna är ju vanligen fysiska "jag vill inte bli utsatt för wet" eller "jag vill inte ta satsen i munnen" (vilket var en nono för mig när jag träffade min man). Det som skapat förändringen är att man går från det fysiska till det mentala. Om jag nu söker en relation där jag inte har makten att bestämma alls, varför ska jag bestämma över vad han får och inte får göra? Kan vi verkligen tala om en total maktförskjutning då?

Den gången jag insåg att han tänkte spruta i munnen på mig upplevde jag både en känsla av nära på panik vid tanken på att behöva göra det, och en enorm rädsla för att han kanske inte skulle fullfölja sina intentioner. Hade han avbrutit för att han såg att jag tyckte det var (fruktansvärt) jobbigt hade jag känt mig totalt misslyckad. Hans njutning låg vid det tillfället i att se hur jag underkastade mig hans vilja och min njutning låg i att underkasta mig honom och ge honom det han vill ha.

Det är nog svårt att förstå fullt ut när man inte alls har den läggningen, men det är alltid roligt när någon försöker. I alla fall jag uppskattar enormt mycket när man möter andra som försöker förstå och även om de inte lyckas i alla fall respekterar valen man gjort.

Cuthalion - ibland tycker jag med att det är svårt att förstå varför. När jag har en osexuell period tycker jag att jag är dum i huvudet som gör saker som jag egentligen inte vill.
Men grejen är att jag mår bra av det.

Den man älskar vill man göra stolt. Man vill få den man älskar att må bra.

Jag tänder på att lyda, tvång och förnedring.
Att göra en sak som jag inte tycker om för att Han vill att jag ska göra det tänder mig något fruktansvärt.
Sen fortsätter det. Han blir kåt av att förnedra mig och jag blir ännu kåtare när jag märker att Han blir kåt av det.
När jag väl kommer in i ett kåtrus spelar mina gränser inte så stor roll (utom mina hårda, de är alltid där) och Han får göra vad Han vill.
Jag älskar det och tigger och ber om mera.

Han skulle aldrig skada mig. Han bygger upp mig istället.

(sorry att det lät som en dålig sexnovell där ett tag)

vad som skiljer är syftet.

skulle min man göra något som jag verkligen inte tycker om av tanklöshet, ren och skär illvilja eller helt utan anledning skulle jag uppfatta det som kränkande och förmodligen säga upp bekantskapen med honom omgående.

skulle han däremot utsätta mig för precis samma sak men ha en bra anledning är det en helt annan sak. anledningen kan vara rent praktisk/logisk, eller så kan det vara att han vill framkalla/förstärka min känsla av underkastelse eller helt enkelt att han själv vill något. det finns iaf alltid en avsikt, vi har samma mål men ibland kan jag inte nå målet utan hans hjälp och även om det kan vara så att jag inte tycker om det medel han väljer för att nå ändamålet så har jag hittills alltid varit nöjd med resultatet.

kanske lite krångligt men det viktiga är inte vad man gör rent fysiskt utan vad som händer känslomässigt. jag har aldrig haft några konkreta gränser med maken; "du får inte göra ditt & datt" stoppord el dyl, däremot har jag en mycket tydlig gräns som aldrig uttalats och den är: om han någonsin gör något som jag mår dåligt av på något sätt så är det slut mellan oss.

Tror jag förstår vad ni menar även om det är helt emot min syn på ett kärleksfullt förhållande. Eller inte synen på ett kärleksfullt förhållande i sig utan mer att jag själv inte skulle kunna uppfatta handlingarna som kärleksfulla om de var riktade mot just mig. Men skillnaden är väl att har man en viss läggning så blir vissa saker självklara som andra tittar förundrat på och det låter inte som att någon av er lever i ett kärlekslöst förhållande .

Ytterligare en fråga som jag har grubblat på är ifall ni kan avsäga er rollen när ni vill. Alltså inte "Idag känner jag inte för det här" utan ifall ni vaknar en dag och känner att "Nu vill inte jag fortsätta med den här typen av liv", kan ni då avsluta just den delen?

Självklart förstår jag att det kan bli problem att hålla ihop ifall man har helt olika behov och läggningar men det jag syftar på är ifall ni en dag kan besluta att mannen (i det här fallet) inte får "dominera" er mer?

Cuthalion - Precis, det är ju det att vi fungerar olika, och har olika behov. Det ena är ju inte mer rätt än det andra.

Du frågar om vi kan avsäga oss rollen. Nu kan jag ju bara tala för mig själv men den fördelning vi har den gäller hela tiden. Och för mig är det viktigt att det är så, han får inte falla till föga bara för att jag har en dålig dag, det får mig faktiskt bara stressad. Tryggheten ligger i att han vidhåller sin makt oavsett vad jag känner för stunden.

Sen tar han givetvis viss hänsyn till mig, han vill ju inte skada mig och det gäller både fysiskt och psykiskt. Märker han att något han gör påverkar mig på ett negativt sätt tar han reda på vad som är fel.

Skulle jag komma en dag och tala om att jag vill upphöra med dominansdelen av vårt liv skulle vi ha en relationskris som heter duga. Det är inget jag känner att jag kan göra, jag har gjort mitt val en gång - jag gav honom makten över mitt liv, det tar jag inte tillbaka hur som helst. Men jag tror inte det vore osannolikt att vi gemensamt skulle komma fram till att ändå leva tillsammans men utan dominansen om vi en dag hamnade i en situation där en av oss vill avbryta dominansbiten. Det är alltså om han väljer att låta mig få tillbaka makten så att säga. Jag kan inte ta den ifrån honom, med mindre att jag lämnar relationen helt.

jag har naturligtvis möjlighet att närsomhelst avbryta hela relationen men vet faktiskt inte om maken och jag skulle kunna fortsätta vår relation om jag av någon konstig anledning bara inte skulle vilja vara slavinna längre men ändå ha honom. när vi var på väg att bli tillsammans för många herrans år sedan förklarade han att han bara kunde tänka sig en enda form av kärleksrelation och att det var TPE, annars var det inte intressant. numera när vi har en flock ungar att ta ansvar för, en så lång gemensam historia ochså stor del av våra liv sammanflätade skulle det kansk gå omvärdera och försöka men jag tvivlar på att det skulle lyckas.

det verkar fö helt osannolikt, jag är som jag är och att jag helt plötsligt skulle ändra läggning och personlighet på ett sådant sätt tror jag inte på. däremot skulle det kanske kunna hända att känslorna för maken försvann och jag istället ville leva ensam eller med en annan dominant man och då skulle jag göra det istället.

ang vad som är kärleksfullt och inte så handlar det som sagt inte så mycket om VAD som görs utan HUR det görs, om små nyanser, makens förmåga att alltid tolka mina reaktioner och anpassa det han gör med mig därefter, om att det aldrig får kännas fel och förtroende och kärlek bortom alla gränser.

OK, så jag är helt ny i tråden här och har i ärlighetens namn inte följt hela tråden eller tidigare tråd. Jag lever inte själv i ett TPE förhållande, men bollar med tanken, hör mig för / läser på / gör mig bekväm med tanken och konkretiserar i tanken mina verkliga behov. Jag är inte helt ny när det gäller BDSM dock.

Jag kännde att jag vill försöka svara Cuthalions fråga från en annan vinkel än min egen.
Eftersom jag inte följt tråden så vet jag inte riktigt vad som sagts innan och vad som redan är ”allmän kännedom” i tråden. Om jag har fel, så rätta mig gärna.  Jag bör nog också säga på en gång att jag inte kan de rätta termerna på svenska, då jag använder annat språk hemma och den literatur jag läser är på engelska, så förse mig gärna med rätt ord så lär jag mig något nytt.  Det finns olika sorters TPE förhållanden, eller olika ”grupperingar” inom TPE precis som inom BDSM. TPE är bara ett namn för att underlätta, men själva definieringen kan se så otroligt anorlunda ut hos olika par. (Även begreppet par kan definieras olika här och inbegripa mer än 2 personer). Först skulle jag vilja bena upp begreppet BDSM, för att se om det kan hjälpa lite på vägen. BDSM är en kombination av 3 olika bokstavskombinationer och 6 olika begrepp.  BD – Bondage and DiciplineDS – Domination and Submission

SM – Sadism and Masochism

 Olika människor inom BDSM-livstilen har olika sammansättningar av dessa bokstäver tillsammans med att ingen människa är den andra lik vilket gör att även alla förhållanden ser annorlunda ut. Den absolut största skillnaden hos folk inom BDSM och de utanför är att relationen är djupare, mer intensiv och mer på ett psykiskt plan hos de inom BDSM.
Upphetsningen ligger inte i bara i själva penetrationen för att förenkla det in absurdum, utan även i den psykiska penetrationen.

Den stora biten i TPE är försåss DS eller D/s som är ett bättre sätt att skriva det (då användadet av stor och liten bokstav i början av namn tex indikerar om det är en Dom eller sub/undergiven). Dominans och undergivelse i sig behöver inte involvera sex på något sätt. Det finns par som lever D/s förhållanden (även inom TPE) där dominansen och undergivelsen rör allt utom sängkammaren som är rätt ”vanilla” i sig.
Där kan straff vara sånt som att förlora förmåner, tex sova i en säng eller att skura badrummet minutiöst med en tandborste etc.  Börjar man sedan kasta in fler bokstäver och innebörder till D/s så förändras också förhållandet. Om man även kastar in MS så tar det sig genast ny form där dominansen ser annorlunda ut, själva sexet ser annorlunda ut och därmed straffen (därmed inte sagt att alla straff är sexuella eller inbegriper fysisk smärta).
Ett straff är aldrig effektivt om det är något man gillar, så naturligtvis är det något som man inte ser fram emot, men det hjälper en att växa i sin roll och som människa.
Hos ett par som även kastar in MS i sin TPE benämner man sig ofta som Master (stor bokstav i början för att visa status) och slave, dvs M/s. Ofta finns det lagligt bindanade kontrakt mellan parterna, men andra har det inte alls. En bra Master eller Dominant ska alltid se till sin undergivnas bästa, dess behov i alla former och uppmuntra utveckling och detta sker ofta genom att ta sin undergivna till en gräns och med varsam hand putta en över den.
Visst den dominante puttar, men för den undergivnes bästa. Viktigast av allt är att den dominante är där hela tiden och fångar upp när den undergivne landar. Det är inte fråga om platt fall utan tryggheten att få flyga, testa sina vingar och att någon finns där att ta emot när man landar. Gränserna kan vara sexuella eller den där extra knuffen (ordern) att söka det där jobbet man inte riktigt vågar, men som ligger i ens intresse att i varje fall söka.
Vissa par delar upp sina gränser i mjuka och hårda gränser, andra har inga gränser alls, andra har ett safeword medans andra har tre nivåer av safeword (”det du gör är jättebra, men jag behöver andningspaus, det är lite för intensivt”, ”TimeOut – det här känns inte helt rätt, men lite prat och modifiering kan få det perfekt” och ”Sluta på än gång”) och vissa förhållanden har inga gränser eller safewords alls.

Jag tror att det är superviktigt att förstå att all undergivelse handlar om tillit.
”Jag litar på att min Master/Dom vill mitt bästa och kommer guida mig på rätt väg.”En Master/Dom som bryter denna tillit tappar sin undergivnes förtroende och därmed sin makt.
En Master/Dom kan endast dominera med den undergivnes välsignelse. Den är en gåva att vårda. Det handlar om att ge och ta och om man inte lyssnar på vad som sägs (med kroppspråk, genom blickar och beröringar minst lika mycket som i ord) och kliver över de gränser som är satta kommer man förlora denna tillit och därmed sin undergivne.  

Undrar om det gav någon klarhet alls eller om jag bara tagit upp en massa plats i er tråd i onödan.  *ställer mig med rumpan i vädret och floggern brevid redo för den som vill att använda – över nätet i alla fall. Flin*

Oj, mitt inlägg förlorade stora delar av sin indelning och sina radbryten när jag postade, men jag hoppas att det var förståbart ändå.

Hej är det liv i denna tråd??

Puffar tråden lite.
Ni som lever med en maktförskjutning i förhållandet vad har ni för regler och hur mycket påverkar det er vardag? Jag är dominant och försöker hitta en lagom nivå på regler här hemma.

Vet att det är en gammal tråd men blir lite nyfiken , hur gör ni som håller på med sånt här om ni har barn? Jag har själv behövt gå behandling för våldsutsatta kvinnor genom socialtjänsten och mycket som man läser här känns nästan som att det skulle få soc att reagera direkt och kanske till och med få barnen placerade. Det är verkligen inte bara fysiskt våld som de räknar som våld (även om det var det som jag hade blivit utsatt för).

Varför är det skillnad bara för att man kallar det för TPE eller vad det nu är? Alla är ju olika och vad vuxna tänder på och håller på med har ju ingen annan med att göra.. Men jag tänker att om barnen ser sånt blir det kanske inte så bra. Nu menar jag inte att de skulle se själva sexet för det förstår jag att de inte gör men allt det andra , att kvinnan inte får bestämma något alls själv , blir tagen i nacken eller bestraffad om hon säger emot osv ..

Eller är det så att ni bara håller på med det innan ni får barn eller om ni inte ska ha barn alls? 

Jag skulle kunna tänka mig vara lite undergiven om jag har sex med en man men har jag sex med en kvinna så vill jag nog vara lite dominant. Speciellt om hon inte är så erfaren. Då kan jag lära upp henne.

Låter som ett helt underbart sätt att ha en relation på. Men väldigt viktigt att allt sker med respekt och samtycke.