Dominans, 24/7 och TPE

Har en fråga angående dominans!
Pratat med några killar från ett forum, som har ungefär samma kinks som jag.
Det uppstår en sådan skräckblandad förtjusning när jag hamnar i en ug-roll. Den ena krävde ett speciellt foto av mig, och det kändes så underligt men jag höll undan alla känslor och lydde, och sedan kändes det så skönt.
Den andra har jag bara pratat med på telefon en gång och det var inatt. Bara genom att prata kröp jag ihop, blev alldeles torr i munnen, nervös, kände mig som en liten flicka, låg sedan efteråt och skakade. Är det normalt eller ett varningstecken? Han sa egentligen inget konstigt, bara t.ex. fick mig att tilltala honom på ett visst sätt. Och jag blev helt kuvad på direkten. Det här är något jag vill testa, att lyda en man, och jag tror att det är positivt, men tänkte höra med er som ändå har lite erfarenhet.
Vad är normalt att må precis ibörjan av en bdsm-relation?

alfa - Det är just det där som är det svåra, som undergiven i den här typen av relationer måste man också gå till botten med sig själv. Jag känner faktiskt igen mig i det du säger med "vad var det jag sa...?". För min egen del handlar det om att släppa taget om mitt eget ego, och mentalt inta positionen att jag inte har rätt att vara spydig mot honom. Det är egot som vill poängtera att jag hade rätt och det tillför egentligen ingenting.

Förutsättningen är att respekten för varandra finns, viljan att hävda "vad var det jag sa...?" kan komma ifrån att man känner sig åsidosatt och att man inte fått gehör för det man tidigare sagt. Vi kommer då egentligen tillbaka till det där med kommunikationen. Har jag verkligen förklarat vad jag menade på ett begripligt sätt? Var han uppmärksam när jag sa det? Lyssnade han verkligen? Fick jag något svar på att han tagit in det jag sa? Och inte att förglömma - Spelar det verkligen någon roll om han gör som jag tycker, egentligen?

Jag upptäcker nämligen ofta att jag tycker jag varit tydlig, men i efterhand kan jag se att jag inte alls lyckats förmedla det på ett sätt som han kunde ta in.

Något som verkligen får mig att må bra är att självmant ta klivet ner från den där drivna, starka personligheten och göra mig själv ödmjuk inför honom. Både fysiskt genom att på kvällen istället för att sätta mig i soffan bredvid honom sätta mig på knä på golvet nedanför soffan och vänta på att han ser mig. Att känna hans hand på mitt huvud, smekandes min kind och när jag ser hur han älskar mig och njuter av att jag ger honom min makt vet jag att jag har valt rätt. Ett lugn som inte går att beskriva.

Men jag kan göra samma sak på ett mer mentalt plan, och det är det svåraste. Att koppla bort det invanda mönstret att hävda sin rätt i tid och otid och istället böja mig för hans vilja. Att inte driva igenom MITT sätt, utan istället vara ödmjuk och ställa mitt ego åt sidan. Det kan också ge mig känslan av lugn och trygghet. Men det är svårare för det ger inte samma omedelbara bekräftelse tillbaka...

Helt ny - Djuren är mitt ansvarsområde när det kommer till skötseln, men han HAR möjligheten att ta dem ifrån mig. Det handlar om att välja sin Herre med omsorg och inte bara lämna över makten till första bästa som erbjuder sig. Han har inte tagit den makten från mig, utan har genom sitt agerande långsiktigt byggt upp en grundtrygghet som gör att jag en dag frivilligt kunde lämna den ifrån mig.

Idag vet jag att han aldrig skulle han ta ett beslut som innebar att göra sig av med djuren om det inte var sista utvägen.

Han kan reglera när jag kan åka till stallet och tiden jag har där, om han anser det viktigt för honom. Ibland kan det reta mig till vansinne inledningsvis men märkligt nog finner jag alltid ett lugn till slut. Det är när han utövar sin makt över mig och står fast, även när jag går i taket, jag verkligen upplever maktförskjutningen och det får mig att må bra.

smiskad - Utifrån det du säger, att du reagerade så starkt bara via telefon får mig att känna att du nog ska ta det varligt i dina val av dominant partner. Du behöver hitta någon som verkligen förstår sig på de mentala effekterna av det man gör. Många njuter av att kunna försätta den undergivna i ett "underläge" som du beskriver, men det är absolut inte alla som förstår den mer långvarig effekten av det han gör.

Jag förstår vad du menar med att du tror det är positivt, men jag skulle som sagt vara försiktig med att ge mig kast med dominanta som är så pigga på att dominera att de gladeligen gör det över telefon med en oerfaren person de inte känner.

Håll dem på halster ett tag, så gallrar många av de mindre seriösa ut sig själva automatiskt. De som verkligen är värda att vänta har inte bråttom med att få dominera.

Angående din sista fråga: "Vad är normalt att må precis ibörjan av en bdsm-relation?"

Exakt samma som senare i en relation: Man ska må BÄTTRE än vad man skulle gjort om man INTE engagerat sig i en bdsm-relation. Att man sedan under "leken" kan uppleva en kakafoni av andra känslor är en sak, men efteråt SKA man känna sig starkare, tryggare, mer harmonisk och BÄTTRE. Punkt. Gör man inte det måste den dominanta ta ansvaret att hjälpa till att reda ut det. Det är inte lätt att göra per telefon vilket alltså får mig att inte rekommendera dominanslekar över telefon med okända människor.

Anonym (Calliphora) skrev 2008-07-23 14:03:54 följande:

Anonym (Calliphora) skrev 2008-07-23 14:16:26 följande:

Calliphora: Mycket intressant skrivet.

Smiskad: Låter som du har hittat rätt. Hoppas du kan förverkliga dina behov.

smiskad - Det låter bra att han fokuserar på dig och vad du behöver. Glöm bara inte bort att lyssna på vad du själv känner. Lycka till!

Anonym (smiskad) skrev 2008-07-24 01:59:25 följande:

Igår hände nånting fantastiskt. Jag säger nånting, för jag är inte säker på vad...

Det var som en mental-orgasm. Finns sånt ens?

Jag fick order att sätta mig gränsle över min... min äsch jag vet inte vad jag ska säga att han är. Vi är inte tillsammans ju. Trots nån form av känlor från båda hållen. Förvirrande, jag vet.
Jag är förvirrad. Jag måste hela tiden hålla tillbaka -trots att jag mer än gärna skulle överlämna mig själv till honom.

Men i dagsläget är han inte redo än att ta emot mig. Så är det. Men jag börjar förstå en del. Det är ju 'starka krafter' det handlar om. Han visar mig lite åt gången och jag har märkt att han testar mig och ger mig samtidigt möjlighet att dra mig tillbaka om det blir för mycket...

Men åter till igår. Jag fick order att sätta mig gränsle över honom i soffan. Fullt påklädda, så det var inget sånt. Jag hade andra på besök också men de satt och pratade.

Jag frågade honom om hur dominant han är. På vilket sätt. Till svar fick jag att jag skulle lägga ner. Att jag inte visste vad jag gav mig in på. Men då jag inte är hans på riktigt så trotsade jag såklart. Insisterade.

Vad han sedan sa och gjorde har försvunnit i ett rus. Jag vet att han tog tag i min nacke och drog huvudet närmare för att kunna viska nåt, samtidigt vred han om mina bröstvårtor. Det ilade till i hela mig, både smärta och nåt annant. Sedan gjorde han nåt med händerna på min rygg/rumpa. Det är dimmigt för allt bara snurrade till. Sedan fick jag sätta mig brevid honom. Hela jag var varm, skakade och kände mig... Lugn. Nöjd på något sätt. Kändes som att jag gjort nåt bra. Jag kan inte förklara.

Imorse fick jag order om att göra frukost. Sen suga av honom. Innan han gick så fick mina bröstvårtor sig en till omgång tills jag lovade att jag skulle vara snäll hela dagen..

Hade nån annan kommenderat mig på samma sätt så hade jag sparkat bakut direkt. Men när han gör det vill jag bara lyda. Jag känner att han bryr sig om mig. Kanske mer än han vill. Jag känner sån respekt för honom. För att han skyndar långsamt, han vill inte gå för fort fram. Jag får tid att känna efter.

Vi får se vad som händer, men jag känner i mitt hjärta att jag är hans. Jag känner mig bara halv när han inte är nära...