Dominans, 24/7 och TPE

Hej Kanske - Om det är så kan bara du svara på. Det vore övermaga av mig och komma och jubla, klappa i händerna och säga "Jamen SÅ är det säkert, grattis". För du måste få göra den här resan på egen hand utan alltför stark inverkan utifrån från andra som talar om hur det är. Däremot bistår jag gärna med att vara bollplank om du vill, antingen privat eller i tråden här.

Det är ju möjligt att du är något nytt på spåren, det viktigaste tror jag är att du ger det tid, spring inte åstad och bestäm dig för att "jag är si" eller "jag är så".

Det jag dock KAN säga är att det nog är tack vare att du i övrigt har god självkännedom och bra självförtroende som du kan se öppet på saken. Att vara undergiven (sexuellt och/eller i relation i stort) betyder inte att man är svag, har dåligt självförtroendet etc. Att våga se sig själv och sina innersta tankar i vitögat kräver styrka och mod. Att ge sin makt till någon annan - oavsett om det sker i sängkammaren eller i hela relationen - kräver självinsikt, självkänsla och en inre styrka.

En klyscha som ofta används inom dominansrelationer är "du kan bara ge bort den makt du själv äger". D.v.s. du måste stå på egna ben och veta vad du själv vill innan du låter någon annan få så starkt inflytande över ditt liv.

Ja, ett bollplak skulle nog inte skada...

Jag har aldrig varit svag. Har alltid vetat vad jag vill i livet -men ingen relation har har gett mig det jag saknat i övrigt. Missförstå mig rätt -jag BEHÖVER ingen man för att vara lycklig, men jag vill också uppleva en tvåsamhet.

Just för att jag är så benägen att behaga (men inte en klängranka) så har mina relationer alltid slutat på samma sätt. Jag sitter olycklig med en lat mansgris som inte ens kan hitta sin garderob själv och inte bryr sig om mig för 5 öre.

Han som jag nu träffar föröker inte att påverka mig. Men allt eftersom veckorna gått märker vi båda allt mer hur det lutar.

Bara en reflektion till Anonym (kanske): bara för att du gillar att duka fram ost som din kille gillar och köpa sexiga underkläder som han gillar så behöver du inte vara undergiven! Det är väl helt "normalt" (sorry!) att gilla detta! Sånt gör man i en kärleksrelation! Och att du vill ha uppskattning för det du gör för nån och vill ha nåt tillbaka är ju bra och sunt. Inget fel om du nu skulle vilja gå åt ett dominansförhållande, men jag tycker det du beskrivit hittills är ju bara att du vill ha en sjysst kille som uppskattar dig!

Jo, jag vet att det är normalt. Det där med ostbrickan var nog kanske inte ett bra exempel...
De killar jag träffat har varit bra, inget ont om dom på det sättet, men det jag saknat är en 'man'.

Fasen vad det ska vara svårt att förklara. Men risk för att skapa ett feministiskt ramaskri så har jag många gånger tänkt att man skulle varit född på femtio-talet -där kvinnans uppgift i livet var att behaga mannen. Inte för att jag skulle byta bort den sociala tryggheten och rättigheter som finns idag.

Jag är utbildad och bra på det mesta jag gör, men det erkännandet får jag ingen kick av. Det får jag däremot av att höra 'va fint du vek tvätten. Gå till sängen'

Be mig hämta tofflorna och jag blir våt... Ja men nästan så.

Eller ännu bättre, säg åt mig att göra det.

Men det fungerar bara så länge som jag känner att jag är ärligt uppskattad och respekterad. Men de flesta kan inte ta all den villighet att behaga utan att börja ta en förgiven.

Maraja - bra poäng, jag hade det i huvudet när jag skrev mitt inlägg men glömde av det i sluttampen. Du har faktiskt helt rätt, att vilja behaga sin partner behöver absolut inte vara entydigt med att man gillar dominansrelationer. Det som avgör är nog till vilken nivå man tar det där med att behaga, min erfarenhet är att har man ett behov av det slag som jag har handlar det om så mycket mer än att vilja duka fram saker som partnern tycker om. Det genomsyrar allt man gör.

Kanske - Det där med att tänka sig tillbaka till den gamla "hemmafrutiden" på 50-talet är ganska vanligt bland undergivna som söker eller lever i mer utvecklade dominansrelationer, så du är på inga vis ensam i den frågan! Kontroversiellt, absolut! Skillnaden då mot nu är ju att idag har man faktiskt en större möjlighet att välja.

Ah, då förstår jag bättre. Det låter mer likt Calliphora ja.

Men känner ni aldrig för att själva bli bortskämda då? Att mannen fixar middag, diskar, ger massage? Eller springer ner till affären och köper chocklad till en om man är gnäääällig? Finns det rum för sånt i t.ex. ert förhållande Calliphora?

Absolut att det finns plats för att bli bortskämd och uppassad också! Och på något vis kan jag slappna av mer i det i den här relationen än jag kunnat tidigare. Riktigt varför är jag inte helt klar över faktiskt.

Ja, i mitt fall så är behovet att behaga stort. Men eftersom jag inte tidigare kopplat ihop det med en undergiven läggning har jag bara blivit utnyttjad. Utan respekt.

Jag tror att skillnaden om jag levt med nån som förstått det hade varit mer mån om mig. Bara för att han vet att jag gör allt för att behaga så utnyttjar man inte det.

Ett exempel kan vara att jag tidigare kunnat gå till affären och hanle dricka om min man varit törstig. Trots att jag gått med kryckor pga knäskada. Men vet jag att han skulle vilja ha dricka så mår jag dåligt om jag inte fixar det. Jag BEHÖVER verkligen göra det.

Det har ingen nånsin förstått varför. Inte ens jag.

Anonym (Kanske?) skrev 2008-07-18 16:38:56 följande:

Jag med *räcker upp handen*!

Jag frågade lite i förra tråden och är jätteglad att den här kom igång; tack allihopa (fast det inte bara var för min skull ;))!

Jag har analyserat mig själv så himla mycket de senaste veckorna, dels för att jag inlett ett förhållande med någon som är villig att smiska mig och bestämma i sängen, dels för att jag började läsa på de här trådarna på familjeliv :D.

Jag har förut letat efter män (utan att veta varför) som har varit starka och gärna aningen "farliga" men jag tror att det har varit dominansen jag sökt egentligen. Men de (ett långt förhållande, ett kort) har inte uppskattat mina ug-sidor, och det har lett till att jag har velat behaga (till en början åtminstone) och inte fått någon positiv reaktion, och då istället distansierat mig emotionellt.

Jag har vetat länge att jag definitivt vill bli dominerad i sängen (smisk och tvång) men det är egentligen inte förrän nu som jag har börjat fundera på varför det fattats en stor bit av vad jag velat ha i förhållandet förut. Och jag misstänker att det handlar om att få leva ut min ug-personlighet.

Fast jag är kanske inte den typen som vill ha 50-talslivet tillbaka eftersom jag inte har någon hemmafruläggning, att laga mat och städa är jag varken bra på eller intresserad av...?