Anonym (Calliphora)

Äldre 16 Jul 10:32

148 svar

Dominans, 24/7 och TPE

I en annan tråd (www.familjeliv.se/Forum-9-191/m32726873.html)dök det upp lite frågor om hur det är att leva i en dominansrelation.

Så här är den, tråden där frågan är fri. Vad vill ni veta?

***

Alla vet kanske inte vad 24/7 eller TPE innebär så här kommer en kort introduktion.

24/7 - en relation där man låter dominansen ta plats i hela vardagen och där det alltså inte bara är en lek med roller som sker i sängkammaren.

TPE - "Total Power Exchange" - innebär att den ena parten lämnar över den övergripande makten till den andra - ett totalt maktöverlämnande.

Ofta är åsikterna delade om vad som krävs för att det ska kallas det ena eller det andra men man måste komma ihåg att det spelar ingen roll vad det kallas, så länge parterna är överens, trivs och har det bra. Själv använder jag ofta termen "permanent maktförskjutning" eller "långtgående maktförskjutning" för att undvika att hamna i de där terminologifällorna.

Inledningsvis vill jag också nämna tre saker:

1) varje relation är unik, eftersom vi alla är individer och måste finna våra respektive sätt att bygga våra relationer. Det går alltså inte att säga att någon gör fel med argumentet att "så gör inte vi/dom/andra".

2) kommunikation, kommunikation, kommunikation, kommunikation. Utan kommunikation kommer det ALDRIG att fungera. Det gäller ju för den delen alla relationer, men i den här typen av relation är det dödsdömt om man inte kan prata om ALLT.

3) kärlek. En sund relation - oavsett hur den ser - ut baserar sig på kärlek, och har det som ett fundament för allt som sedan sker.

Kort sagt, grunden är densamma som för vilken relation som helst. :)

Anonym (pryd)

Äldre 17 Jul 14:08

#11

Calliphora, tack för inblicken i hur vardagen kan se ut

Jag börjar själv funderar hur jag/vi egentligen lever Min man är nog mycket mer dominant än vad jag viljat tillstå tidigare och jag tror inte heller att han är medveten om hur mycket han formar vårat liv, men jag börjar bli det känns det som och jag börjar också inse bakgrunden till det. Därmed inte sagt att jag är helt ok med det

Anonym (Calliphora) Trådstartaren

Äldre 17 Jul 15:52

#12

pryd - det där har jag själv också lagt märke till, speciellt de senaste åren, när jag själv har tänkt så mycket på just det där med maktfördelning. Många (kanske t.o.m. de flesta) relationer har någon form av omedveten förskjutning av makten åt ena eller andra hållet. Ibland fungerar det bra ändå, kanske för att båda trivs utan att egentligen ha tänkt på det, andra gånger uppstår en konflikt när endera parten tycker att det är för obalanserat.

Alla är vi ju olika, det viktiga är ju att hitta det som är rätt för en själv, och om man vågar rannsaka sig själv på djupet kan man ibland upptäcka att det var inte alls som man tänkt sig.

Anonym (Arla)

Äldre 17 Jul 15:57

#13

Anonym (Calliphora) skrev 2008-07-17 15:52:15 följande:

Ibland fungerar det bra ändå, kanske för att båda trivs utan att egentligen ha tänkt på det, andra gånger uppstår en konflikt när endera parten tycker att det är för obalanserat.

Jag skulle säga att den största faran är respektlöshet.

BigDaddy

Äldre 17 Jul 16:03

#14

Svar på #13

Insiktsfullt och jag instämmer. Däri ligger nog största faran. Jag kan inte skriva så värst mycket mer för jag tycker Calliphora har redan sagt allt så bra!

Anonym (Calliphora) Trådstartaren

Äldre 17 Jul 16:34

#15

Äh, jag får nog bli lite kärringen mot strömmen snart (låt mig bara få fundera en stund först), så vi få lite fart på den här tråden...

Ja, just det där dolda, som ju i sin tur blir respektlöst är ju det som är så farligt.

BigD, en fråga till dig... Är det den mentala utmaningen eller den fysiska utmaningen du söker och behöver? *nyfiken*

BigDaddy

Äldre 17 Jul 16:37

#16

Mental. Fullständigt. Den fysiska är underordnad.

MarajaILund

Äldre 17 Jul 17:14

#17

Hej!

Intressant! Här får man alltså fråga fritt utan att vara rädd för att trampa er på tårna (hahaha, fast det hade Calliphora ju gillat.. haha.. dåligt skämt!).

Ok: till BigDaddy: jag har skummat lite i Light UG tråden och ser att de undergivna tjejerna har lite problem med att få ihop varför de gillar att vara undergivna när de är feminister. Nu undrar jag hur du får ihop att du gillar att våldta och förnedra dina partners? (Självklart fattar jag att de är med på det!) För mig är det svårare att förstå hur en hänsynsfull och icke sjuk person kan vilja göra det än att förstå att man kan bli lockad av att slippa ta ansvar för sin sexualitet. Blir du inte nästan rädd för dig själv?

Calliphora: som du beskriver din vardag låter det som om din man är den vuxne och du är en tonåring som "opponerar dig". Hur får du och han ihop det med att du är en självständig och stark kvinna? Får han bestämma även riktigt viktiga saker (som exempel om ni ska flytta eller om/när ni ska ha barn)?
Har du funderat på om du har ett behov av att vara barn i er relation och om det hänger ihop med din relation med dina egna föräldrar?

Nu låter jag väldigt anklagande här, det är inte meningen. Detta är bara mina nyfikna frågor och jag hoppas det är OK även om jag förstår att det är tuffa frågor.

Anonym (GuiltyP)

Äldre 17 Jul 17:23

#18

Anonym (Calliphora) skrev 2008-07-16 15:08:25 följande:

Hans mål är att jag mår bra, han ser helst att jag är hemma, men mår jag dåligt av det ser han ingen anledning att tvinga mig.Så vad är då skillnaden, kanske någon undrar?Tja, han har alltid sista ordet. Alltid. Många tror ju att man som undergiven aldrig får uttrycka sin egen vilja och aldrig få opponera sig - som du säger. Men då ska ni se hur tongångarna går här hemma... Det är väldigt gott om egen vilja och jag opponerar mig ständigt. Som min man brukar säga när jag frågar om jag är för jobbig: "Hade jag velat ha en liten bimbo till docka hade jag inte valt en stark, intelligent och självständig kvinna som du." Så han får vad han ber om helt enkelt. Han kan alltid dra gränsen, går det för långt räcker det med en blick, ett ord, en hand som greppar om nacken och jag släpper omedelbart mina argument, blir mjuk som smör i knäna och hoppas att jag inte dragit på mig någon bestraffning...Så till det som det hela kanske mest kretsar kring: Han kan ha sex när han vill, hur han vill och var han vill. Han väntar inte på något godkännande från mig för den saken utan kan helt sonika ta ett nacktag och leda upp mig i sovrummet, ställa mig på alla fyra i sängen och ta vad han vill ha. Eller så ger han helt enkelt order där vi råkar vara. Mängden leksaker kan ofta vara obefintlig, eller en viktig del av det hela. Allt efter hans humör.Och var är då min njutning av det? I alltsammans! I tvånget, i vetskapen av att han njuter av mig, när jag väljer kläder och tänker på vad han skulle tycka om finns en känsla av tillfredsställelse. I vetskapen om att han tar det han vill ha oavsett om jag vill det eller ej tänder jag till maximalt och det oavsett hur intresserad jag var från början. Till och med när han retar mig till maximal upphetsning utan att ge mig den där orgasmen kroppen skriker av njuter jag av att han har makten att göra detta mot mig.Varför? Ingen aning!

Jag måste hålla med om att leva så här är helt underbart!
Nu har vi dock inte så stränga regler här hemma då vi har ett barn och jag är gravid (igen) samt att vi just gett oss in i detta. Jag råkade ramla över DS mitt under ett storbråk här hemma (svartsjuka och misstanke om otrohet) och läste en hel del artiklar där och skickade dom vidare till min sambo som blev heltänd på livsstilen.

Det som eggar mig mest är att aldrig veta vart, när eller hur när det kommer till att ha sex

Anonym (GuiltyP)

Äldre 17 Jul 17:27

#19

MarajaILund skrev 2008-07-17 17:14:29 följande:

.Ok: till BigDaddy: jag har skummat lite i Light UG tråden och ser att de undergivna tjejerna har lite problem med att få ihop varför de gillar att vara undergivna när de är feminister. Nu undrar jag hur du får ihop att du gillar att våldta och förnedra dina partners? (Självklart fattar jag att de är med på det!) För mig är det svårare att förstå hur en hänsynsfull och icke sjuk person kan vilja göra det än att förstå att man kan bli lockad av att slippa ta ansvar för sin sexualitet. Blir du inte nästan rädd för dig själv?

Då kan du ju ta och fundera på hur man som ug. frivilligt och välvilligt sätter sig i den situationen att bli våldtagen och förnedrad

BigDaddy

Äldre 17 Jul 17:44

#20

Maraja: Jag vill börja med att säga att det är kul att se lite nya ansikten här inne, så att säga. Min förhoppning är att kunna svara på din fråga.

Jag kan börja med ett erkännande. Ja, jag brottas med mina begär ibland. Frågan "varför" dyker upp i mitt huvud och slås inte bort i första taget. Men jag har insett något i mina försök att skapa en apologetik kring mitt beteende. Det är lönlöst. Undergivenhet och dominans förblir i grunden två företeelser som gäckar förståndet och logiken, enligt mig. Trots detta skall jag försöka kort beskriva vad jag tror kan öka förståelsen för mina ställningstagande.

Min grundposition är att jag vill tillfredställa min partner. Jag åstadkommer min egen tillfredställelse genom att tillfredställa henne. Jag uppfyller hennes önskemål såväl som är med och utforskar nya. Men det blir genast mer komplext när hennes önskemål är att jag bestämmer vad som ska hända. Plötsligt har jag fria händer. Ett stort ansvar vilar nu på mina axlar och jag tar på mig detta med passion och glädje. Genom det samförstånd som råder (som du verkar vara medveten om) så påbörjar vi en färd in i våran gemensamt delade sexualitet. Och här kommer det avgörande för förståelsen. Att klippa ut enskilda element och kallt betrakta dem leder dig inte närmare till förståelse. Endast inom denna gemensamma färd börjar saker och ting falla på plats och man känner igen sig. Man känner sig hemma. Trygg. En färd och plats där allt är möjligt. Frihet och insikt. Det här är också varför jag anser att folk är Dom eller Ug i förhållande till sin partner. Det är ett uttryck för gemenskap, kärlek, passion och frihet. I ett.

Sen att hon förtjänar det är ju inget aber, direkt. *skratt*

Dominans, 24/7 och TPE

INNEHÅLL