Dominans, 24/7 och TPE

Mycket intressant detta. Jag själv lever inte i något sådant förhållande. Har ej intresse för det. Att gå in på varför här skulle i detalj vara långrandigt, men nödvändigt för att avvärja vidare frågor. Jag står och väger men väljer att fatta mig kort och kanske då lämna en del obesvarat. Jag behöver kontraster i mitt liv. Att ha en undergiven partner 24/7 i alla aspekter av livet tar bort den kontrasten. Sen tror jag att vi nog har en del 24/7 aspekter i livet men jag använder det helst för att tända till grejer här hemma. Att göra henne "förbannad" för att vem fan är jag som tror jag bestämmer är underbart.

Mitt inlägg skulle inte riktigt läsas så. Att du inte är någon "push-over" stämmer säkerligen. Att du uppfattas som dominant skriver jag också under på. Men att ha en uttalad maktfördelning kan upplevas som två boxare i en boxningsring, där den ena har en arm bunden bakom ryggen. Att knocka en sådan motståndare är inte någon utmaning. Och jag behöver utmaning. Det är mer komplext än så. Jag kan nog förklara men jag föredrar att inte göra det här.

Insiktsfullt och jag instämmer. Däri ligger nog största faran. Jag kan inte skriva så värst mycket mer för jag tycker Calliphora har redan sagt allt så bra!

Mental. Fullständigt. Den fysiska är underordnad.

Maraja: Jag vill börja med att säga att det är kul att se lite nya ansikten här inne, så att säga. Min förhoppning är att kunna svara på din fråga.

Jag kan börja med ett erkännande. Ja, jag brottas med mina begär ibland. Frågan "varför" dyker upp i mitt huvud och slås inte bort i första taget. Men jag har insett något i mina försök att skapa en apologetik kring mitt beteende. Det är lönlöst. Undergivenhet och dominans förblir i grunden två företeelser som gäckar förståndet och logiken, enligt mig. Trots detta skall jag försöka kort beskriva vad jag tror kan öka förståelsen för mina ställningstagande.

Min grundposition är att jag vill tillfredställa min partner. Jag åstadkommer min egen tillfredställelse genom att tillfredställa henne. Jag uppfyller hennes önskemål såväl som är med och utforskar nya. Men det blir genast mer komplext när hennes önskemål är att jag bestämmer vad som ska hända. Plötsligt har jag fria händer. Ett stort ansvar vilar nu på mina axlar och jag tar på mig detta med passion och glädje. Genom det samförstånd som råder (som du verkar vara medveten om) så påbörjar vi en färd in i våran gemensamt delade sexualitet. Och här kommer det avgörande för förståelsen. Att klippa ut enskilda element och kallt betrakta dem leder dig inte närmare till förståelse. Endast inom denna gemensamma färd börjar saker och ting falla på plats och man känner igen sig. Man känner sig hemma. Trygg. En färd och plats där allt är möjligt. Frihet och insikt. Det här är också varför jag anser att folk är Dom eller Ug i förhållande till sin partner. Det är ett uttryck för gemenskap, kärlek, passion och frihet. I ett.

Sen att hon förtjänar det är ju inget aber, direkt. *skratt*

Marja: Mitt uttalande var enbart en reflektion av par där dom/ug existerar som intresse eller utövas och inte något jag högg i sten för alla par. Självklart kan två undergivna mötas och uppleva kärleken tillsammans.

MarajaILund: Du beskriver hur du och din partner båda två är undergivna. Därmed gissar jag att du har tidigare upplevelser där du kommit fram till denna insikt. Vad var det för upplevelser om jag får fråga? Och ligger dessa till grund för ditt intresse för detta ämnet här? Har ni tankar på att experimentera eller är det så att du saknar något i ert sexliv? Något som legat latent, kanske grott och nu börjar törsta efter dagsljus?

Calliphora: Mycket intressant skrivet.

Smiskad: Låter som du har hittat rätt. Hoppas du kan förverkliga dina behov.

Kanske?: det du har upplevt är det vi lever för, att uttrycka vår kärlek till partnern på det sättet du beskrev och på oräkneligt många fler. Och få uppleva kärleksuttrycket.

Kanske?: Jag tycker som så, att din upptäckt och ditt sätt att förstå det väcker hopp i sig självt. Din önskan att omedelbart söka upp den andra halvan av din upptäckt är förståelig. Men jag tror också att du ser nödvändigheten i att ha tålamod. I ett förhållande är tålamod alltid en nyckelingrediens. Du har redan funnit dig själv, nu måste ni finna er. Om det är med honom eller någon annan, det får tiden utvisa eller hur? Men du vet vart du vill nu, eller hur?