Dominans, 24/7 och TPE

Då jag är extremt nyfiken på hur just detta fungerar så måste jag ställa en liten fråga ang vem som bestämmer vad och på vilken nivå.

Bestämmer "dom" om allt i ett TPE förhållande, dvs när ug ska göra vad och hur det ska göras. Hur ser vardagen ut

Sen undrar jag ju naturligtvis vad som är drivkraften bakom att leva så här, jag har väldigt svårt att sätta mig in i rollen att aldrig få uttrycka min vilja, att aldrig få opponera mig, kanske beror på att jag gör det ganska ofta, kanske för ofta  

Det här blev långt, hoppas det inte är för långt...

Du sätter fingret precis på det som är så viktigt att förstå när man pratar om sådana här relationer - att det är så olika.

Jag vet par som lever enligt principen att hon inte gör något över huvud taget utan att han har godkänt det innan. Det innefattar val av kläder, när man får gå på toaletten o.s.v.

Dock kan jag säga att det är väldigt svårt att upprätthålla den typen av ordning kontinuerligt om man också ska fungera som familj t.ex. Det blir helt enkelt för omständigt, men det finns de som tycker att det är värt det och som kanske prioriterar att få leva så framför att passa in i "normen".

Själv har jag mycket frihet i min vardag, men det är alltid hans ord som gäller som slutord. Vissa saker är stående instruktioner. Han vill inte att jag klipper håret kort och jag har vissa regler vad det gäller klädval som gäller mer allmänt. Han utgår ifrån att jag följer de regler han satt upp. Jag har alltså mitt eget val att göra; gå min egen väg och ta konsekvensen (att han blir besviken) eller göra som han vill. Saken är att eftersom jag fungerar som jag gör anpassar jag mig automatiskt till hans vilja, och tycker inte det är jobbigt att inte kunna ha t.ex. djupt urringade kläder eller extra kort kjol. Det innebär inte att jag inte kan ha snygga, sexiga, sensuella kläder, bör jag väl tillägga. :)

Vardagen ser inte så annorlunda ut egentligen. Jag arbetar inte idag, vilket egentligen har sin bakgrund i att jag behövt vila efter att varit på väg att bränna ut mig helt i mitt tidigare arbete. Min man låter mig välja i det här fallet. Hans mål är att jag mår bra, han ser helst att jag är hemma, men mår jag dåligt av det ser han ingen anledning att tvinga mig.

Så vad är då skillnaden, kanske någon undrar?

Tja, han har alltid sista ordet. Alltid. Många tror ju att man som undergiven aldrig får uttrycka sin egen vilja och aldrig få opponera sig - som du säger. Men då ska ni se hur tongångarna går här hemma... Det är väldigt gott om egen vilja och jag opponerar mig ständigt. Som min man brukar säga när jag frågar om jag är för jobbig: "Hade jag velat ha en liten bimbo till docka hade jag inte valt en stark, intelligent och självständig kvinna som du." Så han får vad han ber om helt enkelt. Han kan alltid dra gränsen, går det för långt räcker det med en blick, ett ord, en hand som greppar om nacken och jag släpper omedelbart mina argument, blir mjuk som smör i knäna och hoppas att jag inte dragit på mig någon bestraffning...

Så till det som det hela kanske mest kretsar kring: Han kan ha sex när han vill, hur han vill och var han vill. Han väntar inte på något godkännande från mig för den saken utan kan helt sonika ta ett nacktag och leda upp mig i sovrummet, ställa mig på alla fyra i sängen och ta vad han vill ha. Eller så ger han helt enkelt order där vi råkar vara. Mängden leksaker kan ofta vara obefintlig, eller en viktig del av det hela. Allt efter hans humör.

Och var är då min njutning av det? I alltsammans! I tvånget, i vetskapen av att han njuter av mig, när jag väljer kläder och tänker på vad han skulle tycka om finns en känsla av tillfredsställelse. I vetskapen om att han tar det han vill ha oavsett om jag vill det eller ej tänder jag till maximalt och det oavsett hur intresserad jag var från början. Till och med när han retar mig till maximal upphetsning utan att ge mig den där orgasmen kroppen skriker av njuter jag av att han har makten att göra detta mot mig.

Varför? Ingen aning!

Förefaller vara glest med dominanta män här på Fl. Inte ens BD har synts till.

Kan det vara så, att det finns fler ug-kvinnor än det finns dom-män?

Det är faktiskt så, enligt min erfarenhet, att det är rätt ont om BRA dominanta män, medan det finns många undergivna kvinnor.

Däremot finns det gott om män som tror sig vara "Mastrar", men som egentligen bara tycker det är ett bra sätt att få sex på sina egna premisser.

Det är min uppfattning med! Folk som ens går ut med att kalla sig master får mig i regel att backa... precis som folk som börjar prata dominans innan man ens känner varandra. För mig måste tillit och förtroende finnas där först. (en liten parentes antar jag, då ämnet var relationer och där känner man ju redan varandra)

Mycket intressant detta. Jag själv lever inte i något sådant förhållande. Har ej intresse för det. Att gå in på varför här skulle i detalj vara långrandigt, men nödvändigt för att avvärja vidare frågor. Jag står och väger men väljer att fatta mig kort och kanske då lämna en del obesvarat. Jag behöver kontraster i mitt liv. Att ha en undergiven partner 24/7 i alla aspekter av livet tar bort den kontrasten. Sen tror jag att vi nog har en del 24/7 aspekter i livet men jag använder det helst för att tända till grejer här hemma. Att göra henne "förbannad" för att vem fan är jag som tror jag bestämmer är underbart.

Fast kontrasten kan finnas där ändå vetdu, BigD. Jag är inte för ett ögonblick medgörlig för jämnan. Många som känner oss tror snarare att jag är den dominanta i vår relation, men det är bara det som syns utåt sett, det som verkligen räknas - det som sker inom oss - är ju raka motsatsen. Jag är beroende av att veta att han är nöjd med mig, jag njuter av att få göra honom till viljes. Han är beroende av att veta att jag lyder honom när han så kräver, och han njuter av att jag gör honom till viljes.

Just nu gör jag mitt bästa för att beordra honom in i duschen, det går sådär...

SCSI - Fast förtroende och tillit är två viktiga ingridienser i vilken som helst relation, och i än högre grad om man ska göra som vi gör. Den som tror att maktförskjutning handlar om yttre attribut har missat något vitalt, det handlar nästan uteslutande om en mental resa, där de yttre tecknen oftast bara är en sorts verktyg för att förstärka det mentala.

Ja, definitivt. Jag menade snarare att vaniljsex går rätt bra att ha med nån man inte känner och litar på till 100%, medan det inte finns en chans i helvete att jag vare sig skulle dominera eller underkasta mig någon utan att kommunikation, tillit och förtroende finns - åtminstone inte mer än vad som ryms i tråden den här är sprungen ur.

Fullkomlig underkastelse är något av det vackraste jag kan föreställa mig. Det har tagit rätt lång tid att komma till den insikten, att ta mig förbi alla känslor om förtryck osv som jag matats med under hela mitt liv... men att lägga sitt välbefinnande i någon annans händer, att lita på att den andre tar väl hand om en och att inget hellre vilja än att göra den personen nöjd... det är kärlek. Det är så jäkla BRA att det finns folk till allt, för fan vad trist om alla var likadana!

Mitt inlägg skulle inte riktigt läsas så. Att du inte är någon "push-over" stämmer säkerligen. Att du uppfattas som dominant skriver jag också under på. Men att ha en uttalad maktfördelning kan upplevas som två boxare i en boxningsring, där den ena har en arm bunden bakom ryggen. Att knocka en sådan motståndare är inte någon utmaning. Och jag behöver utmaning. Det är mer komplext än så. Jag kan nog förklara men jag föredrar att inte göra det här.

SCSI, jag håller med om att fullkomlig undekastelse är så vackert! Och det tar tid att komma förbi alla de där attributen man fått lära sig genom åren, OCH fördommarna om vad det egentligen innebär att göra annorlunda. Det tog mig 15 år att komma hit där jag är idag och som jag upplever det fortsätter processen.

Det gör mig glad att höra någon reagera som du gör när jag berättar om hur vi lever och hur jag litar på honom (hur vi litar på varandra). Många blir rädda och ser det som en svaghet att inte vilja "stå på egna ben".

Jag förstår vad du menar, BigD. Tack för förklaringen. Säger som SCSI, det är så bra att det finns folk till allt! (P.S. Har inte glömt ditt mail, har bara inte hunnit ta mig den tiden jag vill ha för att kunna svara på det sätt du förtjänar.)