Vilken diagnos hade ditt barn eller hur formulerades hans/hennes särskilda behov?
Svar: LKG, dvs läpp, gom och käkspalt.
Vilket land adopterade du från?
Svar: Kina
Hur fungerade det när ni kom hem, dvs vilka extra behov, insatser eller kanske operationer fick barnet?
Svar: LKG åtgärdas, dvs opereras i omgångar. Först sluter man läppen (samt korrigerar näsan om det behövs), sedan mjuka gomen, senare hårda gomen och därefter följer ev operationer för talförbättring, tänder osv. Läs mer här www.cleft2001.gu.se/lkg%20foldern%20till%20hemsidan/index.htm
Vår son var delvis opererad i Kina men har ett par operationer framför sig upp till åldern 9 år i alla fall. Förutom detta kommer han gå regelbundet hos logoped för att lära om ljud han som lkg-barn har haft svårt att uttala. LKG-barn talar ofta nasalt och det kan vara så att de alltid har svårt att uttala vissa ljud (men det är långt ifrån alltid så). Ganska många LKG-barn behöver rör i öronen då det samlas vätska bakom trumhinnan (vilket påverkar hörseln), dock inte vår son. Man får räkna med en hel del tandreglering också då tandanlaget ofta inte är som det ska där spalten varit. Vi tycker inte detta är något speciellt betungande alls och har blivit bra bemötta i Sverige även om det ibland är väntetider vill vissa instanser.
Har du något råd till mig, vad ska jag tänka på när det gäller att adoptera SN-barn?
Svar: Tänk dig att du väntar barn på biologisk väg. Skulle du älska din nyfödda bebis om den hade ett hjärtfel? LKG? Epilepsi? Dysmeli (avsaknad av tex en hand)? Om svaret är ja så är det bara att meddela er organisation att ni funderar på sn. När man får förfrågan eller anmäler intresse för ett barn får man kort information om det. Blir man utvald får man tillgång till medicinska rapporter och annat innan man säger ja.
För oss var det självklart att välja sn. Man har inga garantier när man föder barn och faktum är att många av sn-barnen blir mer omhändertagna om kontrollerade än de "vanliga" barnen.
Vår grundtanke var att vi ville bli föräldrar, inte vårdare, och kunna ha en normal vardag. Om man ser sig om i bekantskapskretsen så inser man att många av de saker som länderna klassar som sn inte är något stort och svårt, speciellt inte när man är beredd på det.
Man har som adoptivförälder en stor fördel när man väljer sn, man är förberedd.
När jag var med vår son på en kontroll för ett tag sedan träffade vi ett par med sin pyttebebis. Bebisen hade LKG och man kunde tydligt se att de inte riktigt kommit över chocken över detta ännu. Vår son ville titta på bebisen och konstaterade glatt att så såg han också ut som bebis och vi började prata med paret. För dem var det en stor hjälp att se vår glade, pigge treåring och hans alldeles normala utseende. Det var också en stor grej för dem när de insåg att vi valt att adoptera ett barn med LKG. Vi pratade om hur det var att få ett barn med LKG, de som fick sin efterlängtade dotter och blev chockade över att se hennes mun, vi som fick vår son i Kina och inte ens funderade på LKGn den dagen. Vi fick ett barn, LKGn visst vi om och den var väldigt sekundär. De fick ett barn men LKGn överskuggade det i början. Hoppas du förstår hur jag menar.
Lycka till med ert val!