bebis ja tack

Äldre 10 May 12:35

110 svar

Frågor om att adoptera SN-barn

Vi har precis fått medgivande (hurra hurra) och ska snart skicka papper till våra organisationer. Vi är öppna för vissa SN men vill innan vi beslutar oss för vilka ta reda på lite mer. Har förstått att det är väldigt stor skillnad mellan hur de olika länderna bedömer barnens skador och att vissa SN-barn fått sina diagnoser för att bli tillgängliga för adoption över huvud taget.

Så mina frågor är till er som tagit emot ett SN-barn.

Vilken diagnos hade ditt barn eller hur formulerades hans/hennes särskilda behov?
Vilket land adopterade du från?
Hur fungerade det när ni kom hem, dvs vilka extra behov, insatser eller kanske operationer fick barnet?
Har du något råd till mig, vad ska jag tänka på när det gäller att adoptera SN-barn?

tack på förhand!

Manchester

Äldre 19 May 22:28

#71

Fru hemlig skrev 2008-05-19 19:33:08 följande:

Sen kan jag som du vet tänka mig LKG, i alla fall opererat, men blivande pappan vill inte börja föräldraskapet med en "massa" operationer. Sen läste han ngn stans att det kan vara ett symptom som kan vara orsakat av ngt syndrom som kan innebära utvecklingsstörning... Ja vad ska man göra man kan inte övertala ngn till ngt så viktigt om det käns fel.

Jag har full förståelse för att man inte väljer att adoptera ett barn med en utvecklingsstörning, men den risken är nog väldigt liten om man tar emot ett barn med LKG. Jag känner till två barn med LKG som visat sig vara mer eller mindre utvecklingsstörda, ett är adopterat, ett är fött in i sin familj. Båda var under två år när det konstaterades att själva spalten inte var det enda - eller det största - problemet. De flesta jag vet som tagit emot barn med LKG har adopterat från Kina och de barnen har i regel varit 2,5-3 år när de fått sina nya föräldrar. Vid det laget vet man nog om barnet har ett mentalt handikapp. Det adopterade barnet med LKG och utvecklingsstörning som jag känner till kommer inte från Kina, utan från ett land där barnen ofta är under året vid adoptionen.

Nu ger jag mig ut lite på hal is. Någon som vet mer får gärna rätta mig. Jag har hört att LKG förekommer olika ofta i olika folkgrupper och att sydostasien är särskilt hårt drabbat av detta, medan det är mycket ovanligt i exempelvis Afrika. Det syndrom som Fru Hemlig pratar om är (nog) något helt separat från "vanlig" LKG. I båda fallen har barnen en spalt, men när det gäller syndromet är spalten bara ett av flera inslag, ungefär som hjärtfel är ett vanligt inslag hos personer med Downs Syndrom utan att för den skull de flesta med hjärtfel har Downs Syndrom. Om ett barn föds med LKG i ett land/en folkgrupp där LKG är ovanligt kan man kanske misstänka att det ett tecken på det mer allvarliga syndromet. Föds barnet däremot där "vanlig" LKG, utan övriga problem, är ofts förekommande så är det förmodligen inte ett tecken på något allvarligare.

För övrigt så tror jag att den som väljer att adoptera ett SN-barn löper _mindre_ risk att bli överraskad av okända handikapp. De barnen är dels ofta så pass stora att många andra "fel" redan skulle ha visat sig. Dels så är de vanligtvis extra väl undersökta och alla undersökningar som gjorts är ordentligt dokumenterade. Nu menar jag inte att man ska välja SN för att slippa handikapp man inte blivit informerad om. Det finns förstås inga garantier för det. Däremot tror jag inte att man ska vara rädd för att ett konstaterat handikapp innebär att barnet dessutom har en massa andra problem.

Angla

Äldre 19 May 22:29

#72

Tusan vad FL strular ... hade ett långt inlägg men jag ids inte lägga tid på att skriva det igen.

Summasumarium är dock att jag önskar mitt barn allt gott. Och gott för mig är inte sjukdom, handikapp eller någon diagnos. Men kanske är det gott för många andra.

Manchester

Äldre 19 May 22:41

#73

Angla skrev 2008-05-19 22:29:47 följande:

Tusan vad FL strular ... hade ett långt inlägg men jag ids inte lägga tid på att skriva det igen. Summasumarium är dock att jag önskar mitt barn allt gott. Och gott för mig är inte sjukdom, handikapp eller någon diagnos. Men kanske är det gott för många andra.

Snälla, lägg ned nu. Inte tror du väl att vi som valt att adoptera SN-barn gjort det för att vi tror att det är bra för barnen att ha LKG, hjärtfel eller vad det nu handlar om? Att vi _vill_ att våra barn ska ha sjukdomar och handikapp? Du inser lika väl som vi att de här barnen skulle ha exakt samma sjukdomar och handikapp, oavsett om de adopteras till Sverige, till USA eller blir kvar på barnhemmen. Skillnaden mellan dig och oss är inte att vi är illvilliga typer som önskar våra barn sjukdomar och elände. Skillnaden är att vi kan tänka oss att att bli föräldrar till barn som inte har bästa möjliga förutsättningar. Du önskar dig ett problemfritt barn som du slipper extra läkarbesök med. Fine. Jag och många andra önskar ett _barn_, med eller utan små skavanker. Dina önskemål i det här fallet är inte för barnets bästa, utan för ditt eget.

Fru hemlig

Äldre 20 May 07:20

#74

Manschester, jag förstår inte det här argumentet att det är ok att välja bort vissa sn och men inte adra, jag tolkar i alla fall dina inlägga så. Det är ok att välja bort hiv, och utvecklingsstörning men inte vissa andra sn?

Vad gäller LKG har jag läst på ganska väl. Om den blivande pappan inte vill så vill han inte.

Jag tror inte att ngn här är ilvillig och önskar sintt barn en massa eleände med sjukdomar eller handikapp. Men alla gör val, vissa drar gränsen vid hiv och utvecklingsstörning andra kanske sätter sin gräns vid prematura barn medan andra sätter sin gräns vid sn. Som du skriver till angla att detta inte är "för barnets bästa, utan ditt eget" jag förutsätter att ni alla har gjort era val kring adoption för erat eget bästa och inte för barnets skull! Om ngn i andra trådar råkar dryfta att det är bra för barnet att bli adopterat eller att man kan adoptera både för sin egen skull och för barnets skull brukar det bli ramaskri i det här forumet. Men om man diskuterar sn verkar det inte vara ok att tänka egoistiskt längre. Som jag skrivit tidigare jag förstår inte den logiken.

Vad gäller att sn barn förmodligen har färre dolda handikapp. Måhända är det så det vet jag inte. Däremot finns det många handikapp som inte visar sig förens långt upp i åldrarna som ex autsism. Som jag skrivit i nästan alla inlägg i den här tråden så vet jag att jag klarar om det visar sig att mitt barn har ngt handikapp eller utvecklingsstörning. Jag tror dock att jag som de flesta föräldrar som råkar ut för det kommer att gå igenom en sorgeprocess. Detta är jättevanligt när man upptäcker att ens barn inte här fullt friskt eller har handikapp tysiskt eller mentalt. Det är det akriva valet att välja att adoptera ett barn som jag vet har ett sn som jag har svårt att göra eftersom jag drömmer om ett barn som är så friskt som möjligt och utan handikapp mentala eller fysiska. I den här tråden låter det som att det är osunt att drömma om det. Jag tror att det är mkt vanligt att man drömmer om det och jag vet att många föräldrar går in i en sorgeprocess när deras barn visar sig ha ex en utvecklingsstörning.

Jag har full förståelse för att man väljer att adoptera barn med sn och önskar att de som valt att göra det inte ser på folk som väljer att inte göra som om de vore kalla människor som tror att de kan skaffa sig ett "perfekt" barn utan skavanker. (Vem är utan skavanker??) Jag tycker inte att man ska behöva försvara om man väljer att inte adoptera barn med sn det är min åsikt och den kommer jag att stå fast vid oavsett om jag själv adopterar med sn eller inte!

Jag förstår inte heller logiken, om jag tolkar dig rätt Manchester, att det är ok att välja bort vissa sn men inte andra. Även banren med hiv behöver familj, väljer man bort dem är det inte heller för deras bästa.

Angla

Äldre 20 May 07:25

#75

Nej, jag önskar mig inte ett problemfritt barn som jag slipper läkarbesök med utan skavanker. Det är ju just det ni tolkat så galet. Precis som jag nu med flit omskrev och övertolkade i motsatt riktning. Och det blev ju inte helt rätt eller hur?!

Jag har aldrig sagt att barnet inte får ha skavanker eller att det är jobbigt att gå till läkaren. Vad jag däremot står fast vid är att all vård, alla operationer och jobbiga konvalisenstider alltid sätter spår. Jag är övertygad om att operationer som händelse bortsett ifrån resultatet alltid är negativa och läskiga för små barn. Därför önskar och hoppas jag att vårt kommande barn ska ha sluppit det. Är det konstigt? Därför skulle jag när det är möjligt göra det jag kan för att mitt barn ska ha sluppit jobbiga saker dvs att inte aktivt välja ett barn med SN. (Och det har inget med andras barn med ev SN att göra.) Utan att vänta i vanlig kö. Skulle det då visa sig att barnet ändå har ngt SN så gör det inget. Vi kommer att älska barnet högt och oändligt ändå! Vi är inte rädda för att det kanske blir annorlunda mer jobb, konstiga blickar eller annorlunda. Men likväl om så skulle bli så skulle jag även då göra och önska det allra bästa åt vårt barn.

Förstår du/ni? Det handlar inte om barn med SN i största allmänhet. Det handlar inte om att något skulle vara jobbigt. Utan enbart att min bild av ett bra liv är att få vara frisk, slippa operationer och diagnoser så det önskar jag mitt barn. Därmed inte sagt att andra barn är ovälkommna.

Cerdrica

Äldre 20 May 09:04

#76

Angla skrev 2008-05-19 22:29:47 följande:

Tusan vad FL strular ... hade ett långt inlägg men jag ids inte lägga tid på att skriva det igen. Summasumarium är dock att jag önskar mitt barn allt gott. Och gott för mig är inte sjukdom, handikapp eller någon diagnos. Men kanske är det gott för många andra.

Fast Angla, jag önskar mitt barn allt gott; kärlek, kompisar, utbildning, lycka i små vardagssaker osv. Det har absolut inget med hans sk LKG att göra.
Man kan önska att ett ofött barn ska slippa födas med ett sn och göra allt för att förhindra det, med tex folsyra, avstå från alkohol och rökning osv.
Men när man adopterar står man i en annan situation, man har, hur hemskt det än är, ett val. Man kan inte påverka vilka barn som föds och i vilket skick de är när de föds för de finns redan. Om man säger att jag önskar det bästa för mitt barn som vi ska adoptera, dvs att han/hon är frisk så säger man, i mitt (och tydligen Manchesters) tycke att nej, vi vill ha ett friskt barn. Och det är ok! Men det är inte för barnet man önskar det utan för sig själv. Både det friska barnet och barnet med tex VSD finns redan. När man väljer det ena väljer man bort det andra. Inget är rätt eller fel men jag tycker inte dina argument håller, jag tycker helt enkelt att du snärjer in dig i konstiga förklaringar. Och du behöver egentligen inte förklara alls, det är inte det.
Om det är så att du och din man tror att ett sn och läkarbesök kring det skulle hämma er anknytning till barnet och tvärtom, ja det är en sak. Då kan du skriva att vi vill ha ett icke-sn-barn för att vi känner att det är redan så mycket att barnet är si och så gammalt när det kommer till oss så vi vill inte ha en massa läkarbesök ovapå det utan kunna fokusera på anknytningen.
Det är helt ok.
Men att prata om att du önskar ett friskt barn för barnets skulle fungerar inte för barnet finns redan, både det friska och det med sn. Du kan inte påverka det hur du än önskar, bara göra ett val. Stå för det helt enkelt.

Cerdrica

Äldre 20 May 09:23

#77

Fru hemlig skrev 2008-05-20 07:20:58 följande:

Manschester, jag förstår inte det här argumentet att det är ok att välja bort vissa sn och men inte adra, jag tolkar i alla fall dina inlägga så. Det är ok att välja bort hiv, och utvecklingsstörning men inte vissa andra sn? Vad gäller LKG har jag läst på ganska väl. Om den blivande pappan inte vill så vill han inte. Jag tror inte att ngn här är ilvillig och önskar sintt barn en massa eleände med sjukdomar eller handikapp. Men alla gör val, vissa drar gränsen vid hiv och utvecklingsstörning andra kanske sätter sin gräns vid prematura barn medan andra sätter sin gräns vid sn. Som du skriver till angla att detta inte är "för barnets bästa, utan ditt eget" jag förutsätter att ni alla har gjort era val kring adoption för erat eget bästa och inte för barnets skull! Om ngn i andra trådar råkar dryfta att det är bra för barnet att bli adopterat eller att man kan adoptera både för sin egen skull och för barnets skull brukar det bli ramaskri i det här forumet. Men om man diskuterar sn verkar det inte vara ok att tänka egoistiskt längre. Som jag skrivit tidigare jag förstår inte den logiken. Vad gäller att sn barn förmodligen har färre dolda handikapp. Måhända är det så det vet jag inte. Däremot finns det många handikapp som inte visar sig förens långt upp i åldrarna som ex autsism. Som jag skrivit i nästan alla inlägg i den här tråden så vet jag att jag klarar om det visar sig att mitt barn har ngt handikapp eller utvecklingsstörning. Jag tror dock att jag som de flesta föräldrar som råkar ut för det kommer att gå igenom en sorgeprocess. Detta är jättevanligt när man upptäcker att ens barn inte här fullt friskt eller har handikapp tysiskt eller mentalt. Det är det akriva valet att välja att adoptera ett barn som jag vet har ett sn som jag har svårt att göra eftersom jag drömmer om ett barn som är så friskt som möjligt och utan handikapp mentala eller fysiska. I den här tråden låter det som att det är osunt att drömma om det. Jag tror att det är mkt vanligt att man drömmer om det och jag vet att många föräldrar går in i en sorgeprocess när deras barn visar sig ha ex en utvecklingsstörning. Jag har full förståelse för att man väljer att adoptera barn med sn och önskar att de som valt att göra det inte ser på folk som väljer att inte göra som om de vore kalla människor som tror att de kan skaffa sig ett "perfekt" barn utan skavanker. (Vem är utan skavanker??) Jag tycker inte att man ska behöva försvara om man väljer att inte adoptera barn med sn det är min åsikt och den kommer jag att stå fast vid oavsett om jag själv adopterar med sn eller inte! Jag förstår inte heller logiken, om jag tolkar dig rätt Manchester, att det är ok att välja bort vissa sn men inte andra. Även banren med hiv behöver familj, väljer man bort dem är det inte heller för deras bästa.

Jag tror Manchester menar att de sn vi pratat om här är så små att alla här skulle klara det utan problem. Faktiskt. Medan att vara förälder till ett utveckingsstört barn eller ett barn med HIV är en annan sak. Det är ju, utan tvekan, helt klart tungt i alla fall stundvis och det kräver ju väldigt starkt psyke av föräldrarna och dessutom påverkar det vardagen mycket. De sn jag pratat om påverkar faktiskt inte vardagen nämnvärt, det är mest det jag vill belysa. Och det är ju pga det som Kina funderar på att helt enkelt inte kalla det sn längre.

Jag står fullt fast vid att jag tycker var och en ska välja som de känner för, sn eller inte sn och medgivandegräns som man är bekväm med. I de flesta fall är man två om besluten och då måste man vara överens. Min man ville ha högre medgivande än vad jag ville från första början, vi valde det lägre och när jag kom i kapp i tanken några månader senare höjde vi det. Belutet om sn kan tas när som helst i processen om man ändrar sig.

Det jag opponerar mig mot är när man påstår att beslutet att INTE välja sn är för att man önskar sitt barn det bästa. Jag tycker inte man kan säga så när det gäller adoption eftersom det är ett aktivt val man gör. Barns bästa är alltid att få en familj och den eventuella läkarvård de behöver. Jag tycker att du står för varför ni inte väljer sn och det är helt ok. Man behöver inte ens förklara sig (men den här tråden handlar ju om varför man valt sn och hur det varit vilket är anledningen till att jag skrev från början). Men om man lindar in det i en massa konstiga bortförklaringar känner jag att man inte riktigt står för sitt val. Så enkelt är det.

Xinyun

Äldre 20 May 13:28

#78

Cerdrica skrev 2008-05-20 09:23:28 följande:

var och en ska välja som de känner för, sn eller inte sn och medgivandegräns som man är bekväm med.

Detta är grunden till en fungerande adoption.

Allt som sedan kan dyka upp, händelser/problem/skador, i ett föräldraskap/barnaliv får man ta då det kommer. Men grunden måste byggas på det man vill och tror sig klara.

Men vet ni vad jag tror? Att om blivande adoptivföräldrar fick besöka barnhemmen där det bor barn med sn och "välja" sig ett barn så skulle väldigt många föräldrar också komma hem med ett, även de som inte ens kunnat tänka sig något annat än ett "friskt" barn när de åkte dit.

Och vet ni varför? Jo, när man ser människan bakom diagnosen, där man håller ett barn i sin famn eller möter en liten personlighet så faller många diagnoser och skador platt till marken, de blir fullständigt oviktiga.

Diagnosen blir en människa och det betyder något helt annat än att ta del av en medicinsk journal som man fått från en adoptionsorganisation.

Cerdrica

Äldre 20 May 14:22

#79

Bra skrivet, Xinyun!

Här kan man beställa ACs skrift om barn med särskilda behov: www.adoptionscentrum.com/portal/page/portal/Adoptionscentrum/14_Utbildning/2_Litteratur/TAB411808

Fru hemlig

Äldre 20 May 14:30

#80

Tack för info Cedrika!

Frågor om att adoptera SN-barn

INNEHÅLL