Frågor om att adoptera SN-barn

Xinyun:
ja det kortsiktiga tänkandet i kommunerna har omöjliggjort en hel del nödvändiga och smarta lösningar... Skönt att höra att vården iaf funkat bra.

hur gamla var barnen när de kom? var de då helt utan diagnoser eller misstankar om eventuella sjukdomar? När och hur upptäckte ni hjärtfelet och hörselnedsättningen?

När det gäller stödet från kommunen så måste jag säga att jag bara har positiva erfarenheter. Min dotter (biologisk men jag har svårt att se att kommunen skulle göra någon skillnad) har extrapersonal på dagis, stöd av ett team med läkare,sjukgymnast, logoped och arbetsterapeut. Vi får remisser till specialistläkare när vi behöver dem och har överhuvudtaget bra erfarenheter.
Men jag kan tänka mig att om man behöver mycket mer stöd än vi så måste man ligga på hårt för att det kostar mycket pengar.

basketmia:
Vad bra! Skönt att höra att det funkar så nånstans. Låter ju som ni har en jättebra uppbackning.

bebis ja tack skrev 2008-05-15 10:45:40 följande:

Barnen var knappt 1 år och knappt två år vid hemkomst. Hjärtfelet upptäcktes akut med påföljande ambulansfärd till sjukhus, hörselskadan genom att barnet -missade saker-, ljud (fågelsång och kyrkklocksklang tex) och tal som h*n borde ha hört. Och svarade -goddag yxskaft-.

Båda kom utan diagnoser. Och misstankar fanns nog men de fick vi inte veta, det förstod vi senare.

Där har ni haft tur och det är bara att tacka och ta emot. Det skiljer sig nog mycket mellan olika kommuner.

bebis ja tack skrev 2008-05-10 12:35:29 följande:

SN kan ju som du säger betyda så många olika saker. Att adoptera ett barn med ett sn som går att rätta till med kirurgi är ju ungefär som att adoptera ett "friskt" barn, barnet blir ju "friskt" efter operationen. Och opereras kan ju vem som helst behöva då och då så det är inget konstigt!

Att adoptera barn som saknar vissa lemmar eller har andra skador som inte kan opereras behöver inte heller vara speciellt märkvärdigt, man får se till att skaffa de mediciner, hjälpmedel och den träning som finns tillgänglig och resten får man lära sig att leva med. Att som i mitt fall rengöra hörapparater och dela ut hjärtmedicin är ju inte speciellt ansträngande men hade å andra sidan hjärtfelet varit sådant att barnet måste till sjukhus titt som tätt och "levde i dödens skugga" eller om det hörselskadade barnet hört såpass dåligt att teckenspråk krävdes hela tiden så hade jag förstås fått betydligt mer att ta hand om och jobba med. Det hade varit en annan situation.

När man får erbjudande om att adoptera ett barn med känt sn så ska man förstås försöka få reda på ungefär "vilken grad" som sn:t har och om man tror sig klara av det. Och sedan får man chansa. För det finns inget facit hur det egentligen kommer att bli.

Om jag skulle adopterat idag så hade jag troligen adopterat ett barn med sn, dessa barn har allt att vinna på att få komma till Sverige och en längtande familj.

bra och fint skrivet.

Ursäkta en ovetande, vad är sn?

SN = special needs. term som används inom adoptionssvängen för att beskriva barn som har olika typer av skador, funktionshinder eller diagnoser.

Bebis ja tack: tack för upplysningen, då förstår jag :)