Frågor om att adoptera SN-barn

Ni behöver ju inte bestämma er för ett SN utan bara meddela er organisation om att ni är öppna för SN och sedan får ni ju information kring ett speicifikt barn och just det barnets SN och får ta del av läkarrapporter och utlåtanden mm innan ni meddelar beslut till org om barnet.

Svarar på frågorna:
1. Mycket för tidigt född. Ögonbottenspåverkan pga tidig födsel.

2 Vietnam.

3.Vi kom till ögonläkare rätt omgående efter hemkomst som konstaterade att sonen har en ögonskada på båda ögonen pga tidig födsel. Han behöver glasögon längre fram, inga operationer (redan gjorts i Vietnam) är nödvändiga. Det är allt!
4. Råd och råd, alltså, alla SN och behov är ju olika beroende på vad det är för typ av SN och vad som är gjort i landet redan. Jag tror man oroar sig mer än man behöver i många fall vad gäller SN, att det ska vara så svårt osv och sedan visar det sig att det faktiskt går hur bra som helst. Men självklart finns det svåra sjukdomar/handikapp som kanske är mycket krävande också men allt handlar ju om vad det är för typ av SN. Att vara för tidigt född kan ju innebära högre risk för ADHD och psykisk ohälsa längre fram, eller att man blir mycket allergisk, kanske är senare i utveckling, utvecklar allergier mer än andra barn osv. Men det är KANSKE. Inte alls säkert. Vår son följer sin kurva både viktmässigt och annars. Ingen som träffar honom tror mig när jag säger att han föddes så mycket för tidigt och vägde si och så lite eftersom han är en så rejäl kille som utvecklas precis som han ska både motoriskt och psykiskt. Han tål allt i princip förutom jordgubbar. Hans syn är mindre påverkad än vi trodde från början. Skulle vi adoptera ett barn till hade jag inte tvekat en sekund att vara öppen för SN igen, och även svårare SN än vad vår son har.

Det är bra att ni diskuterar vilka SN som ni kan tänka er sinsemellan men när ni får förfrågan om barn så känner man ganska tydligt tror jag om det är ett SN som ni känner att ni klarar av etc. Lycka till

Vi hade inte det med AC, vi hade inte ens sagt att vi var öppna för det. Jag tycker heller inte att man kan jämföra det med biologisk födsel vad gäller handikapp, att adoptera är att verkligen planera barn och här kan man själva bestämma vilka handikapp man klarar av, sedan kan det ju bli handikapp i alla fall även om man ej får ett SN-barn där man vet att barnet har ett särskilt behov av något slag, det kan ju visa sig senare men det är jätteviktigt att fundera.

Vi fick en förfrågan om ett barn via AC och hade inte funderat särskilt vad gäller SN men när förfrågan väl kom så tog vi ställning i det specifika fallet, för just detta barn och läste på allt som fanns, rådgjorde med specialister, säkert en 4-5 st (jobbar inom vården och har tillgång till olika specialistläkare och barnläkare den vägen) så när vi väl sade ja så hade vi funderat (dock i turbofart eftersom AC ville ha svar omgående). Vi kände att detta är vår son och det finns inga garantier. Nu var det inte värre än att han behöver glasögon i framtiden men det är ju som sagt vad vi vet nu. Han kan också bli överkörd av en spårvagn imorgon och bli helt rullstolsbunden, man vet aldrig vad som händer i framtiden etc. Jag tycker ni ska säga till AC rent allmänt att ni är öppna för SN och att ni får tänka utifrån varje specifikt SN och barn. Det är många faktorer som spelar in och självklart är det så att det är barn ni vill ha och det är svårt att säga innan att det här och det här accepterar vi men inte det här. De har stor förståelse för denna känsla och det är inte några problem. Det måste helt enkelt kännas rätt och det tycker ju AC också.

Jag diskuterar gärna mer med dig men helst i inboxen, då vi har adopterat genom AC. Skriv till mig privat så kan jag ge lite mer tankar kring detta

Jag vet inte hur det är nu men när vi fick förfrågan (alltså det är inget vanligt bb) så får några samma förfrågan, ett par stycken får det och så hör man av sig om man är intresserad och då väljer de ut den familj de anser är mest lämpad (AC) så var det för oss, de frågar väl de som är på väg att skicka/har papper i landet antar jag. Men det är inte jättemånga som får förfrågan samtidigt om samma barn om jag förstått det hela rätt. SN-barnen går vid sidan om bb-kön.

bra och fint skrivet.

Ja, så tänker nog de flesta även de som inte har barn med SN. Även om det så klart är extra svårt att leva med SN i dessa länder. Har också tänkt så men inte så mycket utifrån hans SN utan rent generellt att man som barnhemsbarn inte hade fått det lätt, det hade blivit armén för honom i mycket låg ålder. Om han ens fått gå med där med tanke på hans synskada....Usch, ja, man ryser när man tänker på det. Men något som värmer mitt hjärta är att han har blivit så mycket pussad och kramad på barnhemmet, fick bekräftat det i helgen när vi var i Stockholm för att träffa barnhemsdirektören och AC:s medarbetare i Vietnam som var på Sverigebesök. Barnhemsdirektören hade aldrig flugit tidigare och aldrig varit utanför Vietnam och han kunde inte ett ord engelska, han såg rätt vilsen ut bland allt folk som var på träffen men så fick han syn på vår son, han rusade fram till honom, tog honom i sin famn och pussade honom i hela ansiktet. Han blev så glad att få se honom igen. Med hjälp av tolk frågade han oss hur han mår, hur han är och vi berättade med tårar i ögonen (hans reaktion var så stark och Victor blev glad och ville vara i hans famn) hur fantastisk han är, att han mår jättebra och är vår stora glädje i livet. Han berättade att han tänkt så mycket på honom, undrat hur det är med honom och hur han har det och att han blev så glad över att få träffa honom igen då han var så förtjust i honom. Han är så gosig sade han Vi har ju förstått att han har fått mycket kramar och pussar på barnhemmet vilket är fantastiskt!

Ja det är ju fritt att tänka hur man vill! Men jag kan säga att de operationer vår son fick i Vietnam hade inte gjorts bättre i Sverige berättade vår specialist på området här i Sverige....

Man får ju verkligen hoppas att de som verkligen inte vill ha SN får barn som lever upp till föräldrarnas förväntningar på perfekta barn....

Jag hade te x ett större födelsemärke på insidan av låret och hade klassats som ett SN-barn pga det.....

TS: du behöver ju inte i dagsläget ta ställning till SN över huvudtaget, om ni är öppna för det eller ej, vi hade inte sagt att vi var öppna för SN innan vi fick förfrågan och vi kände med en gång att det här var inga problem för oss.

[citat]
Ja oavsätt val så brukar jag maximera mina chanser för att få det så bra som möjligt. Så kommer jag även göra för mitt barn.

Jag RYSER när jag läser detta....

Jag hade reagerat på det ovan lika mycket oavsett vem som skrivit det, sedan får du tolka det precis hur du vill!

mimpen! Så var det för oss också, vi hade heller inte sagt att ja SN är självklart på något sätt utan när vi fick förfrågan så (fick flera fröfrågningar om SN) så tog vi ställning i de enskilda fallen, inte till SN generellt. Och precis som du beskriver er känsla för er flicka så kände vi för vår son, nämen där är han ju! Vår son! Och så hade han ett SN och det kändes ju bara helt rätt! Lycklig resa! kram

Vi hade ju AC och där fick vi förfrågan även om vi inte uttalat direkt att vi var öppna för SN. Vi fick en förfrågan om ett SN som vi "tackade nej" till och sedan fick vi ytterligare en förfrågan som vi kände var rätt för alla parter!