Det är ju en vansinnigt intressant diskussion detta! Så många etiska ställningstaganden man måste göra under denna process. Tack för alla era inlägg, mycket tankeväckande!
Jag vill inte riktigt jämföra en graviditet med att adoptera, det är så otroligt olika förutsättningar, samtidigt är det svårt att inte göra det. En av mina vänner är gravid nu och jag kan inte tänka mej att hon sitter och går igenom eventuella sjukdomar och handikapp som barnet kanske kan komma att utveckla och sen lusläser på nätet för att få reda på vilka behandlingar och operationer som krävs. Och om hon skulle få reda på att barnet hade nåt mindre handikapp eller skada, skulle det förändra nåt för henne? Troligen inte. Hon skulle iaf inte lämna bort barnet för adoption... Nu får hon ju inte reda på det förrän barnet är fött, och allt visar ju sig inte direkt heller.
Men jag kan ju välja. Och det händer något med en som person när man hamnar i den här situationen tycker jag. Man måste göra helt nya ställningstaganden och vända och vrida på alla sina tankar och farhågor. Jag var inne på en LKG-sida igår och tyckte det verkade jättehemskt, min spontana känsla var att jag inte ville vara med om det. Försökte hitta info om klumpfot och fick samma känsla då. Min man menar att barnet redan, iom att det är adopterat, från början kommer att vara annorlunda, h*n kommer att sticka ut oavsett ursprungsland eller utseende. Han vill, som det känns nu, därför inte välja ett barn som har okorrigerbara skador eller sjukdomar som inte relativt enkelt går att hålla under kontroll.
Vi ska prata med organisationens läkare och få lite information om vad olika diagnoser och skador egentligen innebär. Sen får vi ta ett snack och även prata med släkt och vänner, bra med så många infallsvinklar som möjligt i såna här lägen tycker jag. Viktigt att vara rejält påläst och veta vad det är man tackar ja eller nej till!