Jag är en mamma som fått sin dotter genom adoption. Vi blev familj 2009, hon var då 6 månader gammal.
Innan dess hade vi försökt bli föräldrar i sex år och vi gick igenom allt känns det som. Många många egna försök, ändlösa undersökningar, diverse tester, hormonbehandlingar, och slutligen ett gäng IVF... Efter långa tuffa år bestämde vi oss för att sluta med de biologiska försöken och ansöka om att få adoptera istället. Och vilken sagolik tur att vi fattade detta beslut! Vi fick medgivande och ganska exakt ett år senare var vi hemma igen med vår lilla flicka från Nigeria. Man märker när det är rätt, då flyter det på!
Att vara förälder är underbart, och otroligt utmanande. Jag har aldrig varit så arg som sen jag fick min dotter, men inte heller så jublande glad. Hade aldrig trott att jag skulle kunna känna så stark kärlek som jag känner till min dotter. Kan fortfarande inte tro att det är sant.
Innan dess hade vi försökt bli föräldrar i sex år och vi gick igenom allt känns det som. Många många egna försök, ändlösa undersökningar, diverse tester, hormonbehandlingar, och slutligen ett gäng IVF... Efter långa tuffa år bestämde vi oss för att sluta med de biologiska försöken och ansöka om att få adoptera istället. Och vilken sagolik tur att vi fattade detta beslut! Vi fick medgivande och ganska exakt ett år senare var vi hemma igen med vår lilla flicka från Nigeria. Man märker när det är rätt, då flyter det på!
Att vara förälder är underbart, och otroligt utmanande. Jag har aldrig varit så arg som sen jag fick min dotter, men inte heller så jublande glad. Hade aldrig trott att jag skulle kunna känna så stark kärlek som jag känner till min dotter. Kan fortfarande inte tro att det är sant.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.